fredag 29 oktober 2010

Jag gör hellre onytta.

Smått stressad och ja, jag skjuter upp igen.
Dammsugaren står och tittar uppfordrande på mig och sängen ska dammsugas och golven ska dammsugas och sedan ska jag gå i närkontakt med den illvilliga svinpälsen till mobil som jag köpte genom att åka in till stället därifrån den kommer, lägga upp mobilen på disken och yla "Den fungerar inte! Hjääälp!"

Jag ser fram emot det. Mycket.
Kameran fungerar, skulle du fråga Asta och Styre skulle de säkert säga att "Hon dyker ju upp precis var som helst med den där förbannade kameran framför ansiktet!"
För så är det.
När de minst anar det så står jag där och fotar.
Styre gäspar varje gång blixten går av vilket gör att han ser fullkomligt rosenrasande ut, Asta blundar varje gång.
Matte svär.
Katterna flinar.
Och ja.
Om mitt tålamod vill så kommer bilderna här någon gång.

För övrigt har jag funderat mycket på det här med olycklig, du vet, jag skrev ju det, i förra inlägget att jag sa att jag var så olycklig.
Nu menade jag inte olycklig utan o-lycklig.
Jag har för mig att det var någon som sa att folk uppåt ofta sätter ett "O" framför olika ord,
oglad, otrött och så vidare.
Jag tycker att det är helt strålande!
Idag är jag fortfarande smått o-lycklig över telefonen, opigg, odammsugarsugen och omotionervillig.

För övrigt har jag totalt snöat in på folk som bor i hus på tv'n.
(Ja, jag vet. Folk bor för det mesta i hus. Jag har märkt det. Men folk som ska göra om sina hus till jag vet inte allt... Eller bygga ett nytt hus. Eller göra en restaurang av en lada. Jag tittar och tittar och blir imponerad av folk som följer sina drömmar, hur galna de än må vara. )
Sedan går jag ut på balkongen och slänger ett öga på det lilla huset som ingen verkar ha köpt och jag funderar på om det inte är kallt för huset att stå helt obebott och ovarmt.
Och jag kollar på hus på nätet.
Hittade ett härom dagen.
Med visthusbod, fd loge och ladugård (hur blir ett hus före detta loge? vad har de gjort där inne? och vad är det nu?) och insynsskyddat.

Sedan tänker jag på mitt torp.
Det är säkert kallt för det att stå ute om nätterna nu.
Egentligen borde jag lära mig att virka (igen) och virka en husvärmare.
I lila och rött och rosa.
Så att alla lägger märke till att här, här ligger ett hus som någon bryr sig om.
Måhända en person med ett märkligt färgseende, men ändå, ett hus som brys om.
Kanske ska jag sätta på reflexer på det också.
Stora, fina reflexer.
Folk skulle komma i horder för att beundra mitt torp.
Och till jul kan jag klä in det i girlanger, sätta en gran på takåsen och låta tomtar kika fram bakom hörnen.
Jag ska fundera på det...

Och ja.
Jag vet..
Det fungerar inte att skjuta upp mer, hur mycket jag än låter tankarna vandra så nog känner jag dammsugarens närvaro.
Lika bra att gå och göra nytta, som det så vackert heter.
Fast jag skulle hellre göra onytta.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Fimpen har planen klar; en pappåse i innerfickan åssåsen va beredd på att snabbt dra den över huvvet om du plötsligt skulle hala upp KAMERAN:O förå föreviga vad som nu råkar tima för stunden. Sen kommer du ha en tjomme med pappåse på skallen på sina ställen i fotoalbumet som resultat om du inte väljer att varna för fotografering i god tid innan besök. /hehe, Fimpen - hemlig agent

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
mycket påse över huvudet lär det bli,jag bara säger det ;)
Vänta bara tills jag lärt mig alla finesser och, då.... :D

Kalle Byx sa...

O-emotståndligt!

Ursula sa...

Jag drömmer om ett hus på landet, med stall och stor loge! Så som jag har bott från det jag var 20 och tills för 10 år sedan. Och så skulle jag vilja ha ett par hästar igen. Då kunde de gå ut och in i logen som de ville, ha halm och höhäck där, och så kunde man leja en grannbonde att mocka ut med traktorgrepen...
(Logar hade man ju till att förvara hö- och halmbalar i, men numera kanske oftare gamla bilar, byggmaterial eller Kan-vara-bra-att-ha-grejor som man köpt på loppis...)

Någon svensk författare (kan det ha varit underbare Slas, som så fint skildrat den allt mer avfolkade svenska landsbygden?) skrev om sin medkänsla med "hus som står ute om natten". Så känner jag också, liksom du - och särskilt så här års, och några månader framåt...

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack! :)

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jaa, det skulle jag vilja med, minus hästarna eftersom jag har en ganska hälsosam respekt sedan jag blev biten av en häst när jag var barn. Nu letade han ju bara efter socker, men jag går inte gärna för nära nu ändå...
Stor loge skulle jag också vilja ha, inte för att jag vet direkt vad jag skulle ha den till, eller vänta, jo, jag skulle ha ett sommarcafé där inne som är öppet enbart vid regn plus en loppis med saker som man kan dividera om hur mycket man ska betala. Det skulle jag gilla.

Jo! När du säger det, visst måste det ha varit Slas? Det slår an en ton i minnet här, och när vi ändå är inne på Slas, jag tror att det var han jag läste som skulle intervjua Piraten en gång, de tog en båt till Köpenhamn, en riktigt sällsam berättelse, har jag för mig. Jag borde läsa lite Slas igen, han är guld.

Och jaa... Nu är det de tunga månaderna som kommer. Jag ser inte fram mot dem direkt. Förra året var det extremt lite soltimmar i November här, (mer än normalt alltså) och jag hoppas på att det kommer lite mer soliga dagar.