torsdag 21 oktober 2010

Nu får jag lägga av!

Det blir lite komprimerat här.
Jag försöker nämligen att smita.
Skjuta upp, som det också kallas.
Ingen gör det så väl som jag, det vet vi ju alla.

Egentligen borde jag fara omkring som en tornado i lyan och damma, dammsuga och skura golv som en annan Vim-gumma.
Men jag har förstrött mig själv med att läsa bloggar, svara på kommentarer, (mange tak som de säger i södern!) sedan ryckte jag mig själv i kragen och sade "Lägg av! Du får läsa de andra bloggarna i kväll!"
Det höll jag med om och så loggade jag in mig på Fb i stället.
Jag behöver bara en liten koll på om något hänt, sa jag till mig själv.
Tog en ordentlig koll eftersom jag ändå var där.
Inget hade hänt.
Tänkte att, kan det verkligen vara så illa? Och tog en titt till bara för att kontrollera ordentligt.

Inget hade hänt som direkt berörde mig eller kunde få mig att tänka att; nej, jag kan inte städa i dag!
Sedan brakade Fb ihop, ville inte.
Nåväl, sa jag till mig själv, nu lägger jag av, marsch iväg till dammtrasan!
Men, kanske skulle jag skriva något? På bloggen? Jag har ju inte hört av mig och det har hänt massor!
Bara en liten rad?
För att visa att jag är här än?
Det borde jag göra.
Så här sitter jag nu allt medan jag strängt säger till mig att nu får jag lägga av!

Men bokhyllorna springer ju inte i väg. Eller golvet. Och köksgolvet har jag redan skurat efter att Styre Långskank sprang omkull vattenskålen.
Så lite duktig har jag allt varit.
Egentligen borde jag ju berätta för er om min tripp till huvudstaden i lördags, den första på nitton år.
Jo, jag sa: nitton år!

Efter vad jag kan förstå är det en precis lagom tidsintervall.
Lugn nu...
Jag har inget emot er huvudstad, (jo, visst är det också min, men inte i hjärtat... Min hjärtehuvudstad ligger någonstans på Österlen, så är det bara...) men det är för mycket.
För mycket människor, trafik, för mycket stress och för mycket oljud.
Jag är mer en Edward Persson-typ som vill se människor komma och gå vid en landsväg,
gärna med en katt uppflugen på en mjölkpall bredvid mig.
Och det var lite för få mjölkpallar i huvudstaden för mig att sitta på.
Däremot har jag full respekt för alla som tycker om storstäder.
Världen måste få innehålla både Edward Persson-typer och storstadstyper.
För att inte tala om, folk som gör saker direkt och folk som ständigt skjuter upp saker.

Det värsta är att jag känner att jag inte kan skjuta upp närkontakten med dammtrasan ännu längre.
Usch.
Nåväl.
Det är väl lika bra att jag tar mig i kragen (igen) och lägger av här för nu.
Men, innan det, hur är det med dig? Är du storstad eller Edward?

Förresten...
Om jag hade en krona för alla gånger jag säger till mig själv "Lägg av!" då vore jag baske mig triljonär!

11 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Du gillar inte storstäder och du storstädar inte gärna men du skriver storartat bra. Bara så du vet.

Cicki sa...

Kan man inte få vara en småstadsjänta? Sån är jag i alla fall. Som gärna besöker både landet och storstaden, men vill ha småstaden i ryggen som en trygghetsfaktor.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
och tack, och oj, för storartat skrivande känner jag inte att jag kan, däremot är jag hur bra som helst på att inte storstäda och storstada, det är ett som är säkert :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jodå, klart man kan, jag glömde den kategorin totalt, nog för att den är så främmande för mig, tror jag. :)

Bitten sa...

Städa och damma i synnerhet är det träligaste jag vet (ja det är ju närkingska), men åker till huvudstaden gör jag gärna. Det är väl så när man har yngsta barnet boende i den sörjan. Annars tycker jag nog mer om katter och mjölkpallar jag med.

Gubben sa...

Edward - ingen tvekan!
Men vad säger du - städa? Är inte det lite överreklamerat. Som företeelse menar jag. Vad är det för fel med lite dåligt samvete? DET är däremot en alldeles för underreklamerad företeelse. Fast det beror ju på varför det det där dåliga samvetet slagit till... men ofta har man ju haft jäkligt kul :D

Ika sa...

Ja vad är jag.... Storstadsflicka tror jag. Men absolut inte från början. Och jag måste få några doser skog / tystnad i månaden. men jag vill inte bo där.

Å andra sidan vill jag inte bo mitt i storstaden heller. För mcyket av allt liksom. Stress.

Men tänk om jag bor på landet. Där är det mörkt. Mycket mörkt. Och jag är mörkrädd....

Hmm... kan du flytta åt dig på mjölkpallen är du snäll.

Shirouz sa...

Hej Bitten,
"träligaste" säger vi här i Östergötland också, fast vi låter nog lite bonnigare när vi säger det, tjocka "l" och allt :D
Städning och damning är definitivt överreklamerat, det är en sak som är säker!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
där sa du något!
Dåligt samvete för att man har gjort något som är roligare är inte det sämsta, och i allmänhet lättare att göra sig av med, när man betänker vad tråkigt man skulle haft om man gjort det tråkiga och inte det roliga. Och det tråkiga att göra brukar ju alltid tyvärr finnas kvar, så egentligen missar man ju inget :D

Shirouz sa...

Hej Ika,
jaa, det är sant, det är mörkt men tänk så vacker natthimlen är mitt i allt mörkret, och, klart det finns plats på mjölkpallen! :)

Gubben sa...

Ha ha! Just det. Vad missar man egentligen när man har roligt?