onsdag 23 september 2009

Hej då lilla getingmaskinen, vi syns i torpet!

Var inne en sväng till Linköping i ett enda syfte.
Att köpa dammsugare.
Jo då.
Frivilligt.
Inte en av de där sakerna som jag jublar högt över att behöva köpa.
Inte en av de där sakerna som får mitt hjärta att värmas varje gång jag ser den.
Inte en av de där sakerna jag går och lägger mig och tänker "Åh, vad fin den är!"

Men nödvändig.
Min förra dammsugare var en annan sak. Den var glatt gul och svart och trind, påminde lite om en glad geting.
Den summade och hummade och åt allt som kom i dess munstyckeväg, jag gillade den dammsugaren.
Men åren går och en vacker dag så märkte jag att den numera ratade damm som den förut åt med glädje.
Vände den så den låg på rygg och sprattlade och upptäckte, ack!
Ett hål på lilla dammsugarmagen!
En liten svart plopp, eller liten och liten men mellanstor som hade gett sig iväg och numera ägnade sin tid och fritid åt att åka omkring inuti dammsugarkroppen.
Så enda sättet att försäkra sig om full förmåga var att se till att dammsugaren låg platt som en pannkaka på golvet eller soffan eller var den nu råkade befinna sig.
Det lyckades inte alltid och när jag märkte att den fnös åt dammet fick jag som en orolig mor släppa rör och munstycke och hasta iväg och lägga den så platt det bara gick.

I helgen åkte den med ut till torpet, där det är tänkt att den ska framleva sina pensionärsdammsugardagar.
Och jag skaffade som sagt en ny.
Nu är det inte tal om glatt och trint och getingfärger, den här är kliniskt svart och grå och ser otäckt professionell ut.
Den surrar och hummar inte, den gör sitt jobb med ett metalliskt väsande och Styre Långskank ser på den med största misstänksamhet.
Asta Katt håller sig i köket som hon alltid gör när jag dammsuger. Under en gammal trästol sitter hon och fäller nästan all päls hon har av rädsla och när jag väl kommer fram till köksdörren får jag stänga av maskinen och gå in och bära ut henne till ett annat rum allt medan hon fräser och spottar "Helsikesmaskin! Usch!"

Den här nya dammsugaren svor hon extra högljutt åt.
Hon tycker nog också den ser otäckt metallisk ut. Fast i hennes värld är nog alla dammsugare otäcka, även om de råkar se ut som glada getingar och surrar och hummar.

10 kommentarer:

Cicki sa...

Ett tecken nu på Tottes ålder och senilitet är att han numera inte bryr sig om dammsugaren. Förr fick han hysteriska utbrott och visste inte vart han skulle ta vägen. Numera kan man nästan dammsuga runt omkring honom utan att han reagerar.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jo, det är nog som så, de reagerar inte som de gjorde förut när de blir gamla, katterna. När jag tänker på det, så är det väl med oss människor också. Med tiden blir vissa reaktioner trubbigare.

Moster Ma sa...

... och hörseln blir sämre,
va sa du lilla geting?

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
ja, där har du en sak till som blir sämre! Jag tänker att något måste ju bli bättre med årens lopp, kanske att man tar mer saker med ro, jag hoppas så i alla fall.

Red sa...

Vilken tur att man är gift och slipper hålla på med sådana där maskiner :)

Moster Ma sa...

Helt klart coolare!!!!!!!!!!!!!

Baronessan sa...

Ha, ha, din toka! Men varför är det ingen som gör dammsugare som funkar ihop med katter. Det här är ju ett stort och välkänt problem. Gör en dammsugare som ser ut som en mus och som låter piiiip, piiip istället.

Shirouz sa...

Hej Red,
jo, man ska ju ha tur här i livet :)

Shirouz sa...

Hej Moster Ma,
så sant som det var sagt!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, Whiskas kunde ju göra en, jag är säker på att minst hälften av kattägarna skulle köpa en. Jag skulle definitivt, och tänk så roligt att pipa sig fram genom rummen i stället, och när jag tänker vidare, om man skulle dammsuga upp ett riktigt stort dammtroll, vore det inte coolt då om dammsugaren kunde rapa efteråt? För sjuttsingen, då skulle jag dammsuga varje dag! :)