torsdag 7 oktober 2010

Jag tycker inte om er.

Ingen kan vara så elak som jag, det är jag ganska övertygad om.
Senaste dagarna har jag svurit ve och förbannelse över den delen av mänskligheten som envisas med att gå till jobbet eller med att gå ut och hosta och nysa över resten av den bräckligare delen av befolkningen (ja, det vill säga mig själv.) och jag har förmodligen varit rödögd av både förkylning och ilska.
Jag är fullt medveten om att det är en hälsosam attityd att inte stanna hemma för att man är lite förkyld.
Jag vet det.
Jag är fullt medveten om att folk säger att de förlorar så mycket pengar.
Jag vet det.
Men så ger ni förkylningen till mig, som alltid, alltid, alltid blir slagen med samma kraft som om någon boxat till mig i magen, sedan hoppat på öronen på mig och sedan avslutat med att damma till mig i ansiktet med kalla fiskar.
Jag blir aldrig "lite förkyld" som resten av normalbefolkningen.

Och jag avskyr er andra varje sekund och minut av tiden då jag är förkyld.
Jag tycker inte om er alls.
Jag tycker ni är elaka.
Osannolikt elaka.
Jag tycker att ni borde hoppa åt helsike och försvinna från jordens yta.
Jag tycker att ni är ogina, egoistiska själar.
Om ni över huvud taget har en själ.

Jag morrar mellan hostattackerna och jag förbannar er varannan sekund mellan nysningarna, den andra varannan-sekunden går åt till att fundera på om det är möjligt att nysa skallen av sig.
Antagligen inte, tänker jag, när huvudet känns som ett bowlingklot så lär det nog sitta fast.
Jag drömmer rödglödgade feberdrömmar om hur jag lämnar tillbaka förkylningen till den där den hör hemma.
Jag sitter med lock för öronen och drömmer om att gå hem till er och spela Metallicas senaste skiva på repeat mitt i natten för er.
Kort sagt.
Jag lider.
Och jag är elak som aldrig förr.


Fast nu börjar det gå över.
Jag börjar bli lite mer människa och mindre förkylningsmonster.
Jag börjar tycka om mänskligheten lite mer.
Snart kanske jag gillar er allihop igen, som vanligt.
Det gör jag nog.
Men kom inte med en ny förkylning till mig igen, för då är det klippt.
Det vet du.
Aaaaaatscchooo!

2 kommentarer:

Kia sa...

Prosit! Och krya på dig. Du har inte funderat på om vi råkade rota fram några försvagade gamla spanska sjukan-virus när vi grävde fram 1800-tals delarna i mitt kök?

Shirouz sa...

Hej Kia,
åh, det fick mig genast att känna mig kryare, hmmm.... Kanske det var därför jag sa "Olé" när jag hoppade i säng igår kväll?
Fast, nu är jag nog på bättringsvägen, jag hatar inte alla människor längre och förut idag fick jag en dubbel chokladbiskvi, och sötsaker får mig ju alltid på gott humör.
Tänkte erbjuda mig att slå sönder ngt i helgen om du behöver? Det kliar i fingrarna på mig :)