fredag 12 februari 2010

Jo, lite blödig kanske jag är...

Jag är smått tudelad när det kommer till snittblommor.
Visst är det fint men jag vill inte ha det själv.
I andanom ekar Rolling Stones-låten "Dead flowers" varje gång jag har oturen att få sådana.

Vete fan om jag är överdrivet blödig men jag har alltid tyckt att blommorna gör sig bäst där de är i naturen.
Blomkruksblommor är däremot okay, men innebär samtidigt ett ansvar, jag slänger aldrig en blomma som fortfarande lever.
Tar hand om blommor som andra inte vill ha längre.
Julgrupperna lever nästan för evigt här tills de ger upp andan.

De finaste blommor jag vet är vallmo.
De kan man aldrig ta in, utan de måste beundras direkt där de är.
Man måste ut i naturen, till dem och sedan kan man lägga sig ner bredvid dem och beundra glädjen i dem.

Tidiga sommmarmorgnar kan man se fält av vallmo som står och sträcker på sig, är det en blåsig dag så är de försvunna framåt förmiddagen.
Vallmo gör som den vill.
Sprider sig dit den vill och stannar så länge den vill tills vinden uppmanar den att följa med.
Det kan vara världens vackraste blomma.

I tät ledning i alla fall med syrener som bara kan avnjutas riktigt ordentligt om man burrar in hela huvudet i en syrenhäck, sluter ögonen och sedan andas som om man vore tjuren Ferdinand utsläppt på grönbete.
Då är man i paradiset allra minst.

Och kanske, när man öppnar ögonen, kanske har man tur att se några vallmo nicka i fälten bredvid syrenbuskarna.
Då är det bara att sniffa som en lössläppt häst, ta in färgprakten med ögonen och njuta som en grävling i ett nygrävt gryt.
Börjar det sedan dofta nybryggt kaffe och nybakade bullar, då...
Då vet man:
Paradiset är just nu här på jorden.
Tills det paradisar sig iväg till någon annan någon annanstans.




Hmm... Sitter här och funderar nu...
Heter det "En vallmo, flera vallmons?" "En vallmo, flera vallmo?"
En vallmo, flera vallmöer? ;)

7 kommentarer:

Motvalls gubbe sa...

Hm, intressant. Själv satt jag precis och funderade över varför det inte heter få, färre, färst.

Shirouz sa...

Hej Motvalls gubbe,
jaa! Det borde det baske mig göra.
Och.. Nyfiken som jag är, så googlade jag, och se på sjutton, efter mina (ganska slarviga) efterforskningar så ser det också ut att göra det :)

Shirouz sa...

Fast... Enligt Svenska Akademien så fick jag fram "få, färre, fåare" men det låter ju inte bra. Hmm,nu fick jag mer att fundera över...

Laila sa...

Nej men visst är det svårt att slänga en levande växt!! Ibland är jag väldigt trött på en krukväxt som definitivt sett bättre dagar och jag ber den gång på gång att somna in så jag kan slänga den. Men icke. Det är bara de fina, dyra, som behagar dö. Gärna plötsligt och utan förklaring. De andra får jag står ut med. Men numera har jag ett särskilt "dödsrum" för de blommor jag egentligen inte vill ha längre: Min ateljé. Dels är jag inte där så ofta, så jag slipper se dem. Dels finns det chans att jag glömmer vattna dem där. Och dels har jag inte på värmen där, under de perioder som går mellan att jag vistas där för att måla en tavla... :-)

Shirouz sa...

Hej Laila,
precis så är det här också! Jag fick en rackarns fin krukväxt när jag fyllde år, den började genast "oleva" en tynande tillvaro och i veckan var jag tvungen att slänga ut den.
Däremot har jag en ormbunke som spritter av lite liv (om man kan göra det) och helt enkelt vägrar att ge upp. Så den står på en köksstol just nu, där katterna emellanåt friserar den och där får den stå.
Det går helt enkelt inte att göra sig av med den så länge den har gröna blad.
Har tänkt att katterna en vacker dag ska komma i kapp med friserandet men nej...

Ika sa...

Vallmo och syren i all fantastisk ära. Men jag vill också slänga in (eller slänga och slänga...) ett fång liljekonvaljer! Liksom syrenerna hinner de nästan blomma ut innan jag fattar att det gäller att njuta men... så vackra!

Shirouz sa...

Hej Ika,
ack, liljekonvalj, där sa du ett sant ord! Hur sjutton kunde jag glömma dem?