onsdag 27 oktober 2010

Jag blir gaaaaleeeen!!!

Jag blir gaaaaleeeennnnnn!!!
Igår när jag tydligen var helt jävla sinnesförvirrad och inte borde ha släppts utanför dörren så bestämde jag mig för att skämma bort mig själv.
Jag fyllde ju år, gubevars!
Hur firar man bättre än genom att åka till en butik och slå sig lös fullständigt bland hyllorna?
Genom att till exempel skämma bort sig själv med en splitterny digital-kamera.
Och sedan, när jag troligen var helt bortom mänskligt förnuft också slå sig lös med en ny mobiltelefon, för att "Jag har ju haft min sedan barna Hedenhös traskade runt i skogen och den är så fin och den är ju så nersatt och den är ju lila och förtjänar inte jag att skämma bort mig själv en aningens aningens just idag när jag fyller år, fallera?"
Till saken hör också att jag är en idiot när det kommer till andra tekniska saker förutom datorn...

Skämma bort sig, var ordet, sa Bull...
Nu är jag så förbannat förbannad att det är ett under att jag inte sprutar ånga och är explosivt tegelröd i ansiktet.
Redan igår stupade jag när det kom till en så enkel sak som att få ihop kontakten med kontakten till kameran.
Ringde en vän (på den gamla trotjänarmobilen) och sa med panik i rösten att "Det går inte och det står att man inte får använda våld!"
"Lugn," sa han.
Varvid jag ylade som en ilsken räv tills han sa "Jag kommer strax..."

Så där satt jag. Ylade och morrade.
En annan vän ringde för att prata av sig, det fick hon inte, jag ylade och gick på som en ångmotor tills hon också sa "Lugn, han kommer väl alldeles snart, sa han inte det?"

Och så kom han, utan brännvinskrus men med ett frejdigt leende, bände loss småsakerna ur mina händer, fixade ihop kameran på ett litet kick och sa "Det är en fin kamera, det här, du kommer att ta många bra bilder med den."
Och så började han pilla och peta och visa alla moderniteter som fanns, varvid jag gömde huvudet i händerna och stönade "Jag är så olycklig, så olycklig, jag begriper inte allt det där!"
Vännen sa att jag skulle börja begripa, det är bara att pröva sig fram, sa han.
Så jag får väl göra det.

Men...
Sedan kom vi till telefonen.
Som var så fin och så lila och så jag vet inte allt.
Han fixade ihop den också medan jag stödrökte en cigg på balkongen.
Så skulle han dra igång den fina, lila, jättemoderna telefonen.
Det fungerade inte.
Telefonen sade hovsamt att "Minneskortet är fullt."
"Jag visste det, det var ju ett fyndex," sa jag, "någon klåpare har väl laddat allt han kan på kortet." och så begravde jag huvudet i händerna igen.
"Lugn..." sa vännen.
Så trixade och fixade han lite till och då spottade mobilen upp sig och talade om att den ville ha kontakt med återförsäljaren och att det inte gick att komma till någon meny.
"Morrrrrrr" sa jag.
"Lugn..." sa vännen.
Fixade och trixade lite till och mobilen vibrerade lite våldsamt och sa kaxigt att "Kontakta återförsäljaren!"
Efter detta gick mobilen alldeles på egen hand in på facebook och vägrade lämna den platsen (precis som majoriteten av befolkningen här i världen som facebookar...).
Jag var vid det här laget antagligen ganska purpurfärgad själv i ansiktet medan jag sa att "Den gamla mobilen duger, jag vill inte vara med längre!"

"Lugn," sa vännen.
Fixade och trixade och mobilen ryste till, gick in på FB och meddelade sedan spydigt att kontakt med återförsäljaren ville den ha.

Vid det här laget, nu på morgonen så vill jag det också.
Närkontakt.
Nävars.
Inte så våldsamt.
Men jag vill inte ha en mobil som hellre facebookar än är med mig, höll jag på att säga.
Jag vill ha kontakt med mina vänner.
Inte någon ilsken mobil som beter sig som om E.T. var fastkedjad i telefonen och vill ringa hem!
Jag blir galen!

