tisdag 29 december 2009

Kanske amöborna har det mycket roligare än oss?

Jag var tvungen att hejda mig, var inne och kommenterade på lite folks bloggar och insåg att jag höll på att skriva småbloggar på deras kommentarsfält, så jag tog mig själv resolut i kragen och sa "Hörru, skärp dig, du har en egen blogg, du behöver inte gödsla ner andras med alla dina åsikter och tankar."

Så jag begav mig hit och nu är det givetvis helt tomt i hjärnkontoret.

Är det inte typiskt, så säg?

Jag tänkte mig att avsluta det här året med lite Kinky Friedman. ("Men är det inte några dagar kvar?" säger du, varvid jag säger att "Jag har aldrig varit så där tidsbunden, känns det som att året är slut så är det.")


Vi som varit med ett tag vet ju att det är den oberoende Texanen som jag gärna läser både nu och då.
Jag har en viss beundran för människor som går i land med att vara djupt humoristiska, vilket betyder att de säger sanningar samtidigt som de är humoristiska.
Ytligt humoristisk är lätt att vara, det kan nästan vem som helst.

Jag har en teori om att för att vara riktigt humoristisk måste man ha gått i genom en hel del i sitt liv.
Man måste ha varit nere i skyttegravarna, haft både lätta och tunga känslor, svåra tankar och tankar som flugit förbi som lätta ulliga sommarmolnslamm, för annars blir det inte sant.

Det är väl som så, att stora humorister är de som ofta får tampas med en hel del.
Det är väl också som så, att en del säger att stora humorister inte alls är roliga privat.
Det får mig alltid att fundera.
Precis som om varje krona bara skulle ha en sida.
Ingen klave.

Sådana människor finns inte. Det finns människor som försöker vara ensidiga, visst, men de är inte heller sanna.
Jag vet inte, men idén att någon inte är så där när de är privata, eller på tu man hand, innebär väl inte att de inte är humoristiska i andra lägen?
Vill man bara ha en endimensionell bild av människor så antar jag att det är det bästa att säga.
Att "Så där är han inte privat." eller "När han var för sig själv var han tungsint."

Jag tror, för att kunna ha roligt måste man ha de där morgnarna, när man stultar upp och både känner sig och ser ut som Metusalem.
Jag tror att man behöver de dagarna när man är lika charmerande som Tjalle Tvärvigg och hoppas att hela världen ska hoppa in i evigheten så att man får vara i fred.
Jag tror också man behöver de dagarna när man känner sig totalt ensam. Inte trevligt ensam utan helt ensam i världen och utan vare sig bröd, vatten eller umgänge.
Man måste ha dagar när man vaknar och tänker att "Jag är nog den enda kloka människan i hela världen, alla andra är zombies vars intressen är lika mångfacetterade som en amöbas."

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har sådana dagar och med det menar jag inte att det gör mig till humorist, bara mänsklig.
Dagar när jag är helt ointresserad av allt och alla och bara ogillar världen i stort. Inte är jag så överförtjust i mig själv heller egentligen, de dagarna.
Det är de dagarna jag är medveten om att medelåldern innebär att allt man har på kroppen strävar neråt. Vissa dagar, när det är riktigt synd om mig kan jag titta ner och få för mig att knäskålarna saggat ner till fotknölarna och att mina fötter är lika charmerande som vilken ankas som helst.
Det är bara simhuden som fattas så kan jag ge mig av och ansöka om huvudrollen i Monstret från den svarta lagunen.
Och alla andra människor är lika intelligenta som amöbor, som sagt var...

Sedan börjar jag fundera på vad jag vet om amöbors intressen egentligen.
Vad vet jag om dem?
Kanske amöbor har ett rikare och intressantare själsliv än jag någonsin kommer att ha.
Kanske skriver amöbor bloggar på stenbitar och roar varandra varje kväll med imitationer av oss människor?
Kanske sitter de inne med svaret på livets gåta?

Man vet ju aldrig.

Så kan jag stå och tänka, när jag tyckt synd om mig själv och illa om alla andra tillräckligt länge.
Man vet ju aldrig med amöborna.
Kanske de har det så mycket roligare än oss människor.


Och ja.
Jag vet.
Jag kom i från ämnet som vanligt.
Vem är förvånad? Räck upp en hand...
Inte jag.

10 kommentarer:

Cicki sa...

Här räcks det inga händer. Det var som vanligt, dvs totalt förvirrat. Men väldigt underhållande.....:-)

Käraste Shirouz, det blir nog bra med tiden.....:-)

Motvalls gubbe sa...

Alltså, jag vet inte hur jag ska formulera det här, men på något sätt vill jag säga detta:
Det är absolut inget problem förknippat med att vara den enda kloka människan i världen. Det är först när man själv börjar inse att det faktiskt är så det förhåller sig som det blir problematiskt. Det är då man måste plocka fram humorn för att inte gå under.
Föreställ dig att du är den enda i hela världen som ser att kejsaren inte har några kläder, och att ingen enda lyssnar på dig när du påpekar detta. Vad gör du? Om du inte känner för att gå och hänga dig, alltså. Jo, i din förtvivlan blir du humorist. Då får du förhoppningsvis åtminstone någon att lyssna på dig.
Humorister är alltså personer som vet något som inte andra vet, men som inser att de aldrig till fullo kommer att kunna förmedla den kunskapen till andra.
Humor är med andra ord bara ett sätt att överleva i en värld fylld av okunniga sopprötter.

