fredag 15 januari 2010

Man blir lite ledsen.

Usch, vet du, man blir lite ledsen...
Jag vet inte om du såg på Uppdrag Granskning?
Det gjorde mig ledsen.
Och bra nog förbannad.

Det ska inte få gå till så här, det ska helt enkelt inte göra det.
Det är inte rätt.
Så man blir ledsen.

Sedan hör man om Haiti.
Och man blir ledsen igen.
Det enda sättet för att på något sätt freda sitt samvete, eller vad det nu är som finns inom en som säger "Det kunde lika gärna varit du. Du har tur som lever här och nu." är att pytsa in lite pengar till de behövande.
Så man gör det.
Och är ändå lite ledsen ändå.


Sedan tittar man på världen i smått och stort, du vet, den lilla världen som innehåller folk man känner och man tänker att "Nej, jag blir lite ledsen, det borde inte behöva vara så här" eller "det borde inte hända så där" och så vidare.
Och man tänker "Det borde finnas någon rättvisa!" varefter man tänker, att det är faktiskt som så, att den enda rättvisan som finns är att man aldrig vet när det ska bli orättvist eller inte.

Och så tänker jag "Varför kan inte folk helt enkelt bara vara snälla mot varandra?"
Att det ska vara så förbannat svårt?

Jag har ibland hört människor säga "Jag har varit snäll, men det har jag inte fått något för!" och jag kan förstå det men jag tänker någonstans, varför inte bara vara snäll för just snällhetens skull, och känns det bättre, att sluta vara snäll och vara dum först, bara för att inte ta risken att någon inte är snäll tillbaks?

Jag vet inte, jag får ingen rätsida på det.

Sedan ser jag på programmet om Christiania, man kan tycka precis vad man vill om Christiania och jag anser helt enkelt att själva idén med fristaden var god.
Ett ställe där folk kunde vara som de är, där det inte var hets på materiell status och där kreativiteten på vissa ställen flödade.
Och ja, jag hör dig...
"Men alla droger där!" utbrister du.
Jo. Jag vet. De finns där också.
Precis som de finns i samhället i övrigt.
Jag har ingen lösning på det och jag tycker inte om det.

Men jag tycker om idén med Christiania.
Själva grundlagen "Var och en får göra vad de vill så länge de inte gör någon annan illa." eller hur den nu lyder exakt, kan tyckas väldigt naiv.
Var snäll, helt enkelt.
"Så enkelt går det inte att göra det för sig."
"Så enkelt är det aldrig."

Nej, så enkelt är det nog aldrig..
Men någonstans kommer tanken, varför är det så?
Varför kan det inte vara så enkelt?
För att det då krävs eftertanke innan nästan varje handling?
För att det är så mycket enklare att agera på impuls och sedan försöka ta hand om händelserna som de utvecklar sig efteråt?
Jag vet inte.
Men som sagt, den där tanken kommer tämligen ofta.
Varför är det så svårt?
För jag vet ju av egen erfarenhet att jag ibland gör dumma saker. Det går helt utan problem och utan någon tanke alls och plötsligt har jag sårat någon.
Det är som vi människor har en fallenhet för det.
Något säger mig, att samma fallenhet för snällhet måste också finnas inom oss.
Eller hur?

Vilket också, i långa loppet innebär, när jag tänker på min värld, att där det finns någon som varit dum, där borde jag ge tillbaks med snällhet?
Vilket i sin tur får min känslor att revoltera en aning, "Skulle jag vara snäll mot den idioten?"
När det jag helst vill göra är att skälla ut efter noter och gärna med en blåsorkester som bakgrund som kan tuta uppfostrande emellan mina andningspauser?
Jag tänker på det..
Och jag tror att jag hamnar i konflikt med mig själv för nu blandar jag ihop snällhet med mesighet.
Det är lätt hänt, eller hur?
Trots att det är två skilda saker.

Jag tänker vidare... Att vara snäll innebär inte att jag inte framför mina åsikter...
Det innebär att jag kan vara lugn, samlad och ändå få fram vad jag tycker.
Utan att skälla som en bandhund och verka som jag är redo för rabiesspruta.
Hmm...
Jag vet inte. Det låter ju som något att föredra.

Och har du läst så här långt, är det väl bara att gratulera, som vanligt har jag lyckats få ihop tolvtusen ämnen och lämnat trådar utan avslut efter mig.
Precis som det är när jag sitter här och funderar.
Allt på en gång.
Jag ska tänka på snällhet lite mer.
Kanske kommer jag fram till något.
Eller inte.

Inga kommentarer: