tisdag 28 september 2010

Jag tror att jag gör slut nu...

Jag går i mina penséer just nu.
Först och främst:
Jag tror att jag gör slut nu.
Det har varit ett trevligt år, men nu har du förlorat din charm.
Visst har vi haft våra fina stunder och visst har du fått mig att tänka på annat.
Precis som det var tänkt.

Men jag känner mig låst.
Jag kan inte träffa andra medan jag träffar dig.
Och du vet, jag vill verkligen träffa andra nu.
Jag vet att du inte tar illa upp att jag säger det, för det är säkerligen något du är van vid.
Och det är inte precis som du bara funnits där för enbart mig, jag vet ju att vi är många...
Men jag har kommit i från det som är viktigt för mig, du vet, att läsa, tänka, att vara i känslan som är just nu, och nej, jag säger inte att det är ditt fel, för du gav mig precis vad jag ville och önskade, stunder då jag inte tänkte på något annat än dig och just då var det precis vad jag behövde.

Men jag är inte nöjd med det längre.
Du ger inget tillbaka.
Och när du säger till mig att jag måste komma tillbaks om fyra timmar, för annars ruttnar du så blir jag gramse.
Du får inte bestämma över min tid.
Det är jag som ska bestämma över den.
Jag kan inte passa på dig jämt och ständigt för att se till att du inte ruttnar, jag kan inte hålla koll på klockan för att titta till dig jämt, eller jo, jag kan det, men jag vet inte om jag vill längre.

Du kanske tänker att jag skriver "Jag vet inte om jag vill längre..."
För det är ju så, jag vet inte, men det lutar åt det.
Jag har inte talat om det för dig, men på sista tiden har jag gått ifrån dig allt oftare.
För att vara ensam igen.
För att läsa.
Titta på tv.
Klappa katter.
Du har inte blivit sämre som sällskap men det är inte som förr.
Jag vet ju också att du alltid kommer att vara som du är.
Be om min tid och mitt intresse.

Fimpen sa härom dagen att det är ett år sedan jag började med dig "och sen har inget varit sig likt.." kom det lakoniskt.
Det är sant.
Kanske hade jag inte så mycket att säga längre, där ett tag när den värsta turbulensen var i gång.
Eller stryk det.
Jag har alltid mycket att säga, men det som sades sades inte på skrift utan verbalt.
Då var du bra att ha att göra med.
Du frågade inte hur min dag varit eller vad jag tänkte på, du bara sa till mig vad jag skulle göra och så gjorde jag det.
Lite som en maskin.
Nu blir jag som sagt lite gramse på dig när du ställer dina krav.

Och härom dagen hörde jag mig själv mumla "Nej, jag har fan inte tid med det här!"
Men visst har jag det.
Det är bara att jag just nu inte vill.
Så jag tror i alla fall, att vi definitivt ska ta en paus.
Kanske kommer jag tillbaka, du vet, det är svårt att göra slut helt tvärt, men jag tror att vi hädanefter kommer att ses mer sällan.
Och jag kommer ju fortfarande att utnyttja dig, (jo, jag vet, det låter plumpt, men det är ju så det är...) för att hålla kontakten med de vänner jag har genom dig, men dina spel får klara sig utan mig, för ett tag i alla fall, kära Facebook.

10 kommentarer:

puffan sa...

Känner lika. Facebook mister sin glans allt mer. Vet faktiskt inte om jag någonsin verkligen verkligen gillat det ens. Men förstås - utnyttjat för mina vänner.

Dags att leva IRL.

Kram

Cicki sa...

Ett tag var jag rädd att det var bloggen du tänkte göra slut med. Fejan är mindre viktig. Jag ska nog göra slut med Farmville i alla fall. Det börjar bli dötrist. Frontierville får leva ett tag till. Det roar mig fortfarande. Vilket konstigt liv man lever egentligen. Om man tänker efter. Men då får man tänka efter noga!

Kalle Byx sa...

Överraskande slut. Fint skrivet.

Shirouz sa...

Hej Puffan,
och välkommen hit, jag har inte sett dig förut :)
Det är sant,jag vet inte heller om jag riktigt har varit så vansinnigt förtjust i FB.
Nyhetens behag har i alla fall blivit mattare och det känns som om jag slösar bort min tid.
Å andra sidan, det lär bli en helvetesvinter, då kanske man sitter där igen och farmar kor, man vet inte.
Men som det känns just nu så håller jag med dig, dags att leva IRL.
Kram.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
nej, bloggen hänger nog med, det var ett tag när jag inte hade några ord, (på tal om det, jag skriver nog ett mail till dig snart, och "snart" är som vi alla vet, i mitt fall, en ganska rymlig tidsperiod eftersom jag är så duktig på att skjuta upp till och med saker jag gillar... Men jag har tänkt länge på att höra av mig. Det är ju alltid något :)

Farmville blockerade jag igår, Frontierville har jag kvar medan jag funderar, där händer det ju lite i alla fall.

Jo, det är sant, det är ett konstigt liv man lever, ibland är det bäst att inte tänka efter för noga, fast ibland kan man inte låta bli, å andra sidan, ibland försöker jag verkligen tänka efter före, ( för att göra mitt liv mindre konstigt) men det märkliga är att det oftast ändå inte alls blir som jag tänkt mig.
Och tänk, för 20 år sedan, om någon hade sagt att jag skulle sitta och mjölka kor virtuellt... Jag hade skrattat ihjäl mig. Jo, i sanning, ett konstigt liv ibland... :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack så mycket :)

Cicki sa...

Ang mailen så är det ju tur att vi är lika (o)företagsamma. Det gör att man har större förståelse för varandras fel och brister....:-)

Jag får lite ångest av att blocka Farmville. Jag vill men har svårt för att förmå mig. Är man knäpp eller är man knäpp?

Anonym sa...

Jag har ju aldrig spelat FB-spel så jag vet ju inte vad jag dillar om, men heja heja säger Fimpen!

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jaa, absolut!:)
Angående Farmville, jag våndades lite först, men sen tänkte jag att det är länge sedan jag tyckte att det var roligt, sedan så är det som så, tror jag, ( att om man mot förmodan vill spela igen,så är det bara att häva blockeringen och spelet finns då kvar som man lämnade det. Så var det i alla fall med Café world för mig.
Knäpp är man definitivt, det är mycket roligare än att vara normal. :)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
jag väntade på att du skulle höra av dig med hejarop :)
Förresten, snart är det helg igen. :D