onsdag 26 augusti 2009

Jag ska säga det om och om igen...

.... Och så tänker jag nu, att givetvis skulle jag ha kastat mig fram som en panter och verkligen kollat att han hade trygghetslarm senast när jag träffade honom.
Men så gör man ju bara inte.

Det enda som är bra är att mitt intresse för klänning till bröllopet har hasat ner ytterligare på prioritetslistan. Jag är fullt beredd att ta första bästa trasa någon slänger åt mig, bara för att ha det klart och sedan kunna övergå till operation övertalning av vild far.

Något märkligt, eller riktigt märkligt finner jag att min far är så emot blotta tanken på att ha ett trygghetslarm.
Jag kunde förstå det om det vore något onödigt, om det inte vore som så att han trots allt är åttiofem år vid det här laget och inte är stadig på benen som en balettdansös i Svansjön.
Den här nästan lättsinniga attityden att "Det behövs inte" är smått enerverande och jag önskar jag visste var den kom ifrån eller vad den har för grund.

Samtidigt vill jag inte klampa in och bete mig som en förälder till min förälder, och i sanningens namn, det skulle aldrig fungera med honom, att säga till honom att "Nu ska du ha det!" och sedan tro att han skulle lyda.
Det smidigaste, som jag ser det, vore om jag i något ögonblick helt enkelt beväpnar mig med en tub superlim och trygghetslarm och klistrar fast det högt upp på ryggen på honom där han inte kan nå det.

Nejvars... Jag bara skämtar men tanken börjar onekligen kännas frestande.
Men i stället ska jag vara ansvarsfull, försöka diskutera mig fram till en lösning, påpeka att han ramlat förr och att det inte alltid är som så att jag eller kusinen är hemma.
Jag ska peka på alla fördelar som finns och jag ska än en gång trycka på att det är för att vi bryr oss som vi vill att det ska finnas ett larm så att han inte ramlar och blir liggande utan hjälp.

Allt det här som jag redan sagt ska jag säga igen. Och igen.
Tills han inser att det inte är en fångboja vi försöker sätta på honom...

2 kommentarer:

Markattan sa...

Superlim vore kanske det bästa... Nej såklart inte men jag förstår din frustration. Det är inte lätt att få de gamla envisa att fatta att allt inte är samhället-till-last-liggande utan kanske mer en omsorg om sina nära och kära. Hälsa far det från
Markattan

Shirouz sa...

Hej Markattan,
superlim börjar mer och mer kännas som ett frestande alternativ faktiskt...
Jag har numera full medömkan med hackspettar som slår huvudet i träna hela dagarna och börjar känna mig som en sådan själv.
Jag ska försöka trumma in att det är omsorg, vi får se hur det går, det är tur att jag är så tjockskallig. :)