torsdag 21 januari 2010

Lyckan ryms i ett mail.

Tänk att lyckan kan rymmas i ett litet email som talar om att mina böcker (och vid det här laget vet du att mina böcker hittar du inte i snabbköpsbokhandeln längre tyvärr eftersom jag envisas med att läsa mycket som inte kommer i närheten av några listor över huvud taget. Inte för att jag är snobbig, helt enkelt för att det råkar vara förbannat bra böcker som bara jag och ett fåtal andra verkar tycka om och komma ihåg.)

Så jag fick alltså ett mail och huvaligen och dra mig på trissor vad jag gnuggar mina tassar här och vad jag ler.
Ett stort lyckligt leende, för i denna stund, från någon plats här på jorden så är ett styck McBain (som är förbannat svår att få tag på) och ett styck Kinky Friedman (som inte heller står som spön i backen såvida man inte begagnar sig av Amazon där det regnar Friedman) på väg till mitt enkla tjäll.

Det passar mig utmärkt, som hand i handske, som glöd i spisen, som regn på gräs, som sol bland moln!

Jag tycker nog att det minsta man kan begära av läsare är att de har favoritböcker som de vårdar med glöd och glädje och något som kan liknas nästan vid kärlek.
Riktigt bra böcker ska man ta hand om, inte låna ut ens till sin käresta, de ska dammas mellan varven och ibland tas fram och strykas över pärmen.
Man ska le mot dem när man passerar dem i bokhyllan och man ska ha diverse citat från böckerna i huvudet eller nerskrivna.
Man ska kunna titta på de titlarna och säga vad böckerna handlar om och man ska försvara böckerna till sista stavelsen om man råkar gilla något som andra har osmaken att inte gilla.
Inte för att det någon gång går att säga att andra har rätt eller fel när det kommer till böcker, utan bara för att det är roligt att säga emot...
Man ska inte heller avhålla sig från att kritisera böcker man inte gillar. Absolut inte. Det är uppfriskande med bokdiskussioner och det kan ta en hur långt som helst.

Vem författaren är kvittar egentligen, jag kan inte begripa att en del lägger så stor vikt vid författaren, hur han är och vad han gör och vad han månde inmundiga för cornflakes till frukost och så vidare.
Det är skit samma.
Så länge han inte skrämmer hästar i sken på gator och är helt odiös så får författarna för mig gärna vara hur träiga, tråkiga och ofantasifulla de vill vara mellan varven.
Jag bryr mig inte om deras personlighet, jag är inte ute efter att gifta mig med författaren till boken jag råkar läsa, allt jag vill är att läsa deras böcker för att deras tankar råkar fånga mig.
Hur de är, varför och närför (jodu, "närför" finns visst, från och med nu!)är helt egalt.
Spelar inget piano alls.
Bara fånga mig i ord.
Det är allt jag begär.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Nu du... ska jag minsann rensa ut i min bokhylla. Jag ska bara behålla dom böcker som ligger mig varmt om hjärtat. Dom böcker som jag minns och kärleksfullt kan le åt när jag tittar på dom. Dom andra böckerna, dom som bara står där och fyller ut, dom ska jag kritiskt betrakta och bära ut. Det finns ju faktiskt böcker som jag VET att jag läst men jag kan för mitt liv inte minnas vad dom handlade om. Vad har sådana böcker att göra i min bokhylla?
Hurför det då ;)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
strålande idé! Jag gjorde det också för något år sedan, de jag inte mindes eller tyckte om åkte ut och vet du, jag har inte saknat dem ett enda dugg! :)

Laila sa...

Jag har massor av böcker i min bokhylla som jag VET att jag har läst, men aldrig i livet skulle kunna redogöra för vad de handlar om. Trots att jag även vet (minns) att jag tyckte de var bra!
Men dessa böcker får absolut stå kvar, för jag har nån slags vision av att jag kanske någon gång i livet kan bli strandad/isolerad här i mitt hus, utan någon som helst möjlighet att införskaffa någonting. Knaprandes på skorpor och drickandes vatten... DÅ har jag ju en massa bra böcker som jag kan läsa OM, eftersom jag ändå inte minns vad de handlar om! :-)

Shirouz sa...

Hej Laila,
jag gillar den tanken, (hur lustigt det än låter) jag menar att bli strandad och få husera på böcker och vatten och skorpor, på något sätt känns det som man kunde ha det värre :)