onsdag 13 januari 2010

Det är jag som är den tionde kvinnan! Bara så ni vet!

Ja, jag vet.
Som ni har undrat!
Vem är hon?

Eller hur?
Men jag är den tionde kvinnan!
Nu vet ni det!

Jag känner mig lite smått utvald och lite smått märkvärdig här där jag sitter.
Tänka sig...
Att jag är den tionde kvinnan.
Det känns lite exklusivt och precis rätt att genom att inte göra ett dugg så har jag ändå utmärkt mig.

Det är så jag helst skulle vilja att mitt liv kunde levas, att jag fick trava omkring som en medelålders Nalle Puh, med ena näven i en syltburk och med en I-Or i släp som sällskap.
Allt medan jag inte gjorde ett enda vettigt dugg men ändå utmärkte mig med jämna mellanrum.

Du vet, jag hade ju långt framskridna planer på att bli filosof förr, men arbetsmarknaden skrek inte direkt efter sådana.
Livsnjutare kan man tydligen inte heller ha som yrke.
Annars skulle jag vara bra på det.
Jag menar, jag är bra på det.

Jag gjorde en test en gång, där jag fick veta att jag skulle passa som begravningsentreprenör.
Jag har inte litat på sådana tester efter det.


Jo, jag vet. Jag börjar flyta i från huvudämnet.
Som vanligt.
Kanske jag kunde bli flytare?
Inte för att jag någonsin hört om någon som är flytare till yrket, men jag är inte rädd, jag kan bli den första.
På det sättet kunde jag också utforma mina arbetstider och vad en flytare ska göra.

Mest skulle jag nog vilja sprida glädje.
Bara vanka omkring och göra folk glada bara de fick syn på mig.
Ha med mig kakor till behövande och konjak till andra behövande och sitta ner och tala lite om livet och fnittra lite mellan varven.
Det skulle jag trivas med.

(Lugn... Jag hör dig. "Kom till ämnet, för bövelen!" skriker du. "Tänk så bråttom dagens människor har" suckar jag. Och tar mig i kragen.)

Alltså.
Jag är den tionde kvinnan.

För det stod nämligen på text-tvnyheterna att nio av tio kvinnor färgar håret.

Jag gör inte det.
Och helt plötsligt kände jag mig lite egen. Eller mer egen än vanligt, menar jag..
Inte för att jag är emot färgning av hår eller för att mitt hår inte grånat alls.
Nej.
Det som avhåller mig är igen min berömda lathet.
Den har jag så mycket att tacka för.

För jag tänker nämligen som så, varje gång jag sett mig i spegeln och kunnat konstatera att "Jodå, nog åldras jag. Kanske inte med charm eller med behagen som de en gång var, men åldras gör jag, definitivt, hmm, kanske lite färg i håret skulle pigga upp?"

Och så tänker jag mig in i hur rackarns snygg jag skulle vara med korpsvart hår.
Eller lite chict blåsvart hår, så där att det ser ut som jag sprungit genom en oljepöl i asfalten, du vet?
Eller kastanjebrunt?
"Ostyrigt kastanjebrunt", tänker jag "ostyrigt, lockigt hår, vad snyggt! Men då skulle jag behöva permanenta mig också... Vem har tid med det? Så jobbigt att sitta kedjad i en stol i hur många timmar som helst... Hmm.. Färga håret förresten? Det tar tid det med. Sedan måste det underhållas. Färgas om. Och om igen. Och tänk om jag inte trivs i det!? Tänk om jag vaknar varje morgon och skyggar för spegeln som en skrämd hind? Fast, vänta nu, det gör jag ju i vanliga fall också. Tills ansiktet "lagt sig".
(ja, du vet, tills man inte har kuddmärken i ansiktet eller ser ut som en skrynklig papperspåse i ansiktet. Man väntar tills man jämnat ut sig så att säga.)

Så där står jag och tänker ett bra tag.
Tills jag inser att "Nääää.... Ja' örk' int!"
Det duger som det är.
Det är bra som det är.

Fast, det ska medges, jag slänger ibland smått blängande blickar på min vilde far, som fortfarande, vid 86 års ålder ståtar med stiligt mörkbrunt hår. Min mormor hade korpsvart hår hela tiden.
Det är ju märkligt att inget av det har spillt över på mig.
Men det är väl som de säger, barn får gråa hår av sina föräldrar.
Eller hur var det nu igen?

13 kommentarer:

Pennelina sa...

Härligt!

Det är bara att gratulera :-)

Kram från mig!

ingersord sa...

Jag passar också in som den tionde. Fast jag har varit en av dom andra nio tills för två år sedan då jag helt enkelt gav upp, reklamen om färgen som döljer gråa hår stämmer inte. Inte mer än en vecka i alla fall och vem orkar då....
Nu har jag till och med ransonerat klipptiderna och har mitt grå spräckliga hår i en tjofs...(!)
Jag gillar min ålder och accepterar kroppens förändringar!

Shirouz sa...

Hej Pennelina,
alltid roligt att se ett nytt ansikte, välkommen :)

Shirouz sa...

Hej Ingersord,
och välkommen du med :)
Vad skönt att höra att reklamen inte stämmer, ytterligare ett skäl att lägga ner funderingar på färgning, troligen skulle jag inte orka masa mig iväg för att färga om utan skulle snart se ut som en zebra i håret...
Jag har också ransonerat klippningarna, har en vän som jag med ojämna mellanrum driver till vansinne genom att säga "Klipp bara liiiiiteee!" varvid hon frågar om det ens är lönt att ta fram saxen eller om hon bara ska svischa med den lite symboliskt i luften.
Tjofsar är underbart, har ett lager här, jag med.
Och jo, samma här, jag gillar min ålder och förändringarna som kommer tar jag med jämnmod :)

Pennelina sa...

Jag har klippt mig själv och familjen de senaste 23 åren. Mina vuxna söner kommer fortfarande om ber mig om att fixa deras hår. Det tar jag som en komplimang!

Kram!

Red sa...

Lika underhållande som vanligt! Tack för det.
Men du, konjak??? Kan du inte tänka dig att ränna runt och njuda en gråhårig gentleman på lite whisky istället? Du vet, 9 av 10 gubbar är inte bara grågåriga, de gillar Ardbeg också!

Cicki sa...

Här har du en tia till. Jag har aldrig i hela mitt liv färgat håret. Är man unik eller? Jag har haft i lite toning några gånger för att förhöja min egen färg och blonderat luggen några gånger. Det är allt. Jag är bara så ruskigt stolt över min alldeles egen rödblonda färg som stått sig genom alla år. Jag har hår kvar som mamma klippte av mig när jag var lite. Samma färg som nu! Jag har en lösfläta av mitt eget hår som gjordes efter en klippning när jag var 18-20 år. Samma färg som den fortfarande. Eftersom jag har min farmors hårfärg så räknar jag med att ha min egen färg fram till ca 75 år och då blir vithårig. OBS inte grått utan vackert vitt.

Nu har jag skrutit igen. Det kändes skönt.....:-)

Shirouz sa...

Hej Pennelina,
absolut, det är en komplimang som heter duga!
Jag har funderat på att klippa mig själv, men efter något försök där luggen bara blev snedare ju mer jag klippte har jag inte vågat göra om det... Kanske en dag, för det vore bra bekvämt att kunna fixa det själv. Ha det gott .)

Shirouz sa...

Hej Red,
och tack!
Jag tänkte inte på det, självklart skulle whisky också kunna utdelas vid behov, jag är inte knusslig :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
se där! Vi är fler än man kunde tro, kul!
Jag har aldrig färgat mitt heller, tonat har jag gjort när jag var ung, i mörka nyanser av alla de slag, ett tag hade jag en slags färg som gick i mörklilamörkbrunt, låter hemskt men var riktigt snyggt. Slingor har jag däremot aldrig haft.
Det är lustigt det här med hårfärger, en del blir aldrig gråhåriga, äldsta vännens mor är vithårig, så där snyggt vithårig, det skulle jag också kunna tänka mig att bli men jag tror inte jag lär bli det.
Och ja, visst sjutton är det skönt att skryta ibland :)

Baronessan sa...

Törs man skriva här fast man tillhör dom där nio? Min äldsta dotter säger "mamma, du ska vara naturlig och inte färga". Då svarar jag alltid "jag började färga håret när jag var 15 år, varför ska jag sluta nu när jag behöver". Men du har rätt i att det kräver sitt jobb. Men... jag är å andra sidan inte så noga så jag bryr mig när det växer ut lite vargfärg i botten. För inte skulle jag bli vackert vit inte utan grå, grå, grå. Det är nog det som gör att jag färgar - jag måste ha någon annan färg än i ansiktet annars syns jag inte alls. I det grå väder vi har så skulle folk tro att jag gick omkring utan huvud :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
givetvis törs man det!
"Vargfärg"! Du, får jag sno det ordet? Det är vargfärgad jag håller på att bli, åh, vilket underbart, underbart ord :)

Baronessan sa...

Det låter onekligen inte helt fel att vara varggrå i håret :) Sno på du!