måndag 5 juli 2010

Kärleken bor i en bowlinghall....

Bara så att du vet.
Jag raderade nyss en hel blogg.
Det var helt enkelt inte jag. Jag försökte tänka på vad jag ville ha sagt, ha struktur i det hela, lade lite band på mig själv och uppförde mig i största allmänhet inte som mig själv.
Vete fan vad som tog åt mig.
Kanske drabbades jag av rampfeber?
Bloggfeber?
Det är trots allt över två månader sedan jag hörde av mig sist.

Ibland har det känts som jag aldrig skulle höra av mig igen.
När dagarna går och ingenting finns att säga, inte för att det blivit sagt utan för att jag helt enkelt inte kunde fånga tankarna länge nog.
Ibland har det känts som "Men skriv då! Skriv nu!"
Men det har jag inte gjort.
"Det tar för mycket tid..." har jag tänkt och suttit och tömt kor (jo, jag vet, andra kallar det "mjölka"...) på Farmville och låtit tiden rinna mellan mina fingrar.
Jag kallar det avkoppling och det är nog så.
En slags avkoppling totalt i hjärnan.
Gud vet, (ja, det går bra med vilken som helst) att jag har behövt det.

Det finns de som säger att omväxling förnöjer.
För dem rekommenderar jag starkt en karuselltur med Fk och Af, där kan du snacka om omväxling.
Som jag sagt innan, jag har inte haft tråkigt en sekund...
Men vi ska inte fördjupa oss i det, just nu.
I bloggen jag raderade (frid över dess minne) var jag riktigt duktig och kronologiserade vad jag varit med och det blev förbannat tråkigt.
Jag tror att jag gör som jag alltid gjort, det kommer att komma lite hipp som happ.
Precis som du är van vid.
Och jag med.

En sak som hände det här halvåret var att jag dödförklarade kärleken.
Kan tyckas lite dramatiskt men det blir lätt så om man umgås med Arne Anka, Nemi och diverse vänner som verkar ha en synnerligen magnetisk dragning på folk som helt enkelt verkar lika oförmögna att ha en relation som en amöba.
Det var mycket gråt och tandagnisslan och visst gnisslades det tänder här med, och i våra värsta stunder så skulle nog till och med misantroper verkat som synnerligen livade och varmhjärtade människor i jämförelse med oss.

Jag tror man behöver det. Ibland ska man ner och slita sig fram i gräset och gnissla tänder så att en sågmaskin blir grön av avund.
Ibland ska man helt enkelt bara ner i gyttjan och sörja.
(Ja, jag vet..Men jag kan inte låta bli, jag gillar den meningen...)

Sedan, lite längre fram enades vi om att det inte är kärleken som är död, nej, absolut inte, det gäller att skilja på sak och sak och person och person.
Kärleken i sig kan inte rå för att den blir illa hanterad.
Kärleken lever på de underligaste ställen, som i en bowlinghall.
Det är nog därför jag tror på den igen, tänk dig, en bowlinghall, enligt mig det mest oromantiska och osexiga ställe som finns, där folk stoppar sina fingrar i klot, har märkliga skor och svingar klot som om det gällde kung och fosterland...
Det är nog därför jag började tro så smått på den igen, där jag satt (nej, jag bowlade inte, som jag sa "Det är mot min religion."(ja, jag hör dig fråga "Vilken religion då?" "Antibowlingreligionen," svarar jag.)
och sedan kunde konstatera att där och då måste det ha tänt till.
I en bowlinghall som sagt var.
Tänka sig.
Vem trodde det?


Hmmm...
Jag tror det får räcka för idag.
Vi hörs.
Och jo.
Vi hörs snarare.
Och.
Ni, mina bloggvänner, era kommentarer får mig att le, och de har muntrat upp mig.
Bara så att ni vet.

10 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Välkommen tillbaka!

Shirouz sa...

Tack! :)

Bitten sa...

Härligt att se att du lever.

Cicki sa...

Å jag kände bara så här: Nämen nämen har Ulvstrumpa skrivit i bloggen!!! Har hon slitit sig ifrån farmande i både som gammal och ny nybyggare. Jag är ju och hälsar på dig ibland. Virtuellt alltså.

Kärlek i bowlinghall vet jag inget om. Däremot kärlek på nätet kan jag allt om. Men nu blir jag ju så jäla nysiken. Tur man har en alldeles egen gubbe så man slipper lära sig en massa konstiga sporter.

Men vad gör jag här egentligen. Jag har ju mammaledigt, pppfffhhhh!Godnatt

Wv: hymorati. Låter skumt, som någon sorts fobi eller liknande.

Boktoka sa...

Först tänker jag att det är så roligt att läsa något som du skrivit igen. Sen tänker jag att du har en unik ton och att du borde skriva en bok. Efter det tar jag tillbaka det eftersom du antagligen aldrig skulle ha tid att blogga då. Eller förresten - det skulle det vara värt för att få läsa en bok av dig. :)

Sol och glass!
Loveina

.h. sa...

Jasså, är det i bowlinghallen kärleken bor? :O
Inte undra på att jag har missat den helt och fullständigt :)

För övrigt: man skall icke lägga band på sig om det inte känns naturligt :D

Ha det gott :)

Shirouz sa...

Hej Bitten,
tack, jomenvisst lever jag :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jaa, jag är förvånad själv över att jag lyckades slita mig från farmandet, jag är ju hos dig ibland också och hälsar på :)

Kärleken i bowlinghallen var det inte jag som råkade ut för, men jag har fått tillfälle att se två andra göra det, inga duvungar någon av dem rent åldersmässigt sett men lika kära som klockarkatter är det. Så fint att se, och som sagt, i en bowlinghall, tänka sig..
Jo, jag vet du träffade din gubbe på nätet, det är härligt, kärleken finns precis överallt, vem trodde det för tjugo år sedan, att man skulle kunna träffa någon man aldrig sett och fatta tycke för.
I och för sig, kontaktannonser i tidningar fanns ju, men jag tror inte uppfinnarna av internet tänkte sig att nätet också skulle kunna användas som Amors pilar :)

Jag såg när jag tittade in som hastigast att du var mammaledig nu, låter skoj, kul att du tog dig tid och tittade in en stund, ha det gott!

Shirouz sa...

Hej Boktoka,
och tack för de orden, det är inte utan att det känns lockande med en bok, ett av skälen är att jag har en aning om att jag då skulle vara oanträffbar för alla myndigheter som längtar efter mig till synes konstant.
Så här eftersökt har jag inte varit på många år, det är inte utan att jag ibland är förvånad över att det inte står affischtavlor med mitt ansikte med en text "Wanted" nere på stan.
Det är väl bara en tidsfråga antar jag. Eller kostnadsfråga troligen.
Skämt åsido, glad blev jag för dem orden. :)
Bloggandet får nog kanske lov att ta lite mer tid igen, känns det som just nu, ett tag kändes det som jag inte hade en aning om hur man skrev, mer än sådana rader som "I need a brick in Farmville, please!"
Nu kanske det har lossnat igen, det känns så.
Sol och glass, en oslagbar kombination!
Ha det gott :)

Shirouz sa...

Hej Hiertha,
precis, vem kunde ana att det är där den håller till? :)

Och, så sant som det var sagt, att lägga band på sig ska komma naturligt, annars blir bandet som en sele som man försöker trilska sig ur...
Ha det gott, du med :)