måndag 28 december 2009

Varför inte?

På tal om ingenting...
Vi har ju inte diskuterat Lundell på länge...

Han är ju med och firar julafton här. En långdragen tradition;
när julaftonskvällen sänker sig så spelar han "Snart kommer änglarna att landa" likväl som att The Pogues och Kirsty sjunger "A fairytale in New York."

Det blir inte jul annars.

Men nu har han gjort intåg i själva julmiddagen också.
Förra året, när min vilde far slog mig med häpnad genom att visa att han satt inne med en hel del kunskap om Lundell, så spelades just "Snart kommer änglarna..." på radion.
I år var han där igen.
"Det är ju han, ja." sa min far förnöjt.
"Ja, det är han, ja." sa jag.

Sedan vred vi upp radion extra högt och bara lyssnade.

Igår hörde jag "Hitsa hits", jag tycker om den meningen som går "Tro aldrig att det här livet kommer att lämna dig ifred."
Det är både ett löfte och en varning.

Ibland, när det går åt helvete kapitalt brukar jag tänka "Men varför just jag? Varför just nu?" varvid svaret infinner sig ganska omgående "Varför inte?"
För, som sagt.
Livet lämnar en aldrig ifred.
Så varför inte just jag och just här och just nu?
Inte för att det gör mig muntrare just då, men jag kan inte säga mycket emot.

Å andra sidan, när lyckan slår till och vänder upp och ner på tillvaron så tänker jag också ibland "Varför just jag? Varför just nu?"
Svaret är detsamma.
Varför inte?

Jag tror det jämnar ut sig någonstans av alla varför och varför inte.
Eller också gör det inte det.
Det är bara att hänga med på resan och hålla i sig bäst det går.
Samt, att tappa fotfästet med jämna mellanrum.
Man kommer alltid ner.
Inte alltid där man var innan men någonstans landar man.
Eller kravlar sig upp.
Eller i jämnläge åtminstone.

Inga kommentarer: