måndag 7 september 2009

Under Styres styre.

Just nu sover Styre.
Det är tur det, för annars blir det inte tal om att sitta vid datorn.

Styre(t)s namn är för övrigt väldigt välfunnet, av två orsaker.
Den andra orsaken upptäckte jag lite smått igår, då jag insåg att inuti den här lilla tolv-veckors-kroppen bor en järnhård vilja som inte böjer sig i första taget.

Styre har nämligen fast bestämda åsikter och toppstyr redan hushållet här.

Bland annat är det som så att sover inte Styre så sover ingen annan heller.
Det ser han till.

Är däremot Styre trött och vill sova så ska alla sova. I alla fall ligga ner under tiden det tar för honom att somna in.

Är det lunchdags så är Styres plats självskriven.
Mitt på tallriken så att han inte missar något gott.
Hans svordomar som han avlossar när han lyfts ner är knappast något man skulle kunna tänka sig komma från en tolvveckors kattunge, men jag lovar, de ederna osar katt...

Badrummet skall användas till att gå på lådan och att ligga i bakhåll bakom duschdraperiet och skrämma slag på oskyldiga besökare.
Folk som duschar tycker inte Styre om. Då sitter han utanför dörren och skriker förolämpningar tills man kommer ut.
Ska människor gå på toaletten så får de göra det med öppen dörr.
Eller stängd och med honom utanför ryande om att "Men öppna då!"

Och nu har han vaknat.
Allt efter Styres styre så är det bäst att jag loggar av, för Styre, han gillar inte datorer, som sagt var.

6 kommentarer:

Bitten sa...

Ja, det är märkligt att man låter sig styras av en liten katt. Men hur det är så vinner katten alltid i slutänden.

Cicki sa...

Helt plötsligt så stormar Elvis ankomst emot mig. Elvis var ju inte vår från början. Han tillhörde bonusdottern. På den tiden bodde hon i Luleå med sin dåvarande sambo. De skaffade Elvis. De hade bara haft honom i några veckor när de skulle resa ner till Danmark till bonusdotterns mamma och fira jul. Vi skulle passa Elvis. På den tiden levde vår hund Dronning och Mimmi och Totte som lever ett litet tag till.

Gud så söt han var, den lilla busungen. Han sköt rygg och han fräste till allt och alla. Jag var tvungen att mata honom i badrummet för annars ville de andra vara med och då fick han inte matro. Ibland fick jag stänga in honom i kattburen för att han skulle få ro att sova en stund. Dronning formligen älskade Elvis men han var ju jätterädd för det stora odjuret (hon var en pappillon så hon var ju jättestor, i alla fall i en kattunges ögon) Elvis var hos oss i tre veckor. Först vande han sig med Mimmi, sedan Totte och sist Dronning. När han vant sig vid de så skulle han åka hem igen.

Efter ett antal turer och tjafs fram och tillbaka så sa vi till slut ifrån och sa att nu behåller vi honom. Han for för illa hos denna oansvariga bonusdotter som inte fattade att det var ett djur hon hade ansvar för. Han var ingen leksak. Det tog lång tid att få honom trygg igen och nu är det han som bestämmer här hemma.....:-)

Anonym sa...

jag gillar namnet...Styre...

Shirouz sa...

Hej Bitten,
visst är det så. Och förunderligt är det, hur snabbt man anpassar sig efter hur de små liven vill ha det...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
det låter som du gjorde en insats där, djur är inga leksaker, precis som du säger, och de behöver trygghet och stabilitet precis som människor för att må bra.
Jag kan tänka mig hur jättelik Dronning måste ha tett sig för Elvis! :)
Här går vänjningen sakta men säkert framåt, men hittills har de inte lekt på riktigt med varandra, men jag tror det kommer snart, det också.

Det är fascinerande att iaktta hur de går runt varandra och spanar, bägge två så nyfikna och samtidigt reserverade. Har en varit i något rum tidigare så kan den andra komma in och bara vädra i luften ungefär som om den tittade på ett idkort, och jag antar att i deras värld är det samma sak. :)

Shirouz sa...

Hej,
ja, jag gillar det med, för att inte tala om Styre själv, det var det namn han lystrade till tämligen omgående.