torsdag 17 september 2009

Fan så märkligt...

Jag har ingen aning om var det här kom ifrån, det bara fanns i huvudet imorse,
fan så märkligt, jag skriver ju aldrig på vers.
Men det gör jag tydligen.

Det sägs att i ett land fanns en människa som sade sig inte ha nåt.
Inte ens förmågan att om någon annan säga nåt gott.
Det sägs att i ett land fanns en människa som såg allt i nyanser av grått
och sade sig aldrig få nåt.
Glädje och lycka var okända ting,
runt dennes huvud svävade en ring
av de svartaste åskmoln du kan tänka dig
och allt inuti dennes huvud bestod av "Mig, mig, mig!"

Det fanns i ett land en annan människa så glad
vars lycka kunde vara så enkla ting som ett bad
med badskum och anka av plast
helt enkelt en livsfantast.

Den ena med åskmoln i sina rum
den andra med håret fullt med badskum.
Och jag tror jag vet var bägge månde finnas,
på varje gata, i varje kvarter, i varje stad kan du se dem, det är värt att minnas.

Den ena ser livet som en lån,
som en fantastisk chokladmarängkaka
den andra ser livet som ett rån,
allt den kunde fått, allt den försakat, allt alla andra har, ja, gu' så illa livet kan smaka.


Men inte kan allt vara så enkelt att det handlar om inställning till livet min vän,
men kanske bättre att tänka "Jag lever faktiskt än!"
än att vakna varje morgon och sucka "Än sen..."

6 kommentarer:

Baronessan sa...

Fantastiskt bra! Vaknar du verkligen med sånt i huvudet? jag brukar bara ha några skumma lösryckta delar av någon dröm

Cicki sa...

Mycket klok och sann dikt. Rent av poetisk.

Anonym sa...

Tusan va bra! Sen som grädde på moset hade du att det här i huvvet på MORGONEN! Själv får jag va glad om jag har huvvet på halsen och med mej till jobbet på morgonen. Innehåll har jag nog inte förräns....tja, jag varit vaken ett par timmar. /Har du fejsbockat ihop nått tjejpartaj än, undrar Fimpen/

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
och tack! :)
Nej, normalt sett vaknar jag aldrig med något sånt här i huvudet,så jag vete fan var det kom ifrån. Men det bara var där imorse när jag slog upp ögonen.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
tack, det är baske mig första gången någon kallar något jag gjort poetiskt. Antagligen måste jag sovit otroligt gott. :)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
tack, jaa, som sagt, jag vete tusan var det dök upp från, men det bara fanns där och väntade på att skrivas ner. Märkligt som fan, precis som livet är, antar jag. :)

Nej, inte facebookat ihop något tjejpartaj än, men hör här, och håll i dig nu...
Till och med äldsta vännen har FACEBOOK! Alla har facebook, så är det!:)
Jag ska försöka laga ihop något tjejkalas, innan hösten blir för bitig och grå, det ska jag. Vi behöver något skoj, så du får sparka på mig med jämna mellanrum så jag inte skjuter upp, som vanligt ;)