fredag 30 juli 2010

Ikväll har jag en träff med den viktigaste personen i mitt liv...

Jag har dammsugit, skurat golv och betett mig som en prakthusmor i största allmänhet idag.
Har nämligen en träff med den viktigaste personen i mitt liv ikväll.
Jag vet inte hur det är med dig, men ibland bara kliar det i mig att få vara själv och umgås med mig själv.
Ikväll är en sådan kväll.
En öl står på vardagsrumsbordet och väntar på att öppnas, i köket finns rotsakschips och i videohyllan står "Blinkande lyktor" med Mads Mikkelsen och bara väntar på att ses igen.

Eventuellt så kommer John Pinettes dvd att åka på också, senare framemot kvällen.
Jag tror att jag har nämnt det förut, att jag är vansinnigt förtjust i John Pinette, menar jag.
En sådan man med en sådan humor, en sådan man skulle jag trivas med.
Något av det tråkigaste som finns är folk som tar sig själva på för stort allvar, sådana som gärna skrattar åt folk men ytterst sällan med folk och ännu mindre sällan kan ta sig ett riktigt magvärmande skratt åt sig själva.
Sådana människor är inget roliga, alls.

Nästan lika tråkiga som när man helt oförskyllt råkar i sällskap med kvinnor som diskuterar smink och bantningstips.
Allt som om det verkligen gällde livet.
Någon gång hörde jag om en kvinna som smakade på godis och sedan spottade ut det.
Allt för att undvika kalorier.
Hur jäkla trist låter inte det?
Visst, man kan inte äta allt alltid, men hu, att kanske smaka en bit choklad och sedan spotta ut den?
Varför?
Varför?
Varför?

Jag kan inte ta på fullaste allvar att jag skulle behöva gå ner si och så många kilon för att behaga någon annan. Eller att jag skulle behöva ändra klädstil eller sminka mig på ett visst sätt, för att inte tala om relationstips, som nu i semestertider, där man kan läsa om hur man får sin kanonsemester, med eller utan partner, bara man gör si. Eller så.
Skitkul att läsa men gör folk så?
På riktigt, menar jag?


Jo, jag vet. Visst låter jag som en riktig jävla besserwisser, eller messerschmitt, som äldsta vännen säger ibland.

Det är inte det att jag inte kan lyssna på andras råd.
Jag lyssnar. Det gör jag...
(Och ja, jag hör mina vänner sucka ganska unisont här...)
Saken är väl bara som så, att jag är övertygad om att jag vet bäst hur jag lever mitt liv.
Jag vill gärna bli överbevisad i frågor som rör mig själv och då måhända kan jag tänka mig att rucka på min inställning.

Jo, jag vet.
Jag påminner ibland om den där skämt-teckningen, du vet, han med foten i kläm i en dörr, varvid en pratbubbla frågar "Foten i kläm?" och han ler generat och säger hurtigt "Jajemen!"


Men, var var vi?
Kvällen med mig själv.
Mads Mikkelsen, John Pinette, mig och obegränsat utnyttjande av datorn och stereo.
Det kan inte bli bättre!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skurat? Skurat you say? Du menar väl badrumsgolvet med ett svep med duschen, snälla? Jag känner att jag ligger efter här, haha. Här får det räcka med att dra fötterna över golvet och lägga strumperna i tvättkorgen.../Fimpen, fredagströtter ;D

Cicki sa...

Hoppas du fick trevligt sällskap.....:-)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
här snackar vi Skurat med stort S. :D
Funderar nästan på att bli pedant, tänk så ordnat jag skulle ha det jämt och hur nöjd jag skulle vara med mig själv.
Å andra sidan, man ska inte överdriva, så jag håller mig nog till de här sporadiska tillfällena när jag chockar lägenheten med en städraid som innefattar både Skurning och Dammsugning, (jo, jag låg nämligen t.o.m. under sängen för att verkligen komma åt överallt. :D

Shirouz sa...

Hej Cicki,
oh ja, bättre sällskap har jag inte haft på länge. ;)