söndag 4 oktober 2009

Visst blir man lite mållös?

Hör du, visst blir man ibland lite mållös?
Imorse, för jo, för de som vet, jag steg upp vid sju imorse efter Fimpens räddningsaktion (där hon i likhet med Kinky Friedman hävdade "Sometimes you got to have some fun, whether you want it or not." Eller hur han nu sa det.)

Hur som helst, andemeningen var densamma, så Fimpen kom upp här beväpnad med franska, ost, skinka och chilinötter och öl. Precis vad man behöver för en kvälls roligheter.
Och inte att förglömma lite whisky.

Jag misstänker starkt att det är därför man har vänner, för att de ska rycka upp en när man är lite på väg neråt och inget känns speciellt roligt och inget känns som det lockar. Då kommer vännerna in och drar en i svansen och säger "Kom igen, katten, det svänger ju!"
Och då känner man efter lite och jo, lite svänger det allt.
Lite. Och sedan svänger det lite till.

Så igår svängde det. Vi hade rysligt roligt, gjorde varma mackor, sjöng och skrålade och Styre satt i knät och skrålade han med och det bästa av allt var nästan när Fimpen gick hem.
(Nej, inte menat som så att det bästa var när hon gick hem.)
Utan att hon gick hem tre gånger. Eller försökte i alla fall.
Varje gång jag stängt dörren så ringde det på igen och hon hade glömt något.
Sista gången hon fick tag på dörrklockan så hade jag precis tagit en stor klunk vatten och höll på att storkna när jag försökte svälja och fnissade samtidigt.

Men till slut kom hon iväg. Och jag skuttade till sängs för att sedan i morse, klockan sju stå upp pigg som en Sarons lilja.
Äldsta vännen och jag åkte nämligen iväg för att hämta brorsdottern.
Resan dit var tämligen omväxlande, både sol och regn och moln och klar himmel.

Väl nere på Västgötaslätten sade äldsta vännen, ity hon har varit överallt och vet allt. (obs. ingen ironi, jag menar det verkligen.) hon sade alltså "Vi kanske skulle ta en fika på Osterian." varvid jag sa "Ja! Där har jag aldrig varit!" varvid hon tittade häpet på mig och sa"Har du inte varit där!?" och jag skakade på huvudet och frågade "När skulle jag varit där, menar du?" ity jag inte brukar tillbringa tiden i Västergötland över huvud taget.

Men i alla fall. Vi hämtade brorsdottern och iväg till Osterian.
Det stod redan en flock av människor utanför dörrarna och på slaget elva släpptes vi in. Först skulle vi beta av själva ostaffären, sade äldsta vännen och mumlade något om "Det finns smakprover av ostar där!"

Så vi in i ostaffären och runt i gångarna. Det stod mycket riktigt smakprover på några bord, skålar med små tänger att ta osten med och jag vet ju inte hur det är med dig, men jag använder gärna verktyg om det finns sådana eftersom jag fått för mig att det är lite mer hygieniskt.

Så vi tog tag i varsin tång och provade morfars brännvinsost eller om det var farfars, jag minns inte riktigt, någon far i slutet var det och det smakade verkligen bra.

Sedan klev en madam in genom dörren.
Hon marscherade raskt fram till en smakprovsskål och nös.
Åtta gånger!
(Jo, vi räknade.)
Det var inte tal om att hålla händerna för näsan eller att vända bort huvudet, nej då, hon nös över hela skålen med fermitet och precision.
Vi andra i lokalen tittade lite på henne, det blir ju lätt så när någon nyser och nyser och nyser och därtill är placerad rakt över en skål med mat.
Sedan tog hon resolut händerna rakt ner i skålen, gröpte runt som om hon letade efter guldklimpar och moffade in i munnen.
Alla andra som stod runt samma skål hade i och för sig redan backat en bit när hon kom in och höll sin nyskonsert men det där var droppen, helt plötsligt var hon helt ensam vid skålen.
Det var hon säkert nöjd med, när jag tänker efter.

Och vi, vi andra, vi bara tittade.
Och begav oss till ett annat bord med ost.
Det kändes på något vis mer aptitligt.
Men visst blir man mållös?

Det slog mig nu förresten. Mållösa blev vi ju på ett sätt, men inte mållösa på ett annat.
För som tur var fanns det ju mer ost. Annars hade vi varit dubbelt mållösa....

10 kommentarer:

Pärlmudden sa...

Osterian är väldigt trevlig, men som sagt.... man kanske ska spana efter skålar som de precis bär ut om man ska provsmaka.... Iallafall efter att ha läst ditt inlägg. Är ca 6 mil ifrån mig, så vi är där emellanåt. Brukar åka dit o köpa julosten blans annat. Morfars brännvinsost är mumsig. Testa den gärna på hårt tunnbröd med lite italiensk salladskrydda på o så swisch in i ugnen så osten lagom smälter. Ett glas rödvin till och lyckan är gjord. ;) Enkelt men gott tilltugg.
Ha en fortsatt trevlig söndag.

Shirouz sa...

Hej Pärlmudden,
ja, jag tyckte det var ett riktigt gulligt ställe och så mycket ost! Jag såg att de börjar med julskyltning den tionde oktober och enligt äldsta vännen ska det visst vara jättefint så jag funderar på att åka ner någon gång igen och titta på det. Morfars brännvinsost var riktigt god, men som sagt, jag kommer att spana efter nyutburna skålar nästa gång, för det där var något i hästväg att skåda...

Ha en fortsatt bra söndag du med :)

Pärlmudden sa...

Jajamen, 10/10kl 10zbörjar julmarknaden på osterian. Åker du bil och är kaffesugen, så hör av dig så kan jag bjuda på kaffe? skulle det kunna passa?
Nu ska jag kolla till Farmville, tror jag har blåbär att skörda.
KRAM

Cicki sa...

Gud så äckligt. Ibland undrar man vad folk har innanför pannbenet.

Shirouz sa...

Hej Pärlmudden,
ja tack, blir det en sväng neråt till Osterian så hör jag av mig :)
Jag har inte kommit till blåbären än, men jag strävar ditåt, kram och ha det gott.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jo, visst är det så, dock, en sak är säker, alla blev medvetna om vad hon hade i bihålorna eller näsan eller vad det nu är som producerar nysningar. Måste nog googla på det...

Anonym sa...

Hehe, ja. Jag börja med å fråga mej själv lite tyst när jag gick första gången; "har jag allt med mej nu" samtidigt som jag klappa mej på fickerna. Sen va jag tvungen å gå tillbax två ggr, varje gång hade jag hunnit ner två trappor så dina grannar undrade nog varför hela Överste Hati´s elefantkompani klampa runt i trapphuset båd länge å väl innan det ÄNTLIGEN blev lite tyst. ;o) /Fimpen gillar Djungelboken/

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
ja, dra åt skogen, jag fnittrade fortfarande när jag skulle gå och lägga mig. Det var en lyckad kväll och välbehövlig, tack! :) Djungelboken är kult, alltid!

Red sa...

Men vilken människa! Var det ingen som lappade till spektaklet?

Shirouz sa...

Hej Red,
nej, men jag tror i andanom var det nog många som gav henne en mental orre.