tisdag 26 oktober 2010

Nu fyller jag igen!

Japp!
Idag fyller jag år, jag blir 47 och med tanke på den åldern torde en viss mognad ha infunnit sig, kanske ni tror att jag tänker säga.
Men nej.
En sak ska ni ha fullt klart för er, den där tanten ni ser på bussen, gråhårig och böjd, hon känner sig inte ett dugg äldre än kanske 27, gubben som sitter och hostar bakom er, han undrar vart fan tiden har tagit vägen.
Den lille grabben som hoppade av bussen precis nu, han bär redan portfölj och funderar på varför mamma är så tyst och varför pappa alltid är som ett åskmoln.
Den snart medelålders kvinnan som lutar huvudet mot glaset sitter och funderar på varför det blev som det blev och varför det inte blev som det skulle.
De två som är nykära är explosivt lyckliga och för dem är hela världen rosaröd medan de upplever den härligaste känslan i hela världen.
Och den känslan, kan jag meddela herrskapet är lika intensiv vare sig man är 7, 17 eller 77.
Troligen också om man orkar fylla 107 och träffar en toyboy på 94.

Skulle jag kliva på den bussen skulle jag nog se ganska nollställd ut.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och jag vet inte riktigt i vilken riktning jag är på väg.
Man kan ju tro att vid denna ålder borde man ha åtminstone en susning.
Men nej då.
Jag har flera vägar att gå, en del verkar tilltalande, en del mindre tilltalande, jag har en del människor jag nog bör göra mig av med. (jo, jag vet, fantastiskt hur den delen av meningen lät som något ur Gudfadern och vibbarna av hästhuvud i sängen blev lite otrevliga, eller hur? Å andra sidan, så vet du nog att jag inte tänker fullt så våldsamt.)
Mer som så att en del människor har man kommit så långt man kan komma med och man börjar undra varför man umgås med dem när det man får ut är mest dåliga vibrationer.
En skämtare skulle säkerligen säga, (och ja, jag kan inte neka mig nöjet) att huvudsaken är att det vibrerar, men tyvärr är det ju inte så.
Det är lite ledsamt att tänka på, men ibland är livet lite ledsamt. Vore det inte det, så hur skulle man då veta om när livet är lite glatt, som någon tänkare någon gång sa, eller något liknande i alla fall...

Sedan tänker jag på de jag absolut inte vill göra mig av med, de som driver mig till tårar (tack för i lördags hör ni, gör ni om något liknande igen så ta med en stor näsduk jag kan gömma ansiktet i och gråta som en snörvlande grävling i.) och får mig att tänka att "något måste jag fan i mig ha gjort rätt här i livet med sådana vänner."
Vi hade det trevligt och jag blev våldsamt gratulerad och jag säger som jag sa då; "det här ska ni få igen!"
(Ja, jag vet. Det är skumt hur allt låter smått våldsamt ibland, eller hur?)

Sedan tänker jag smått nostalgiskt på alla jag lämnat bakom mig och alla jag har framför mig att möta, någonstans i hörn av hjärnan umgås jag med tankar på en bloggsammankomst, det skulle förnöja tillvaron och jag ser er sitta i min loge, alternativt på min fräsiga gröna gräsmatta medan konversationens vågor går högt.
Det kanske skulle vara trevligt, jag vet inte, men jag funderar, som sagt.

Sedan funderar jag på om det är dags att växa upp, bli stor och ansvarsfull och hmm, mja, nu blev jag fundersam, vad är det, att växa upp, egentligen?
Jag tror att jag förblir som jag är, med vissa förbättringar och försämringar, precis som vanligt.
För övrigt, så anser jag att man ska fira när man fyller, varje år, och ja, jag kan lika gärna erkänna, jag skulle gärna fylla år en gång i månaden, bara för att få ha kalas och se de jag tycker om och höra av dem jag tycker om.
Absolut!

14 kommentarer:

Pärlmudden sa...

Gratti Grattis!
Hoppas du passar på att fira ordentligt idag!
KRAMAR I MASSOR

Gubben sa...

Grattis! Bara barnet ju! Innan du kunde gå körde jag skooter på St Larsgatan :D

PS
Busschauffören då - MISSADE DU HONOM?

Bitten sa...

Grattis, grattis!

Cicki sa...

Det är bra att du väljer att stanna kvar i din vanliga kostym. Jag tycker ju om dig precis som du är. Det är just därför jag tycker om dig.

Och du, grattis på födelsedagen. Än är du inte ifatt mig.....:-)

Baronessan sa...

Du skriver så mycket trevligt, bra och tänkvärt som jag skulle vilja svara så väldigt mycket på men kommer inte riktigt på vad, för tankarna far iväg med mig. Istället säger jag grattis på födelsedagen med en stor kram!

Shirouz sa...

Tack Pärlmudden,
det blev, som du kanske sett på det nya inlägget, en onödigt ilsken avslutning på födelsedagen... Att man aldrig lär sig... Jag ska inte ha tekniska saker.
Kram själv :)

Shirouz sa...

Tack Gubben,
det var roligt att höra, speciellt idag när jag känner mig som om jag vore 144 år och ilsken som en gris över teknikaliteternas jäklighet.
Och, jäsiken också, busschauffören glömde jag totalt bort, han får väl dyka upp i ett annat sammanhang. Fast när jag tänker på det, så tror jag att han sitter och låtsas att han är racerförare någonstans nere på det här, Neuburgring eller vad det kallas, och ibland så trampar han pedalen i botten lite extra :)

Shirouz sa...

Tack Bitten :)

Shirouz sa...

Tack Cicki,
och tack detsamma, det vet du :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
och tack både för grattishälsning och de fina orden, glad blir jag, och detsamma kan sägas till dig, du är en förbålt bra skriverska, kram tillbaks :)

Ursula sa...

Hej igen, Sköna Shirouz, du är ju en Ungdom fortfarande!

Apropå vänner och vibbar av olika kvalitet, så tror jag att det är mentalt hälsosamt att ibland rensa bort vissa människor ur sitt liv eller åtminstone ur sitt umgänge. Det har jag själv gjort de senaste åren, och de har inte lämnat något tomrum efter sig - tvärtom, man får mer positiv energi kvar! Jag har t o m rensat bort min storasyster, eftersom jag blev utless på hennes frekventa ilskeutbrott pga hennes paranoida tendens att misstolka de mest oskyldiga repliker. Hon är den enda kvinna jag känner som är fullständigt fri från aggressionshämningar!
Och mitt liv har blivit lugnare utan henne, det blev inget tomrum utan henne och det känns skönt!

De flesta av oss förändras ju under livet, och ibland förändras man åt helt olika håll.

Bättre att satsa sin tid och energi på de verkligt goda vännerna, som du ju verkar lyckligt välsignad med - grattis!

Moster Ma sa...

Grattis till dig knaske lite sent mern icke desto mindre välment!
Du kommer att bli bästa vän med och snart riktigt kär i din nya kamera!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jo, men visst är det så! Jag har rensat ut en del släktingar ur mitt liv, som, när jag tänker på det, också verkar fullständigt fria från aggressionshämningar, och jag saknar dem inte ett dugg.
Jag tror att det är hälsosamt att rensa mellan varven, precis som du säger så utvecklas man åt olika håll, ibland är det enda man får dåliga energier och vad ska man egentligen med det till?
Bättre att hålla fast vid de verkliga vännerna som man har utbyte av, definitivt :)

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
och tack :)
Jag börjar bli smått mindre ovän med kameran, jag hoppas det med, att jag blir smått kär i kameran, bara jag blir van vid den :)