tisdag 23 november 2010

Jag lovar att jag faller.

"Snön faller och vi med den" sjöng Lundell förra seklet.
Det är så sant som det är sagt.
Släpp ut mig i snön och jag lovar att jag kommer att stå på öronen så att det står härliga till.
Jag har talang för sådant.
Inte för att jag vet vad man ska med en sådan talang till, men är det något jag är bra på, så är det att ramla i snö.

Givetvis har jag också bosatt mig i den delen av staden dit snöslungorna inte kommer i första taget.
Det ska inte vara för lätt att bo, tycker jag.
Inget är så upplivande som att sticka ut huvudet och stå upp till knäna i härlig nysnö.
Det är danande för karaktären och ger dessutom grannarna ett leende när man meddels flamingohopp skuttar sig fram till soptunnan, som;
(surprise!) har ett halvmeter högt snötäcke på locket, så att när man släpper locket, (hastigt, givetvis, för det är kallt som fan och man vill in) ser till att man blir vackert pudrad i ansiktet.

Dessutom har jag sett till att jag har stadens värsta backe att ta mig ner för.
Träden längs med gatan är min bästa vän.
Jag stapplar lite långsamt fram, får fart, slänger ut med armarna och omfamnar ömt varje träd på nervägen.
På hemvägen brukar jag ta tag i dem och dra mig upp när det är halt uppåt också.
Jag är en trädkramare av rang.

Och så har jag skoskav.
Mina fötter är invanda på gympaskor och varje vinter så tänker dessa fötter, "Är hon helt bindgalen, vad är det här för skor? Stora, tunga, klumpiga skor? Var är Reeboken? Det här ska hon inte komma undan med!"
Och så ger de igen med skoskav precis överallt.

Vad jag tycker värst om, är när jag hasar nerför backen och blir omsprungen av hurtiga människor som inte verkar känna av halkan ett dugg.
Där kommer de, med solsken i blick och travar fram som små ponnies, andedräkten står som rök i en skorsten och de tjattrar glatt med varandra och svänger med armarna när de går förbi mig, som hasar fram i slow motion.

Sådan var jag också en gång i tiden.
Oförskräckt och dum.
Vänta bara tills de kommer upp i min ålder och utan ansträngning kan ramla omkull bara genom att stå still på en lagom hal fläck.
Jag pratade med en tjej på gymmet i förra veckan...
Hon sa "Jag hatar när det är halt, jag känner mig fram för varje steg, man går ju som en kommandosoldat!"
"Jaa!" sa jag.
Och hon har ju helt rätt, de hasande försiktiga stegen, huvudet som går som en vindflöjel och snabbt tassande där man bedömer att snabbt tassande går bra.
Så, ser ni någon tassande och hasande i min backe, kanske gluttande fram bakom ett träd som ömt kramas av en figur som kikar fram lite lagom ängsligt, det är bara jag på väg ut.

6 kommentarer:

Cicki sa...

Jag säger bara en sak: Broddar på! Jag vet, det är jordens panschovarning men de funkar. Häll på att dö första gången jag började använda sådana. Nu är jag nog inne på sjätte året och formligen älskar mina broddar. Kan inte leva utan de vintertid. Du vet väl att den som lyder råd är vis och dessutom är jag både äldre och mer erfaren så nu är det bara för dig att lyssna på en gammal tant. Basta!!!

Gubben sa...

Om det inte var så underhållande att läsa om dina bravader i snön och halka kunde jag tipsat om "Ice-bugg". De är som gympaskor men med vassa dubbar. Det är deras fel att jag är så tråkig vintertid.
Kan slå vad att det är ice-bugg de där hurtiga typerna har på fötterna.

Kalle Byx sa...

Det kan vara jag också. Jag haaatar snö och blöta strumpor och allt som det för med sig. Man får hålla sig inomhus om man kan.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
he he, nåja, så mycket äldre än mig är du ju inte :) Men, sant är att jag definitivt kommer att skaffa antingen broddar, eller ice-bugg (det var de jag nämnde hos dig en gång) för jag är trött på att krama träd och hasa fram som en kommandosoldat, det är absolut inte panschovarning, det tyder på ett klokt sinne att man inte vill ramla omkull och tappa sitt minne (oj, vad det rimmade nu då :)
Men, det får vänta idag, för idag har jag tvätten hela dagen så jag slipper (förhoppningsvis) gå ut.

Shirouz sa...

Hej Gubben,
ja! Jag har ju läst om de här ice-buggen och tänkt att det nog vore något för mig, Sharpman utanför staden har dem. Det ska (som jag skrev till Cicki) antingen bli broddar eller sådana. Eventuellt bägge och! Då kan jag rusa fram som en hind över snön :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jaa!!!
Och här, fortsätter det att snöa....
Blöta strumpor, blöta byxben, halt och jävligt, nää....
Det är ingen höjdare, absolut inte!