torsdag 13 augusti 2009

Envis som hoppet.

En sak som intresserar mig är det här med envishet..
Min far är envis som synden, eller envis som hoppet, som jag själv hellre skulle kalla det.
Själv är jag likadan, men han har fyrtio år mer på nacken så han vinner oftast.

Envishet är utan tvivel en bra egenskap.
Skulle man ge upp varje gång livet envisas med att sätta krokben för en skulle man bli liggande tämligen platt medan livet kör över en gång på gång.
Går ner för räkning mellan varven tror jag vi alla gör, men huvudsaken är att vi kommer upp igen.
Tilltufsade, javisst, men uppe och redo för nästa rond, hur den än må se ut.

Envishet får en att fortsätta och tjata om Burma med jämna mellanrum, hoppets envishet och en viss förtröstan att saker och ting helt enkelt inte kan fortsätta i samma lunk om tillräckligt många är envisa nog.
Du vet, det är det här med droppen som urholkar stenen.
Och förvissningen att ju längre tiden går, desto mer får folk upp ögonen och desto fler reagerar.

Det är envishet som får folk att sträva vidare i sina relationer med människor, hoppets envishet som gör att även om man blir sviken eller besviken så vet man någonstans att man aldrig får dra alla andra människor över samma kam.

Det är hoppets envishet som gör att man inser att varje sådan händelse är en speciell händelse och gör man sig själv otjänsten att tro att det kommer att upprepas varje gång så har man ändå inte lärt sig någonting.

Det är hoppets envishet som gör att vi räcker ut handen till andra människor gång på gång, hoppets envishet som gör att vi skaffar husdjur, hoppets envishet som gör att vi bygger hus och vägar och över huvud taget för civilisationen framåt.
Även om man ibland kan fundera över om vi verkligen går framåt, när man ser på resultat och verkan.
Jo, jag vet. Det kan ibland mer likna en kräftgång. Men det är en rörelse det också, eller hur?


När man tänker på Suu Kyi, så är det kanske lätt att tänka "Men för helvete, människa, ge upp någon gång, du lämnade ett land och din man och dina barn, din kärlek fick stå tillbaka för kampen för ett land med en militärjunta som sett till att du varit i husarrest i över tio år?
Din man dog och du kunde inte vara där, du får inte träffa dina barn, du får knappt ta emot besökare, varför ger du helt enkelt inte upp? Har du inte också en längtan efter lugn och ro?"

Men sedan tänker man, kanske och eventuellt, att visserligen är det en kärlek som fick stå tillbaka, men en annan kärlek, kärleken till ett land och ett folk som i stället står i centrum, och kanske, eventuellt undrar man hur stor och hur länge kan en sådan kärlek näras?
Jag vet att jag funderar på hur länge jag själv skulle orka.

Jag kan inte säga att jag begriper hur hon orkar, men jag vet att jag beundrar ihålligheten och jag vet likaså att det är hoppets envishet.
Inte envis som synden. Envis som hoppet.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Ja, nog för att jag är envis mellan varvem men inte i sådana sammanhang. Då hade jag fallit ur för länge sen. Nog är det ändå fantastiskt att det finns människor som brinner så!

Anonym sa...

Erhum.. Apropå nåt helt annat än din text, så kanske vi guppar på samma sjö på lördag. Jag vet ju inte riktigt vilken rutt ni ska på, men vi kan väl hålla lite kontakt så får vi se om vi kan heja på varann. Beror ju lite på vädret om vi ger oss ut. /MJ´s vilda dansös/

Ps. Jag tror att alla semestrar hädanefter måsta avslutas med en sjujävla urblåsning som den vi hade i stugan, hehe! Så man har ett leende kvar på läppen första arbetsdan, menar jag ;o)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, det är samma här, jag kallar mig själv envis, (nåväl, det gör andra i min närhet också...) men när det gäller henne så ligger jag definitivt i lä.
Jag vet inte hur det går till, men någonstans måste de ha en riktig eld som brinner och vägrar ge sig.
Det är tur att de finns :)

Shirouz sa...

Hej MJ's vilda dansös,
jag vet inte rutten heller, men vi kan höras så får vi se, jag tänker vi åker runt lite och gör något strandhugg, (och hu och fy fan vad jag inte ser fram mot denna guppande båtfärd... Som tur är finns det minst femton flaskor rom.... ;)

Jaa, det var så roligt i lördags, en helt perfekt strålande bombastisk kväll, jag umgås förresten med ganska närgångna planer på en genuin tjejfest (ity jag avskyr detta ord...) i September, kan det vara nåt? :)