fredag 16 oktober 2009

Någon som har lite minne över?

Vidare, det är inte konstigt att man blir förbannad.
Jag menar, jag jobbade själv på en myndighet vars främsta flaggskepp var att det mesta inte fungerade som det skulle så i och för sig är jag inte förvånad när jag ser en annan myndighet misslyckas kapitalt med vad de ska göra.
Saken är väl som så, att jag tror att flertalet av de som jobbar på Fk gör vad de kan, försöker så gott de kan, det måste jag tro, för att inte tappa hoppet om mänskligheten totalt.

Men.
Med de här nya reglerna och nya datorsystem och gu' vet allt som de styr med där så tappas en viktig komponent bort.
Vi, människorna som är beroende av att just Fk fungerar som det är tänkt.
Problemet med att hantera människor är att vi är sköra normalt sett, sjuka människor är ännu skörare och därför borde det vara tusan så viktigt att det fungerar.

Men.
Det gör det inte.
Jag kan räkna upp ganska många fall som hamnat mellan stolar, folk som spenderar sina dagar i telefonköer och någonstans så blir jag förbannad igen när jag tänker på att vi, som är sjukskrivna, vi ska fungera och jaga efter folk och läsa i genom regler och se till att vi kommer när vi ska, medan allt går på tämligen lösa boliner.

Men.
En annan sak.
Det här är vad regeringen lovade skulle hända när de gick till val.
Det här är vad majoriteten av folket ville.
Jag hoppas att de är nöjda nu.

Och, vet du, jag tänker på de som inte orkar, som inte har talets gåva när de har planeringsmöten och sedan går hem med en klump i magen för att det de ville ha sagt inte blev sagt.
Jag kan prata för mig, och det är tur, sedan att jag glömmer vad som sagts när jag blir stressad är en annan sak. Och det vet nog både du och jag att möten om ens framtid lustigt nog kan verka stressande på vem som helst.

Så jag glömmer som sagt vad som sägs. Det är ungefär samma känsla som om någon skulle klippa till en i huvudet med en sandsäck. Jag vet att jag varit där men jag minns sporadiskt.
Det är en intressant bieffekt av att bli utbränd. I stressade situationer är mitt minne lika stort som en valnöt.
Jag har ju vant mig vid det nu, dock undrar jag lite över att jag inte tänkt på att skaffa en kalender där jag skriver ner vad som sagts och stolpar över samtalen som hålls.
Jag fick det som råd igår och ta mig tusan, det ska jag göra, för något säger mig att det kommer att hållas mycket möten....

Som när jag var hos läkaren i onsdags... Min terapeut frågade mig hur det hade gått och jag sa "Hmm, jaa, i stora drag så gick det väl som jag tänkt, men jag minns inte allt..."
och när hon frågade om han skulle skicka in ett läkarintyg var jag tvungen att svara att det mindes jag inte över huvud taget. Bara att det skulle tas reda på vad för ansökan som skulle skickas in.
Terapeuten log och sa att hon skulle fråga läkaren för "Förhoppningsvis minns han vad han skulle göra."
Och som jag sa, "Det hoppas jag verkligen!"

För en sak kan man lita på. Jag minns inte. Inte när jag verkligen behöver minnas.
Någon som har lite minne över kanske?
Jag tar emot det tacksamt...

Inga kommentarer: