tisdag 20 oktober 2009

Flashbacks från exorcisten. På citygross av alla ställen.

Som jag sa till mig själv nyss "Jag har fan ingen inspiration till bloggen över huvud taget."
Vilket innebär att det här är ett tillfälle så gott som något att låta fingrarna vandra lite planlöst över tangenterna.

Var över till äldsta vännen igår, hon har stora planer, riktigt stora, det är hus och loppis och jag vet inte allt. Hon går i gång och jag bromsar, sedan går jag i gång och hon bromsar. Ett perfekt exempel på vänskap när det är som bäst.

Egentligen borde det finnas massor med småsaker att irritera sig över, folk som bär sig tjockskalligt åt, som t ex damerna som tyckte att det ultimata stället att uppdatera varandra på var när de skulle packa ner varorna klockan nio på city gross igår...

Och som de pratade... De pratade så de glömde att packa så att kassörskan fick bygga ett litet berg med mina varor allt medan damerna snackade så att gomseglen fladdrade.
Deras rörelser blev långsammare och långsammare och avstannade helt medan de insöp varandras berättelser.
De ojade och de stånkade och de skakade på huvudena så att resten av oss som stod i kön fick flashbacks av filmen Exorcisten där en annan kvinna verkligen skakade loss på sitt huvud.

I normala fall skulle jag ha blivit irriterad. Hade jag varit man skulle jag ha ylat "Men hörni! Är det inte ni kvinnor som är så bra på att multitaska, eller vad det nu heter!? Var är den kapaciteten nu!?"

I stället blev jag smått full i skratt. Kvinnorna var nästan för bra för att vara sanna, där de gick in i sin egen värld och glömde tid och rum totalt, allt medan kassörskan som av förståeliga skäl ville hem blängde på dem, kön bakom oss fylldes på och ingenting hände mer än detta samtal.

Vi andra kunde lika gärna ha befunnit oss på Mars eller någon annan hemtrevlig planet.

Sedan kom de så smått till sans, med sömngångaraktig hand tog en av dem sina tre paket med köttfärs och stoppade in dem i sin kasse. De två andra rafsade till sig sina saker, de sa "Ja, trevligt att råkas!" och lovade att "Vi hörs snart!" och sedan verkade det som de fick syn på oss, kassörska med kunder som bara stod och tittade på dem.
"Uj!" pep de och liksom studsade på stället och försvann.

Jo, det var roande men ändå, jag hoppas att jag inte hamnar i samma kö som dem igen.

2 kommentarer:

Pärlmudden sa...

Kan riktigt se det framför mig! sitter här och småfnittrar litegrann, TACK, du har förgyllt min dag med ett leende, nu kanske jag orkar ta tag i livet.
KRAM

Shirouz sa...

Hej Pärlmudden,
det är baske mig inte det sämsta, att få någon att småfnittra lite, härligt att höra, ha det gott, kram! :)