En som vet.

stella sweden sa...

"så rätt du tänkt vad du i kärlek vill etc" fick jag som avskedsgåva av en älskad lärare en gång för hundra år sedan...och du tänker sååå rätt för OM vi inte kan tillåta oss vara arga sura buttra ilskna hur ska vi då kunna uppskatta livet någonsin för det ÄR och måste vara mångfacceterat...som den gamla klyshan säger - kan du inte stå ut med att se mörkret så hur ska du då kunna uppskatta ljuset? Eller tvärtom...njaaa jag räcker inte upp en hand! Ha ett nytt gott härligt år du som fuskstartat! ;)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jaa, vet du, ibland så tänker jag att jag ska försöka att tänka innan vad jag vill skriva om, för att på det sättet bli konsekvent och tydlig. Hittills har jag kommit så långt att jag är riktigt förtjust i den idén, just som idé...
Däremot har jag inga planer på att omvandla idén till praktik, ity jag misstänker att det ligger ett visst arbete däruti och det skulle kunna få mig som sätter en ära i att skjuta upp det mesta till att skjuta upp att tänka också. Och då vore det kört, då kan man lika gärna sätta mig framför (eller helst i soffan) med en påse popcorn och låta dokusåporna rulla på..
Jag tycker det känns väldigt skönt att vara förvirrat underhållande, så jag fortsätter som så :)

Shirouz sa...

Hej Motvalls gubbe,
vet du? Jag håller med helt och hållet om det. Humorn är som en livboj som man kan dels flyta omkring på lite själv och ibland kasta ut åt andra behövande också där man far fram i livets ström.
En hel del av det som sägs på skämt är ganska allvarliga saker, men ingen skulle lyssna om man var helt och hållet allvarlig, för då misstänker folk att det är "trååååkiiiiigt" och är det något som folk inte vill ha, så är det att ha tråkigt.
Den bästa humorn (tycker jag) är den som biter en själv i baken och får en att tänka "Men det var som fan!?"
Tänka kan man aldrig göra för mycket, eller skratta för den delen.

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
precis, jag tror du slog huvudet på spiken där. Att man tillåter sig att ha de känslorna, för det är livet som livet är också.
Har man varit i mörker, så vet man (förhoppningsvis) att det finns ljusning någonstans, och är man i glädje och lycka så vet man också att mörkret finns, och jag tror att man uppskattar glädjen desto mer då.
Tack, det nya året börjar ganska bra, kan jag säga som är några dagar före er alla andra, ha ett gott nytt år du med, när du väljer att det ska infalla ;)

Red sa...

Jag är helt övertygad om att du har rätt - amöbor har roligare än oss! Men eftersom de inte vet om det så går de omkring med mungiporna nere och muttrar de också. Muttrar över en märklig värld där människor älskar att förmedla information om allt elände som sker och är det inte tillräckligt eländigt så går det alltid att spetsa till det ytterligare. Jag bara hoppas att de (amöborna) har bättre förmåga att se igenom de mediala dimridåerna än vad vi har. Och är det så, lär de slå sig för benen och skratta sig fördärvade åt allt tok som händer på fullt allvar :)

LordParzifal sa...

Ja nu har jag under jul lyssnat om hedningarnas skivor skrivit ett par rader ännu opublicerade online och sett om Pettsson & Findus och ja jag tycker nog fortfarande det finns nåt som är likt med dina katter

grannkatten som är svart heter f ö Findus då han föddes då serien var ny och närmar sig 18 nu

Jag brukar återanvända kommentarer i poem och kalla det Dikt
(man vet aldrig var idéer dyker upp...helst i sitt eget kladdblock)

god fortsättning

Be well,
LPatrikWJ

Shirouz sa...

Hej Red,
jag tror det också, Mark Twain, som är en favorit här hemma, sa väl någon gång att människan är det enda djur som har förmågan att skämmas. Och skäl därtill.
Jag tror aldrig amöbor gör något de skäms över, och förhoppningsvis så ser de totalt genom de mediala dimridåerna och skrattar sig fördärvade åt oss...
Ibland får jag känslan att det är precis det mina katter gör, skrattar sig fördärvade åt mig, menar jag, men det är väl bekomme :)

Shirouz sa...

Hej Lord Parzifal,
jag har inte en enda skiva med Hedningarna, men det lilla jag hört har jag tyckt om. Själv har jag tillbringat tiden med att lyssna på Green Day och läsa Kinky Friedman, en ganska bra kombination.

Jag blir mer och mer övertygad att jag måste läsa Findus och Pettson-böckerna, Kia (som ibland dyker upp här på bloggen) har sagt mig att jag har missat något när jag inte läst dem.
Jag tänker mig att det kanhända blir lite läsning utav de böckerna ute i torpet. Känns som det skulle vara rätt stämning där för dem.

Findus-katten på arton år, det är en imponerande ålder på en katt, kanske är mina lite Findus, Styre Långskank är helt övertygad om att det är jag som ska uppfostras och Asta Katt har en jämnmodig tolerans med mig, ungefär som om jag vore hennes husdjur. Jag finner mig i det. Jag är van...

Ser att du uppdaterat nu, ska kvista över och läsa lite, det brukar alltid vara ett nöje, idéer är märkliga, de dyker upp precis var de vill, ibland inte alls.
Ha det gott Lord Parzifal :)