onsdag 13 oktober 2010

"Folk tycker så mycket om mig."

Egentligen är det förunderligt så mycket tankar som ryms i en hjärna.
Ibland tittar jag på Styre och Asta och tänker, fan så skönt det måste vara att vakna, äta, gå på lådan, sova, äta, leka, sova, äta, driva matte till vansinne och sedan sova igen.
Att aldrig direkt planera för något, oroa sig eller ligga vaken och fundera på "Vad menade hon/han med att säga så där?"

Fast vad vet jag om det?
Kanske ligger Styre ibland och tänker på hur han ska attackera Asta Katt medan Asta Katt ligger och oroar sig för att dammsugaren ska komma fram när som helst.
Men jag tror inte det...

Härom dagen pratade jag med en vän och hon sa att hon hade en vän som konstant talade om för henne hur omtyckt hon var.
Alltså, hur omtyckt hon själv var.
Det är inte ofta jag är mållös men jag kippade lite efter luft och stammade "Vänta lite nu, säger din vän till dig att hon är så omtyckt?"
"Ja," hon slår ner mig i skorna med hur mycket folk tycker om henne och säger "Lilla guummaaan" till mig, ungefär som om jag vore tolv och inte torr bakom öronen."
"Hon säger att hon är så omtyckt?" upprepade jag klentroget.
"Ja!"
"Men så säger man väl inte?"
"Jo, liksom, hon är så populär och det är inte jag. Så känns det som att hon menar."
"Så hon säger att hon är så omtyckt?" hackade jag som en papegoja som hakat upp sig.
"Jaa! Fattar du dåligt, eller?"
"Lite. Jag har aldrig hört talas om något liknande förut..." mumlade jag tveksamt.
"Men hon finns!"
"Det tvivlar jag inte på. Men... Har du frågat henne vad hon tycker om sig själv?" sa jag.
Det hade hon inte, men skulle göra vid tillfälle.

Jag vet inte hur det är med dig, men för mig låter det som en person med ganska lite självförtroende, eller?
Samtidigt fascinerar tanken mig, att man skulle låta andra människors omdöme om en själv färga sin tillvaro rosarött.
Vad händer den dagen när någon inte tycker om en?
Ska man ändra på sig då?
Vända kappan efter vinden och samla på sig ett gillande till?

Jag ska inte säga att jag tycker att det är upplivande när folk inte gillar mig, men det stör mig inte nämnvärt.
Man kan inte älskas av alla, och man behöver inte älska alla andra.
Man kan för övrigt inte göra det såvida man inte är fullständigt inställd på att slita häcken av sig för att vinna gillande och gilla.

Och en annan tanke som slår mig, vågar man vara obekväm då?
För det måste ju vara en katastrof om folk tycker att man är det?
Du vet ju vid det här laget, antar jag, att jag utan att försöka nämnvärt driver mina vänner till vansinne ibland, och det returneras med varm hand.
Men vi tycker ju fortfarande om varandra.
För att vi är lite kantiga ibland och lite runda ibland.
Det är aldrig konstant och alltid solsken i mina vänners och min värld.
Det finns skuggor och nyanser, det är det som gör det värt att vara vän.
Så är det.
Tror jag.
Jag ska fundera vidare...

13 kommentarer:

Gubben sa...

Ja men du! Nog är vi väl lite fåfänga ändå? I alla fall jag :D
Fast jag ska väl erkänna att jag normalt inte bryr mig mycket om andras åsikter om mig - jag har ju nog med mig själv och mina egna kantigheter.
I jobbet fick man ju jobba med kritik och s k feedback! ganska bra, faktiskt, om det hanterades med värme och väl ment...
Ha en bra dig och njut av kanterna!

Anonym sa...

Hm, en del har ju karisma och är väldigt omtyckta av många. No diggity. Men den som påpekar sin egen popularitet för sina vänner är nog bara en helt vanlig people-pleaser som gör sej till för att bli omtyckt och vet om det själv. /Fimpen, har egen erfarenhet av ytliga personer som "samlar" bekantskaper/

Cicki sa...

Jag blir så full i skratt. En sådan väninna har jag också, som alltid talar om hur omtyckt hon är och hur mycket hon vet om allt. Och har hon inget eget exempel på hur duktig hon är så är hennes dotter, bror, syster, barnbarn så väldigt duktiga. Dessemellan pratar hon skit om dem och är så arg på dem. Ständigt missnöjd med någonting. Var det inte så att hon ingår i vår väninnegrupp så skulle jag utesluta henne ur min bekantskapskrets. Men det kan jag inte för då måste jag säga upp bekantskapen med de andra också. Det vill jag inte göra.

Förresten så har jag alltid tänkt att jag ska bli katt i nästa liv.

.h. sa...

Haha, jag hade liknande tankar idag när jag gick hem från jobbet och såg en förbipasserande man med sin hund. "Vad skönt det måste vara att va' hund" tänkte jag då. Slippa bry sin lilla hjärna med stressiga tråkigheter. Bara äta, sova, leka och gå stimulerande doftpromenader. Hur bra som helst, ju.

Att tala om hur omtyckt man är ... nja, det låter väl lite sisådär. Ett alternativ skulle ju kunna vara att själv tala om hur bra man tycker om sig själv :D
För man ska väl vara sin egen största supporter till fullo?

Skämt åsido. Om man vet att man är bra och omtyckt av både sig själv och andra - då behöver man inte tala om det. Man bara ... vet :)

Moster Ma sa...

Jag tänkte väl att du aldrig skulle skriva att du är omtyckt av många, däremot att många har åsikter om dig.
Jag tycker fortfarande om dig och alla dina kluriga "tänk"!

Kalle Byx sa...

Tycker mycket om det du skriver. Är ganska säker på att jag skulle gilla dig om vi träffades någon gång också.

Gubben sa...

Jag VET att jag kommenterade detta för flera dagar sedan - så nu vet jag hur det känns att bli refucerad :D
Skämt åsido - vad är det för störning den där egofixerade människan lider av? Eller har hon bara behov av att få bekräftelse. Shit samma, människor är härliga och jag är säker på att katter har sina funderingar även på det!

Shirouz sa...

Hej Gubben,
oj, jag fick dåligt samvete här när jag såg hur länge sedan det var sedan jag var inne och publicerade kommentarer, men var säker på en sak, här refuseras inget, det är bara tillvaron som rör om med mig här så att jag ligger efter :)
Och jo, visst är man fåfäng, det känns hur bra som helst när folk uppskattar en som man är, jag vet inte, men för mig känns det ofta som en riktig överraskning, för jag vet också hur jobbig jag är. :D
Och ja, människor är förbaskat härliga och förunderliga, ha det gott :)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
jo, jag tror så med, en del blir omtyckta och vet inte riktigt hur, en del försöker så att de blir blå och en del som borde bli omtyckta blir aldrig omtyckta ändå. Det är märkligt, det där.
Att försöka tillfredsställa alla människor, tror jag, leder bara till att man blir trött och tappar bort sig själv i slutändan.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
oh, du tar upp något här, det här med att man fortsätter att umgås för att inte tappa resten av bekantskapskretsen, om du bara visste hur jag har funderat på det i några veckor här. Jag har en vän som har en vän, som sa exakt samma sak och det fick mig att fundera, för det är ju aldrig lätt att avsluta en vän-relation, eller vilken relation som helst över huvud taget.
Ibland är det som länkar i en kedja som kommer att rasa när man tar bort en länk, ibland så kan det ju också bli som så att länkarna passar bättre ihop, det svåra är väl att man aldrig vet hur det ska bli.
Och sedan är det väl också som så att man får väga för- och nackdelar, man kanske inte tycker om just den delen, men det finns annat som man gillar. Jag vet inte, men jag har funderat på det mycket...
Katt i nästa liv, absolut, om man får tag i en bra människofamilj som tar hand om en :)

Shirouz sa...

Hej .h.
ja, jag tror att djuren på det sättet har mycket att lära oss människodjur, jag menar, hur mycket man än oroar sig och tänker och planerar så blir det ändå som det blir ibland.
Visst tusan är det som så, att om man gillar sig själv och är omtyckt av andra, då behöver man inte berätta det för andra, man vet det ändå.
Det här med att vara sin egen största supporter är jag fullständigt för, man är fast med sig själv och sina olater och later så varför inte tycka om sig medan tid är.

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
du känner mig ganska väl bloggledes, hör jag, det är sant att jag skulle nog aldrig skriva så om mig själv, däremot skriver jag under på att folk nog har åsikter om mig, hmm, det hoppas jag i alla fall.
Och tack detsamma, jag gillar dig och dina underfundiga funderingar.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
och jag får säga precis som jag sa till Moster Ma, tack detsamma, nu känner jag mig så omtyckt så det är risk att jag blir odräglig och författar en post som just heter "folk tycker om mig" utan citationstecken. Nej, allvarligt talat, jag blir förbaskat glad, och jag tycker du skriver så bra, en sak jag kommer att tänka på, som gäller både dig och Moster Ma är hur ni lyckas att skriva korta texter och få med så mycket innehåll och liv, jag begriper inte hur ni gör, men ni gör det så bra!
För övrigt är jag också ganska säker på att vi skulle ha roligt om vi träffades :)