tisdag 12 januari 2010

Jag nöjer mig med ett vykort.

För övrigt är jag så förbannat in i helvete (fler kraftuttryck mottages gärna) trött på vintern.

Jag brukar muntra upp mig med att tänka på krokusen i stugan. De där små gula blommorna.
Gräset som är grönt.
Syrenerna.
Getingarna som svischar runt och jagar in mig på utedasset.
Humlorna som bumlar omkring som små ludna sammetsbjörnar.
Maskrosorna som växer hur de vill.
Kvällar när solen börjar gå ner och det är äntligen vindstilla på Östgötaslätten.

Allt det här försöker jag tänka på men det känns som en dröm jag drömt för länge sedan.

Jag tänker på i somras när jag cyklade ut till torpet, det var 28 grader varmt.
I skuggan.
Aldrig någonsin förut har jag känt det som jag flutit fram på cykeln.
Jag tänker på hur jag stannade nästan varje gång jag såg någon skugga och hur luften nästan gick att ta på.
Jag tänker på hur jag rymde in i stugans svalhet och räckte lång näsa åt värmen.

Allt det här tänker jag på och det känns som något för länge, länge sedan.

Jag tänker på jordkällaren med pepparroten som växer ohämmat.
Jag tänker på alla tvestjärtarna i brevlådan.
Jag tänker på spindlarna som kryssade fram över golvet på väg till, jag vet inte vad, kanske till något utmärkt hörn för att spinna en fin väv.

Jag tänker på katten med kolsvart päls och lysande gula ögon i åkern som tittade på mig som om jag vore den första människan i världen.
Jag tänker på fåglarna som satt och sjöng och jag tänker på äppelblommen.
Jag tänker på allt det här och det känns som en saga.

Kanske skulle jag så lite frön i fönstret, att se något spira lite smått i fönstret kunde kanske vara en föraning om vår.
För just nu är det svårt att tänka bort snön och kylan och allt.
Visst är det vackert att se på, men det räcker nu.
Jag nöjer mig med ett vykort av snö vid det här laget.

14 kommentarer:

Moster Ma sa...

En liten kruka i köksfönstret blir nog bra för ibland behövs det så lite så!

Bitten sa...

Samma här. I dag är dock rena rama värmeböljan här, bara -6 grader.

Red sa...

Då är vi två. Jag är skittrött på att stå i hallen och klä på mig lager på lager inför varje hundpromenad!

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
ja, jag tror jag testar med det och hoppas det fungerar. Kanske vattenkrasse, det är åratal sedan jag åt det...

Shirouz sa...

Hej Bitten,
ja, det är nästan så det är drägligt att gå ut, men bara nästan.

Shirouz sa...

Hej Red,
åh, det är ju det med! Jag har misstankar om att jag är bra nog lik michelin-gubben varje gång jag går ut. Å andra sidan är det ju bra med massor av kläder ifall man halkar ikull och slår på öronen, då kanske man kan hoppas på att landa mjukt.

Ika sa...

Jag tänker på en varm sandstrand och solvarma ostbågar med lite sand på...

Som du säger, det räcker med snö nu!

Shirouz sa...

Hej Ika,
ack, jaa, med fiskmåsar och glass och vatten som inte får en att frysa kindpåsarna av sig när man går i!

Daniel sa...

Ja vykort räcker gott å väl tycker jag!

Shirouz sa...

Hej Daniel,
visst är det så! Bara för att krydda eländet ännu lite mer så börjar det att småsnöa lite här också. Härligt, nu blir det nog inte vår förrän nästa års vår...

Anonym sa...

Nja, jag tycker nog att det är lite heavy metal över hela landskapet, stelfruset och vitt. Medeltida! No mercy. Rätt så coolt, faktiskt. /Fimpen, som stod igår kväll i -16 i en halvtimme å vänta på ersättningsbuss för tåget va paj men det va ju karaktärsdanande. Heter jag Fimpen eller kanske Pollyanna, föresten?

Kia sa...

Men nån gång i den grå forntiden var det faktiskt så att snö innebar glädje, skidorna på, och ut på utflykt, gärna mot solen. Kommer tydligt ihåg att bra vintrar var såna när snötäcket täckte plogfårorna på gärdena så att det gick att åka vart som helst. Vem har lurat i oss att njutning bara följer med plusgrader och att vinterhalvåret ska tillbringas nedtryckt i skoskaften i djup depression? /Motvalls Käring (vi ses i mörrn)

Shirouz sa...

Hej Fimpen/Polyanna,
du har rätt i en sak,(och jag kan nästan höra dig säga "Kan jag få skriftligt på att jag har rätt?" ;)
det är ett no mercy-landskap ute, hmm, "ingen-nåd-landskap" på svenska va? Fast det låter inte lika bra. Det var ett väldigt bra ord, kommer nog att lägga det i den mentala byrålådan för användning någon gång...
Det som intresserar mig är hur det var karaktärsdanande att vänta på bussen, kan jag vänta mig nya spännande sidor i din karaktär nästa gång vi möts mellan skål och vägg?:)
För övrigt tycker jag synd om dig, (och de övriga passagerna) om ni fick vänta utomhus. Satt ni inne och gonade er i värmen så är mitt medlidande lite mindre. (Nävars, skojar bara... Det är tråkigt att vänta på tåg. Jag vet det.)

Shirouz sa...

Hej Kia,
ja, i och för sig, du har också rätt i en sak: (jag hoppas verkligen det här inte ska bli någon vana att jag ska behöva erkänna att folk har rätt emellan varven... ;)
Jag minns också när snö fick mig att ta på mig skidor och ge mig ut. Minns t.o.m ett år när jag åkte i en hoppbacke (bara halva backen iofs men jädrar, vilken fart jag hade och hoppade lite gjorde jag med!)

Kanske är det synd att det inte är så nu, kanske borde man leta fram skidor och ge sig iväg ut. Kanske skulle jag njuta av det. Jag vet inte. Men jag längtar *så* efter lite vår nu...

Hmm, det är klart att njutning inte bara kommer med plusgrader, men vintern är så hård och kall (som Fimpen sa) och det är svårt att känna värme mitt i kylan. Kanske för att jag inte åker skidor längre, jag vet inte. Kanske borde jag göra det..
Japp, vi syns imörrn, ska bli kul :)