torsdag 27 augusti 2009

Överjordisk hörsel.

...För övrigt har jag nog drabbats av överjordisk hörsel.
Jag hör nämligen ända hit hur gräset växer i torpet, en mil bort.

För att inte tala om tistlarna som tittar upp och säger "Nu har hon inte varit här på en vecka! Kom igen, nu sticker vi uppåt fort som fan och blir omöjliga att tas med!"

Fast, när jag tänker efter, överjordisk kan man väl inte kalla det. Snarare underjordisk hörsel.

Mitt enda försvar är att just nu hinner jag inte ut. Även om jag skulle vilja så består livet ibland av så sällsamma vardagsnöjen som att stå kedjad i tvättstugan, dammsuga golv, prata allvar med Asta Katt och fråga om hon skulle kunna tänka sig att bli den första katten i världen som går och ställer sig på en tidning eller nåt och fäller all päls som ska fällas just där, diska, bege sig in i garderoben och se om det inte finns några uschliga skor att ha på sig på lördag, dammsuga soffan och vattna blommorna samtidigt som jag tar ett andra allvarligt samtal med Asta om huruvida blommorna i fönstren ska ingå i hennes dagliga kost eller inte, damma buddhorna och faktiskt (ta i trä....) försöka organisera Ed McBain.
Eller organisera Ed McBain, det torde bli lite svårt eftersom han är hädangången och jag inte riktigt vet vad jag skulle organisera in honom i, jag menar såklart hans böcker, som efter sommarens lyckosamma jakt verkar ha spridit sig runt i lägenheten som irrbloss.
Varvid jag också ska ha allvarligt samtal nummer tre med Asta Katt huruvida böcker ska eller inte ska ingå i hennes dagliga kost.
Den katten har plåtmage, det är en sak som är säker. Å tredje sidan, jag är inte förvånad eftersom hon är den enda som har vett nog att uppskatta min starka tomatsås.
Sådan katt, sådan matte.
Dock torde det dröja lite innan jag själv börjar knapra på växter och böcker. Hoppas jag.

Vad var det vi pratade om egentligen?
Just det.
Gräset. I torpet. Rackarns, det kommer att bli som att hugga sig fram i en djungel när jag väl kommer dit. Men det får vara så nu.
Först ska vi genom bröllopet, in i kyrkan, sitta någonstans, hoppa upp och ner (eller det kanske man inte gör?) vid bön och sjunga och förhoppningsvis inte bryta mot några etikettsregler, vilket för mig torde vara lika lätt som att ställa in en giraff på ett smörgåsbord och säga "Ha inte ner något nu, du."

Sedan, sedan blir det gräsmatta för hela slanten, jag tänker jag rymmer ut i nästa vecka, till torpet och musiken och böckerna och lugn och ro.

Inga kommentarer: