tisdag 13 oktober 2009

Inbillningssjuka eller inte...

Medan jag inte är online så ställer ni till med upplopp i nätvärlden...

Nu har jag läst både Mad Worlds och Cickis inlägg i den här frågan om sjukskrivningar och fib och utbrändhet. Länkar har ni till vänster, för jag har inte tid att ägna mig åt html enligt alla konstens regler.

Så här är det. Imho.


Fram till den dag då man själv drabbas av en sjukdom så är man lyckligt ovetande om dess fulla effekter.
Man kan tro att man begriper men man har inte ens en aning tills det händer.
Händer det så kan man knappt tro att "Det är så här det är..."

Jag drabbades av utbrändhet själv, och en sak är klar. Folk som tror att det är en släng av det man får, vet inte vad de pratar om.
När så enkla saker som att ta sig ut till soptunnan blir lika vådligt som en tripp uppför Kilimanjaro, när man gråter för ingenting och allting och när allt man någonsin tyckt man var och stod för inte finns, vad gör man då?
När det enda man helt plötsligt är bra på är att sova så vet man inte längre sitt värde. När man inte känner igen sig själv längre, vem är man då? Det är det man får ta reda på. När man orkar och kan. Men vägen dit är lång och under den vägen så kan man också få se det fenomenet att den personen man håller på att bli inte är så omtyckt av alla som tyckte om en sådan som man en gång var.
Då, när man alltid ställde upp, jobbade över, kom tidigare, hjälpte allt och alla utom sig själv... När man helt plötsligt börjar dra gränser och säga "Nej." så går det inte helt smärtfritt. Som tröst kan jag säga att de som inte tycker om en när man står upp för sig själv, de kan man helt enkelt vara utan. Det är ingen förlust att avyttra sådana bekantskaper.

Jag vet att det är så många som tror att folk är inbillningssjuka. Jag tror också det finns en försvinnande liten del som är det.
Men jag tror att merparten inte är det.
Jag vägrar att tro att folk fullt medvetet väljer ett liv som innefattar skojigheter som att tämligen konstant säga "Nej, jag kan inte." eller "Nej, jag har inte råd."

Jag vägrar att tro att majoriteten också tycker att det faktum att varje dag känns som vilken dag som helst är något attraktivt.

Jag vägrar att tro att man medvetet väljer att utesluta sig själv ur en arbetsgemenskap, för även om det alltid finns träskallar på arbetsplatser så ger t.o.m. de en gemenskap.

Jag vägrar att tro att flertalet av oss sjukskrivna vaknar varje morgon och sträcker på oss och tänker "Ännu en dag när jag kan göra precis vad som helst."
Vad jag däremot tror och vet är att flertalet av oss vaknar upp och känner oss förbannat otillräckliga.

Jag vägrar att tro att majoriteten av oss sjukskrivna lever ett lattjolajbanliv, fullt med sång och dans och skoj som gör oss så utmattade att vi inte orkar göra skäl för oss.

Vad jag vet är också att hela den här storslagna idén med att sjukskrivna ska prövas för arbetsliv, (vilket jag inte har något emot) inte fungerar i praktiken.
Jag kan säga det med största säkerhet eftersom jag är inne i det hamsterhjulet just nu, och det ska jag säga dig, att hur jag än puffar och springer i hjulet så händer det inte ett dugg.
Vad jag också kan berätta är att det är inte mitt fel.
Och ja, du kan säga att "Nå, det fungerar kanske inte för dig, men för andra!" men då ska jag tala om för dig att jag är minst lika viktig som vem som helst.
Att det fungerar borde vara en självklarhet, annars ska inte sådant här dras i gång över huvud taget.
Jag vet inte vad jag ska göra mer efter att ha påtalat mitt intresse "Nu sätter vi i gång!" som jag sa i juli, efter att ha ringt min handläggare som är än här än där men aldrig på samma ställe så att jag kan prata med denne.
Det går förbannat bra att tala om planer, lägga upp mallar och sedan inte låta det hända någonting. Eller så verkar det för oerfarna ögon.

Nej, du... Jag vet och förstår att många tycker att sjukskrivna ska klämmas åt och testas och provas och donas med. Jag vet det.
Jag blir inte arg.
Men jag accepterar det inte.
Jag kallar det okunskap.
Och jag kallar det dumhet.

Och den dagen, om mot förmodan, det skulle hända att du eller någon annan går ner på knä och behöver en hjälpande hand då finns jag här.
För jag vet.
Både hur det är att vara frisk. Och sjuk.

26 kommentarer:

Cina sa...

Bra rutet! Så sant som det är sagt!

Cicki sa...

Du är bäst. Kram. Tänker länka till det här nu, bara så du vet.

Shirouz sa...

Hej Cina,
och tack, jo, det kom från hjärtat det jag hade att säga.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
bäst vete fan om jag är, men snällt sagt var det och glad blev jag. Länka på du och kram!

Viola sa...

Hej viskar jag..vill väl inte störa liksom.
Just nu håller jag på att lära mig att INTE be om ursäkt för mi allmän "lata" tillvaro med värk rastlöshet och allmän röra.

När jag läser ditt inlägg så gråter jag. För du skriver så som det faktiskt är!

Jag kan bli nollad i feb-2010, men har nu fått draghjälp mot f-kassan.
Jag vill mer än vad jag kan.

Frågan är om jag vågar säga det högt...

Tack tusen tack för dina ord,du äger!

Anonym sa...

Måste bara säga en sak (fast jag inte direkt vet vad jag pratar om). Det som gäller för politiker, i synnerhet dom till höger, tycks ju till största delen vara pengar. Å då undrar man hur mycket det kostar i sammanhanget med alla som skjutsas tillbaka till att inte må bra enbart för den jobbiga situation de tvingas in i (den som du beskriver). Å bara rädslan för å bli sjuk igen ställer säkert till stor skada. Det räcker med att man har haft en urinvägsinfektion så vill man ju-för-i-helv inte ha den tillbax, eller HUR! ;o) /Fimpen, känner att en förkylning kanske är på väg å äter echinagard för glatta livet varannan timme/

Annela sa...

Just det! "Walk a mile in my shoes" och kom sedan med ett inlägg om fusksjuka.
Bra, Shirouz! kram

Christina sa...

Väldigt fint skrivet!

Pärlmudden sa...

Väldigt bra skrivet! Så sant som det är sagt; "för att orka vara sjukskriven så måste man vara frisk"
Skickar en massa stärkande kramar, och hoppas att de kan göra lite nytta.

sygalen sa...

Halloj,
Hittade hit via Cicki...Så himla rätt du har...och så himla bra skrivet....Får jag också länka från min blogg??
Kram Lena/Sygalen

Bim HD sa...

Tack!!!
Inte för att jag är utbränd, men man kan ju bli av allt slitande med myndigheter mm... för att ens få ersättning :( Och jag ligger inte hemma för att det är kul, jobbar mer än gärna om jag klarade! Ändå ska nu FK och AF utreda mig, vad jag ska göra, ehhh... går väl och jobbar om jag klarade - för vad ska de erbjuda mig? Finna inga jobb här - gubben och ett antal hundra... mer åt hållet över 1000 i kommunen är ju redan arbetslösa, så...
Mot sängen igen och vila?
Må så grankott...

Shirouz sa...

Hej Viola,
inte stör du inte, och tack för dina fina ord,
jag känner igen mig i dina ord om att lära sig att inte be om ursäkt för ens "lata" tillvaro, det tar tid och energi det också.
Inte nog med att få andra att acceptera att "just så här ser min tillvaro ut", man ska acceptera det själv också. Det är ett riktigt hästjobb som tar både energi och kraft det med.
Och åh vad jag känner igen mig i orden "Jag vill mer än jag kan." det skulle kunna vara jag i ett nötskal, men visst tusan är det svårt att säga dem högt. Och att acceptera de orden utan att döma sig själv, inte att förglömma.

Står inför samma sak jag också, i månadskiftet jan/feb, jag håller tummarna för dig och hoppas det ska gå bra, sköt om dig.

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
ja, precis, det är det man undrar också, hur mycket det kostar med alla som mår så mycket sämre när de kastas omkring som pingpongbollar och inte vet var de ska landa eller hamna. Det är inte utan att man blir förbannad.
Hoppas du lyckas hålla förkylningen borta!

Shirouz sa...

Hej Annela,
tack, ja, om vi alla kunde göra det växelvis i livet så kanske det skulle finnas lite mer förståelse och empati, ha det bra och kram.

Shirouz sa...

Hej Christina,
tack!

Shirouz sa...

Hej Pärlmudden,
jo, men det är så det känns ibland, man måste vara frisk nog för att kämpa vissa dagar och det får man betala sedan med att vara sänkt och uttröttad som få. Det kostar på och är inte roligt någonstans. Tackar så mycket och kram tillbaks!

Shirouz sa...

Hej Lena/Sygalen,
tack och självklart får du länka, kram!

Pärlmudden sa...

Jag länkar mer än gärna från min blogg till dig om jag får.
Kram

Shirouz sa...

Hej Bim HD,
tack och jo, är man inte utsliten innan man ger sig i kast med myndigheterna så har man tyvärr goda utsikter att bli det av allt pappershanterande och bollande fram och tillbaka, för att inte tala om alla telefonsvarare och telefonköer man hamnar i.
Det är som att hamna i en karusell som man inte kan kliva av och det är kanske inte så underligt att man blir både matt och yr av det.
Och jo, det är likadant här, vi ståtar med hög arbetslöshet, så visst undrar man vad man ska göra... Må så grankott du med!

Shirouz sa...

Hej Pärlmudden,
självklart får du det, kram.

badgear sa...

Jag har sett min beskärda del av den här biten då jag arbetat med människor som brustit samman och blivit sjukskrivna, och snart fått problem med FK och AF istället för att få den hjälp har rätt till.

Det är mycket svårt att komma tillbaka om de inte får bra stöd (familj, arbetskamrater, vänner), bra handläggare, bra fackliga ombud osv, eftersom bara att ta sig ur sängen är ett stort äventyr. Och det är dyrare för samhället (alla skattebetalare) att ha människor ickeproduktiva istället för rehabiliterade.

Tyvärr jagas det statistik, kan man avskriva människor (samhällsmedborgare) från listor så ser det fint ut i statistiken. Det skulle inte förvåna mig om det finns någotslags bonussystem i detta. Eller åtminstone karriärsmöjligheter för den som är skicklig på att ta bort folk från listor.

Det otäcka, i förlängningen, är att jag tror är att allt fler av dessa människor helt faller utanför systemet som ska hjälpa, och inte stjälpa. Jag betalar skatt för att jag vill att mitt samhälle ska hjälpa människor, inte tvärtom.

När jag betalar skatt så vill jag att dessa pengar ska användas konstruktivt, inte destruktivt av tjänstemän, politiker, handläggare och andra som inte begripit att de förstör oersättliga värden.

Vi har råd att hjälpa alla medborgare i landet, vi har inte råd att förlora människor som kan vara produktiva en lång tid framöver.

Shirouz sa...

Hej Bad Gear,
jag skriver under på varje ord du säger här!
Jag har själv sett vänner hamna mellan stolarna, när ingen velat ta tag i deras fall, t. ex. enligt Fk är de "friska" medan AF säger att det inte är en bra idé att de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande eftersom de är för sjuka och då ändå inte har någon chans, vilket innebär att de hamnar på socialen, där man måste vara inskriven på just AF för att få pengar, dock ruckades det på den regeln eftersom det tydligen var många som hamnade i samma sits.
Enbart det faktum att det upprättats en myndighet för folk som just hamnat mellan stolarna och inte platsar någonstans borde vara en varningssignal, om en sådan behövs så torde väl något vara synnerligen fel?

Det behövs en massa stöd för att komma tillbaka, det har du så förbannat rätt i, det som definitivt inte behövs är snygga siffror i statistiken allt medan folk mår sämre än de gjort på länge tack vara de regler som påbjudits.

Baronessan sa...

Hej raring på detta kan jag bara säga AMEN! Been there, done that...
Tyvärr finns det ju en och annan joker som utnyttjar systemen men dessa kommer man aldrig åt utan det är dom som redan lider som får lida ännu mer.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, precis så är det ju. Allt medan siffror snyggas till så står de som inte längre är med i statistiken och vet inte vart de ska ta vägen.

Eva sa...

Jag är in på din blogg för första gången, har än så länge bara läst ett inlägg och häpnar över hur sant du har med det du skriver. Tack för dina ord ,stämmer till 100 %. Lycka till med fortsättningen.

Shirouz sa...

Hej Eva,
tack själv för dina ord, vet du, en sak jag kommer att tänka på är att ni är många som säger att ni känner igen er i mina ord, det är det finaste man kan höra, och jag ska passa på att tacka er andra också. Jag önskar att det inte var så många som är sjuka och har det kämpigt och jag önskar verkligen att vi alla kunde känna att vi faktiskt gör vad vi kan för att dra vårt strå till stacken, det förtjänar vi alla att känna, tänker jag.