En liten fotnot...
Långsamt börjar det sjunka in varför min vilde far, sa som han sa, när vi pratade igår på morgonen...
Han sa nämligen så här:
"Du får pengar av mig i present."
"Åh, tack" sa jag, "vet du, hmm, då ska jag köpa en digitalkamera!"

Och det blev tvärtyst i luren.
Sedan kom det:
"Ska du verkligen göra det?"

Min far, han känner sin dotter, han...
Jag själv, känner uppenbarligen inte mig själv alls mellan varven.
Ja, pappa, jag köpte både kamera och mobil, får jag säga idag, och nu är jag hemskt, hemskt arg och olycklig.
Min vilde far vet bättre än att säga "Vad var det jag sa...."
Men han kommer att fnissa.
Det vet jag.

6 kommentarer:

Ursula sa...

Grattis på Dagen Efter Födelsedagen, sköna Shirouz!
Jag tycker du gjorde rätt i att skämma bort dig, men det blev ju en olycklisalig början - tur vännen kom och fixade kameran!
Betr. mobiltfner så har jag hört på P1-programmet Plånboken ett flertal fall av hur det kan gå till när en mobil lämnas in för reparation - t o m nästan nya mobiler, och alla m garantitid kvar: man får i stället någon annans inlämnade mobil (av samma modell), som blivit inlämnad för lagning! Ofta utan att ha blivit ordentligt lagad!
Det verkar ju som om din mobil ev. kan ha använts t ex som demoex - eller oxå har operatören/tillverkaren en hemlig allians med Facebook (detta menigslösa gissel!). Nånting verkarr ju definitivt fel, dessvärre - himla otur du hade när du valde just den mobilen.
Kanske bäst att du omgående kontaktar återförsäljaren, och stå på dig så att inte de gör det!!! Kräv en annan mobil, direkt, och gå inte med på att lämna in den för lagning! Nu kan man ju tyvärr inte hota med Sverker o hans soptunna längre, men man kan ju vid behov alltid hota med att "kontakta media" - opreciserade hot lär enligt forskarna vara mer effektiva än exakta, t ex "kontakta Expressen". Eller kontakta KO, för goda råd.

Lider med dig, o håller tummarna för att det snabbt ska ordna sig!

Och gläd dig över digitalkameran, det är en härlig uppfinning, men läs manualen! Vad är det för kameramodell?

Idag har jag surfat vidare om Yangtorp, o det hela känns allt mer sjaskigt och bedrägligt ju mer jag hittar. Gjorde en kul grej med ett foto jag tog där - det är det som är så roligt m digitala bilder, man kan leka o skoja så mycket med dem i datorn! :-)

Lycka till med mobilen!
Kram / Ursula

Cicki sa...

Jag är nog kompis med din vilde far för jag fnissade också. Kanske lite samma gener eftersom min farsa också är rätt vild av sig. Dessutom kom jag på ett eget blogginlägg nu om teknikens under. Hejdå nu kilar jag vidare.

Kalle Byx sa...

Inte galnare än att du kan förmedla din galenskap på ett fantastiskt sätt. Det finns hopp.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
och tack :)
Jaa, den har ju använts som "service-ex" som det stod, så det verkar ju som att de inte lyckats riktigt med att tömma minneskortet, och det är väl inte långt ifrån att jag misstänker att min mobil är väldigt kär i facebook av någon anledning.
Helst vill den dela bilder, även om den inte har några bilder att dela med sig av.
Facebook kan ha sina ljusa sidor emellanåt, men jag märker att sedan jag lade ner alla spel utom ett så har jag bra mycket mer tid för annat. Det är inte dumt :)
Hmm, jag ska försöka stå på mig så gott det går, jag ska ju in med mobilen idag och helst vill jag ju slippa lagning och att åka in till stan igen för att hämta den.
Tack för att du håller tummarna!

Det är en Nikon coolpix jag har köpt och den verkar ganska hanterlig, jag har läst snabbmanualen men inte den "hela" bruksanvisningen på cd-skivan än.
Och, då ska jag gå in och läsa om Yangtorp, gott att se dig igen Ursula, kram :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jaa, jag är så imponerad att din far har börjat facebooka, han är baske mig inte rädd för teknikens under ett dugg, han :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
det är gott att höra, hopp behövs med den här mobilen, det är en sak som är säker... ;)