fredag 15 januari 2010

Jag känner igen det där!

Jag var ju inte riktigt klar...

Fimpen och jag såg John Pinette i helgen och jag minns att hon sade "Nej, så elak han är mot sig själv!"
Jag sade "Joo." för så ser det ju ut och så låter det ju.

Men.
Jag kom på en sak igår kväll.
Precis när jag skulle somna, (är du sådan också?), du vet, man håller precis på att somna och så slår en tanke en, och jag menar slår, för tanken får en att öppna korpgluggarna på vid gavel och man drämmer till en kudde och utbrister "Precis!!"

Tanken som slog mig, är att jag känner igen det där.
John Pinette pratar också om att han inte tycker om att vara elak mot folk, att han mår dåligt av det, samtidigt som han driver med sig själv rejält.
Sådan är jag också.
Jag mår inte bra när jag är elak.
Däremot finns inga gränser för mig när det gäller att driva med mig själv.
Jag kan vara hur elak som helst mot mig och det är helt okay.
Mina brister och fel är otaliga och jag misstänker att jag gärna påtalar dem.
Jag är bestämd.
Jag är envis som synden gånger sju. (tack, min vilde far för det karaktärsdraget...)
Jag är tjurig.
Jag svär som en proffsborstbindare. Både till vardag och till fest.
Jag är lathetens mästarinna.
Jag är en känslomänniska.
Jag är inte heller speciellt trevlig.
Jag är inte en salongslejoninna.
Listan kan göras hur lång som helst.

Men snäll är jag. Snäll som ett ulligt får.
Och jag är vansinnigt förtjust i mig själv för det mesta.
Jag är ju fast med mig själv på livstid, så varför inte göra det bästa av det?

Skulle jag gå efter mig själv, så tror jag att det helt enkelt är som så att det är helt okay att driva med den person man älskar mest i hela världen, nämligen sig själv.
Jag vet nämligen precis hur långt jag kan gå, jag vet precis hur mycket jag själv tål och jag vet också med mig, att jag gör en hel del smågalna saker.

Man driver aldrig med sig själv så långt att man går hem och säger "Usch, vad dum jag var mot mig själv, nu tycker jag illa om mig."
Man ler för man vet att man är inte bättre eller sämre än någon annan.
Och nästa dag är man fortfarande kapabel att le mot sig själv i spegeln.
(Efter att ansiktet jämnat ut sig och man kammat till sig så man inte ser ut som trollet Plupp på rymmen från borstar och kammar.)
Man ler.
Och man är tämligen övertygad om att det kommer att komma fler saker att driva med en själv med.
Det känns tryggt.

Inga kommentarer: