fredag 2 oktober 2009

Hur är det med dig, då?

Jag ligger efter här.
Det blir ju så när man farmar (humoristiskt getöga kastat mot Cickis design vars länk ni hittar till vänster och som berättade om Farmville för mig.) och är maffiamedlem på facebook.
För att inte tala om alla spännande uppdateringar som folk gör som jag bara måste kommentera och alla tester som ska göras och alla skämt det ska skrattas åt.
Jag är fast. Totalt fast. Jag erkänner. Och jag har skoj varje sekund nästan.

Men det går över. Det är nyhetens behag.

För övrigt, Styre Långskank fyller fyra månader idag! Vilket innebär nya råttor.

Och "örkar ja" mer än jag gjorde sist när jag skrev?
Nej. Faktiskt inte.
Jag är så trött på att inte veta hur det ska bli med hela baletten, så trött att jag knappt orkar bry mig. Intalar jag mig själv. Medan jag bryr mig.
Hur det än blir, så blir det, det är väl en sak som är säker...

Var i stugan en sväng idag, det ska visst bli busväder imorgon så jag tog undan blomamplarna och ställde de mindre krukorna i lä.
Tittade på almen, det finns några döda bamsegrenar som jag verkligen hoppas inte kommer ner. Men, hur det än blir, så blir det, där också, eller hur?

Annars är det höst här. Det är det väl hos dig också antar jag.
Känns skönt på ett sätt, men någonstans kan jag inte låta bli att undra vart fan sommaren tog vägen?
Det gick undan känns det som.

Och nu, nu är det mindre än tre månader till jul... Tänk dig...
Sommaren som var känns långt bort och sommaren som skall komma ännu längre bort.
Men vi ska igenom den här vintern med.
Med mörka November och December med köphysteri och Januari som känns som hundra år och sedan, Februari som kanske, om vi har tur visar lite vårdropp.
Men det är långt dit nu.
Känns det som.

Jaa... Så är det med mig nu, hur är det med dig då?

12 kommentarer:

Cicki sa...

Jag borde nog farma lite på riktigt. Det vill säga ta in pelargonerna, men eftersom de sitter i balkonglådorna så innebär det att jag måste plantera om dem. Det är för jobbigt. Så vi farmar lite på datorn istället.

Jag håller ju på med ett annat spel också, ett köpespel som inte går av för hackor så jag mördar grodor, spindlar och skorpioner på löpande band.....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
det är samma här, jag borde gräva om landen ute på landet, men jag nöjde mig med att flytta blomkrukorna igår,och sedan var jag hängiven odlare i FV...
Hmm, det låter som ett kul spel, men berätta absolut inte vad det heter, risken finns att jag köper det med och sedan så är tiden fylld totalt:)

Ulrika sa...

Med mig är det rätt bra. Tog en långsovare i natt vilket både hjärna och hjärta behövde.

Har en stark längtan att vara kreativ idag. OM jag målade tavlor skulle jag måla, stort och färggrant. Men ... jag målar ju inte och har inget material för det hemma.

Men.. vi får väl se vad jag kan hitta på. Ha en bra, höstklar dag!

Moster Ma sa...

Känner samma inför den långa uppförsbacken (hösten o vintermörkret). Med lite planering ska jag nog rädda mina pelagonior också.
Apropå din alm så undrar jag:
Har du en gunga på lägsta grenen där du ofta sitter och "dinglar med benen"?
(citat ur min favoritbarnvisa just nu)

hiertha sa...

Mjo. Det där med att man är så trött så man inte orkar bry sig, känns igen. Men att man likförbannat bryr sig hela tiden ändå! :D

Det måste vara en av de största lögnerna, detta att man inte skulle bry sig. Klart som tusan att man inte slutar bry sig. Liknar mest ett hopplöst försök till tvätt av egen hjärna, ett försök att finna vila för en trött själ :)
I alla fall om jag gör en hastig självanalys.

Shirouz sa...

Hej Ulrika,
att få sova ut är riktigt skönt, det är en välgörare för både kropp och själ, absolut!
Hmm, märkligt att du pratar om att måla, jag har tänkt på det också och jag målar ju inte heller. Kanske man skulle börja, får fundera på det.
Gårdagen igår var en riktigt grå höstdag, men idag har jag haft en riktigt fin höstdag, hoppas du har det med :)

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
jo, det känns ju som uppförsbacke nu. Jag lyckades rädda undan mina dahlior när jag var ute i torpet, men sedan är det ju allt annat. Grävning och så. Det får bli sen, tänker jag. Landen står ju kvar och har jag tur blir det frost och sedan tjäle så att jag kan skjutas upp det till våren... ;)
Nej, tyvärr ingen gunga, det borde jag ju ha, det skulle fungera, och nu blir jag nyfiken, vad är det för barnvisa?

Shirouz sa...

Hej Hiertha,
ja, det måste väl vara det, en av de största lögnerna, för nog gör man det. Men ändå säger jag ganska ofta "Äsch, jag bryr mig inte...." precis som om jag kunde lura mig själv med det. Sedan går jag och bryr mig i smyg för mig själv. Eller i smyg gör jag det ju inte, men nog försöker jag lura mig själv att jag inte bryr mig, allt medan jag bryr mig, och när jag bryr mig så blir jag irriterad för att jag bryr mig och så säger jag igen "Nä. Jag bryr mig inte."
Kanske inte underligt man är trött i huvudet ibland av allt man inte bryr sig om. :)

Moster Ma sa...

Jag lurade dig lite för det är en ask i visan, som finns i Majas alfabetssånger:
Vi har en ask/alm/
den är minst hundra år
den blir bara högre ju mer tiden går
och jag har en gunga på lägsta grenen
där sitter jag ofta och dinglar med benen.
F Ö anser jag att vi dinglar alldeles för lite med benen!

Jackan, stor(m)trivs sa...

Jag hinner inte med heller, mer än att döda samvetet frenetiskt med att göra minsta möjliga och läsa mesta möjliga.

Men vintern ska jag hinna med...
och stormarna..
och förhoppningsvis lite snö

Kul att se att du livas upp men den där osten lät lätt vedervärdig. Undra om madamen legat i hårdträning på att nysa på sådana tillställningar. Ett bra sätt att få smaska i sig allt själv

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
det är första gången jag hör den, och jag tänker som så att förvisso är det så att man dinglar för sällan med benen nu. Igår var jag på födelsedagskalas, där de faktiskt hade en soffa som är så hög att man kunde göra det. :)

Shirouz sa...

Hej Jackan,
som sagt, samma här, läser som om jag hade betalt för det, skjuter upp som om jag också hade betalt för det, och i slutändan får man väl helt enkelt se om jag hinner med.
Usch, vintern... Jag har inget emot vintern bara vi kunde skippa snön. Och halkan. Fy tusan för snö...

Jo, du, den där madamen med osten var värd att se. Ibland tror man att man sett allt, sedan blir man överbevisad och inser att det finns nog trots allt en hel del kvar att se. Antagligen hade hon tränat en lång tid för att kunna nysa så mycket och så precisionsartat...