torsdag 17 september 2009

Saltraseri....

Spännande morgon på något vis.
Vaknar med en släng av "bardvirus", vittnar om min baconrädsla och inser just nu, för ungefär några minuter sedan att geni kan man knappast kalla mig.

Stod nämligen och försökte få av locket på en stor saltburk. Jag bände, jag tog iiiiiiiiiii, jag hämtade en liten kniv och försökte få in mellan locket och burken, jag svor, jag kramade denna usla lilla plastburk och försökte få locket att släppa meddels skrämseltaktik och våldsamt dragande i nyss nämnda lock.

Dunkade det till och med irriterat i diskbänken (nej, inte för att jag trodde att det skulle hjälpa, men det kändes skönt.) bände igen av alla krafter och tog i så att jag nästan storknade.
Kände hur min ansiktsfärg växlade från normalt höstblek till rosa, till ilsket röd för att sedan flamma vackert i purpurfärg.

Det hände absolut ingenting mer än att jag höll på att att bli galen. Eller mer galen än jag är.

Sedan, någonstans ifrån så smög en liten tanke, nästan förskrämt viskade den "Tänk om det är ett skruvlock?"

Jodå.
Tänk att det var det.
Så enkelt det smög sig av saltburken.
Jag lär så länge jag lever.

6 kommentarer:

Cicki sa...

Påminner mig om en gång i mitt singelliv. Jag skulle öppna en syltburk. Att det var skruvlock på den fattade jag redan på en gång. Men sedan sket det sig. Den vill inte upp. Till slut tog jag helt desperat saxen och körde rätt igenom locket. Och si, då lyckades det. Vilket tur att man följt med lite på fysiklektionerna och uppfattat att om man tillför luft så brukar lock lättare öppna sig.

Ang mitt farmande så är det nästan påtvingat från sambon. Han har fått för sig att jag ska gilla det. Ja, om jag bara fick vara ifred och spela. Nu är det en massa som vill bli grannar med mig och skickar saker och ting. Det är det jag inte gillar med facebook, att jag inte får vara ifred. Då blir jag stressad. Jag vill leva livet i min takt och ta kontakt med folk när jag orkar och känner för det. Egoistisk? Jag??? Nä då, bara medveten om min stresstolerans.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jag ler här, för jag vet hur frustrerad man kan bli av sådana där jämrans skruvlock. Min vilda far och jag utkämpar varje jul en strid med rödkålsburkarna, vi har varsin och sliter som små grisar med dem. Det är tradition numera. :)

Hm,nu blir jag konfunderad, de skickar saker och ting? Och vill bli grannar? Är det ett kooperativ det där spelet?

Förstår fullt och fast känslan av att bli stressad, det handlar inte alls om egoism, utan bara att man känner sig själv väl. Precis som du säger.
Så, jag förstår också (eftersom jag känner mig själv) att det där spelet skulle nog bli stressande för mig också, men visst,jag är lite nyfiken, så kanhända jag testar någon gång. :)

Ika sa...

HAHAHAHA TACK för dagens första stora asgarv!!!

Och så skönt att läsa att det finns fler som jag...

Shirouz sa...

Hej Ika,
och så skönt för mig att veta att jag inte är ensam om att utkämpa sådana bataljer :)

Baronessan sa...

Det hände mig igår morse! Skulle skruva av locket på burka. (Ja det är alltså gurka på burk). Jag tog också iiiiiii så jag blev blåröd. Inte hjälpte det. Nu visste jag ju redan att det var skruvlock så jag försökte ju inte med något annat. Så tog även jag fram en sked och petade in under locket som suckade till. Sådärja tänkte jag och började skruva igen. Inte en millimeter rörde sig det jävla locket. Hur jag än tog i. Å det finns ingenting som får en så förbannat irriterad. Den åkte dock inte ut genom fönstret men det var nära. Nu står den oöppnad i skåpet.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, visst fan blir man rasande? Allt man vill är att komma in i burken och den är lika ointaglig som Fort Knox allt medan man känner hur ilskan stiger långt upp över öronen! Just nu har jag ingen trilskande burk i skafferierna, som tur är, det är skönt.