måndag 16 augusti 2010

Det handlar inte om vad du vill ha.

Jag hann med mer i onsdagskväll...
Rasslade upp till en vän, som jag inte har "bloggdöpt" än, hon kallar sig själv för häxa, vilket är helt okay för mig, folk får kalla sig nästan precis vad de vill utan att jag bryr mig nämnvärt.
Det är ju så här i livet, vi vill ha fack där vi kan stoppa in människor och vi kategoriserar t.o.m. oss själva även om det innebär att kategorin vi stoppar in oss i bara är en bråkdel av allt vi är.

Hur jag skulle beskriva mig själv?
Ja du.. Det vete katten.
Och ingen av mina katter verkar benägna att svara.
Skulle de svara skulle de kanske säga "Håller ordning i kattlådan, klappar bra, käket är okay och leksakerna många. Vi tycker om henne även om hon har dålig pälsväxt och ingen svans eller schyssta öron hon kan vinkla åt alla håll."

Hm, var var vi?
Jo, jag rasslade upp till min vän och krävde mat, kaffe och konversation.
Det fick jag.
Sedan kom det lite mer folk och vi diskuterade kärlek...
En vän sade att han visste precis hur han ville ha det, kärleks vis á vis...
Han lever ett liv som kräver mycket frihet, sa han. Mycket tid för sig själv och sedan ett liv ihop, det ville han ha.
Och jag nickade för så tänkte jag med.
Jag vet att det finns folk som lever ihop hela tiden, gör allt och ingenting tillsammans, jag antar att man måste vara mycket mer social än vad jag någonsin kommer att bli.

Som sagt, så jag nickade och höll med.

Sedan kom jag hem och började tänka;
Egentligen är det väl som så, att när vi ställer upp vissa antaganden om vad vi vill ha och behöver så är vi kanske helt fel ute.
På sin höjd kanske det handlar om vad vi kan ge...
Eller hur?

För det spelar ju ingen roll vad man säger att man vill ha, till syvende och sist, om man gett sig fan på att man vill ha en Brad Pitt-figur, som stryker och städar och är humoristisk och litterärt bildad, nog fan kan man ge sig på att föremålet för ens ömma låga är mer lik John Belushi, har en collegehumor som i sina bästa stunder bara kan betraktas som låga, han "tappar" strumpor överallt och har inget intresse av matlagning överhuvudtaget, den senaste boken han läste var någon i grundskolan som "vi var tvungna att läsa" och han anser att en romantisk träff är lika med en korv och mos på Sibylla.
Och man finner sig i det.
Inte bara finner sig, man trivs med det och älskar honom för att han är just han.

Troligen hade han också vissa standard-idéer för hur hans älskade skulle vara.
Blond, huslig, utåtriktad, fixig, icke-rökare och humoristisk på ett glatt sätt.
I stället får han en ganska ohuslig, varg-grå inåtriktad, ofixig, sarkastisk och ironisk "rökersomenskorstenskvinna" på halsen.
Och han älskar henne för just det.

Så, egentligen, vi må ha världens idéer om vem vi vill ha, eller hur de ska vara,
det spelar ingen roll.
Eller som Stephen Fry har sagt:
"You don't sit down and write a wish list about the person you are going to fall violently in love with. It just doesn't work like that."

6 kommentarer:

Cicki sa...

Så sant som det är sagt. Eller som Erik Lindorm skriver i sin dikt Den rätte:

Den rätte

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Sådan klivet du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du.

Shirouz sa...

Åh Cicki,
fy fan så bra! Precis så! :)

Cicki sa...

Mats ser ju inte alls ut som min drömman. Exet ser ut som drömmannen och hur det gick vet vi ju. Mats och han är sina raka motsatser både till utseende och sätt. Tack och lov att jag äntligen hittade rätt.....:-)

Shirouz sa...

Jaa, det är märkligt det här med kärlek... Man har ingen aning och en vacker dag eller molnig, för den delen så står den rätte eller rätta utanför dörren och är totalt motsatt mot vad man trodde man ville ha och behövde, det är kärlek, det :)
Du vet, det är förbaskat härligt att höra när folk har hittat rätt, det gör mig glad, alltid!

Ika sa...

1. Den där Erik Lindorm satte huvudet på spiken!

2. En period i mitt liv hade jag en tendens att falla för "ingenjörs-typen". De var långa, snygga och stiliga i kostym och det tilltalade mig.
Men, det funkade inte på en fläck! För det var bara en bild av, vem vet, en idealbild kanske. För hur ofta blev jag inte skrattad åt och klappad på huvudet när jag fantiserade, sjöng och dramatiserad.

Sen slutade jag sträva efter en bild och hittade så mycket bättre. Och stiligare :-) Jag vette tusan var det tar vägen men men...

Shirouz sa...

Hej Ika,
ja, visst gjorde han! En helt suverän dikt :)

Det är märkligt, men jag tror också det är som så, att när man lägger idealbilden åt sidan så hittar man kanske personer där man minst anar.
Och, åh! Du har träffat någon! Njut, bara njut :)