fredag 14 augusti 2009

Enbuskesläkt.

För mig är det tämligen obegripligt att jag härstammar från en släkt med sjöbjörnar.
De åkte fram och tillbaka över vattnet och jag misstänker att de njöt av det också.
Jag älskar havet.
Från landsidan.
Att plaska i det är inte nödvändigt.
Inte heller att flyta fram på det.

Jo, jag vet, jag har funderat över det här tidigare, men någonstans måste mina gener ha tagit ett maratonskutt och helt enkelt hoppat över mig med ett gapskratt.

Jag har försökt förstå att det är något speciellt med ångbåtar och jag har försökt förstå att jag ska tillbringa minst tre timmar på sjön i en båt som enligt utsago tar minst hundra personer och aldrig tidigare gått i kvav (kav? eller vad heter det?) och jag har försökt förstå att själva njutningen skall vara att vi far fram över sjön allt medan ångan bolmar ur skorstenen.
Men jag kan inte riktigt se själva tjusningen.

Vad är det för fel på torra land?
Jag älskar torra land. Mina fötter tycker om jord och mark. Mina fötter och hela jag verkar mer vara släkt med tallarna, där är det inte tal om att bara stoppa ner rötterna ett litet tag och sedan hitta ett nytt växtställe, nej, de står där de står.
Eller enar.
De växer så sakteliga och blir jättegamla och de har vackra bär och sticks lite lagom när de inte får vara i fred.
Enbuske, det är jag det.

Jag vill stå någonstans och se ut över jorden och inte gunga fram som en kork.

Min vilde far ska också med, om han piggat på sig tillräckligt (vilket han betygade att han gjort redan förra torsdagen på lasarettet, även om ingen trodde på honom där han satt och hade ont...) och han ser fram mot det med vild passion.
"Ångbåt!" säger han och jag tittar ner och säger "Just det... Hmm..."

Jag har till och med undvikit Titanic, filmen alltså, eftersom jag inte kunde se tjusningen, och för övrigt så vet ju alla hur den slutar, eller hur?
(Jo, jag vet. Det skämtet var dåligt, men jag kunde inte låta bli...)

Men nu.
Som sagt och tjatat.
Båt skall åkas.
Sjöbjörnsgener, kom fram!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe, ojoj. Ja du, OM det skulle vara så att våra vägar korsas uppå böljan den blå imorrn så får du om du så exmerar komma över till våran flera nummer mindre båt å hälsa på, men det är väl ingen tröst misstänker jag! Ångbåten är ju rätt bastant å går i sjön ungefär som hälsingörfärjan, faktiskt. Jag kommer väldigt gärna på septemberkalajs, men planera å dona får du göra själv, heheh ;o) /Beat it!/

Shirouz sa...

Hej,
jaa, OM våra vägar möts så skulle tanken på att byta till en mindre båt kännas definitivt ännu värre, jag går efter parollen "ju större båt desto större vrakspillror utifall att..." ;)
Nejvars, allvarligt talat, jag hör av mig, jag tror vi åker vid femtiden på eftermiddagen och sedan är det bara att du håller öronen öppna, hör du något klagande läte, typ som en strypt megafon, så vet du att det är jag.

Okay, härligt, jag ska dra upp lite riktlinjer och fundera, det lär bli i stugan, så långt är jag klar i planeringen :)

Baronessan sa...

Jag - sprungen ur skogen - älskar ångbåtar. Åker varje år och bara njuuuuuter. Annars trivs jag bäst i min skog. I mitt förra liv bodde jag på en sjötomt. Som tur var hade vi skog emellan så vi såg inte vattnet från huset. Gillar inte vatten när det stormar och blåser. Ha nu en riktigt trevlig ångbåtstur!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
åh, jag älskar när det stormar och blåser (jag menar, om jag själv är på torra land....)vi får väl se, kanske jag med börjar älska ångbåtar, man vet ju aldrig, jag kan ha helt fel och det kanske är helt underbart, jag ska i alla fall borda skutan och sen får vi se... :)

Jackan, undrar hur det gick sa...

Ulva...

Men hur gick det nu då? Kräkts ur dej inälvorna i sjön och lämnat tarmarna över hela däck?

Idag borde du väl ha återhämtat dig *s*

Shirouz sa...

Hej Jackan,
jo, nu har jag återhämtat mig. Det var vatten både från ovan och underifrån, så att det fanns tak på båten var en välsignelse.
Jag vete sjutton, jag blev inte definitiv ångbåtsälskare, men vantrivdes inte heller.
I fem minuter var det uppehåll så då stod jag i fören och blickade ut, och jag får väl lov att erkänna att trots regn och rusk så är det förbannat vackert i Sommen från sjösidan, riktigt vilt och buskigt på sina ställen.
Det guppade inte mycket, (vilket jag är grymt tacksam över) och var i det stora hela småtrevligt, får jag väl erkänna. :)