måndag 6 juli 2009

Kära dagbok, här är torsdagen...

En varning kanske är på plats, för här kommer mina skriverier att anta dagboksform, jag måste helt enkelt så att jag kommer ihåg vad jag gjort...

Låt oss börja med torsdagen, då Falerum besöktes.
Äldsta vännens bror har nämligen ett finger med i att ha bilvisning en gång i månaden och vi beslöt att åka ner.
Äldsta vännen skulle ner också och det har gått ett bra tag sedan sist jag träffade henne så vid sextiden begav vi oss ner.
Det var fint till Åtvidaberg, mina gamla barndomstrakter som jag alltid åser igen med ett nostalgileende.
Den gamla stationen, dit jag åkte buss eller tåg från Linköping och varje gång jag klev av och in på stationen som luktade så där stationigt som bara gamla stationer kan göra, du vet, papper och gamla tåg och instängd luft och den gamla vågen som man kunde väga sig på, dammet som dansade i solskenet och allt det där...

Varje gång jag kom in där så började sommaren officiellt.
Äventyret låg någon mil bort, på grusiga vägar långt inne i skogen.
Där började sommaren och den var evig varje år.

Men, nu började inte sommaren, inte som då, utan vi åkte genom Falerum, med tät sms-kontakt med äldsta vännen som har en kycklingmamme-attityd så fort det är något på gång, hon undrade om vi hittade "Mjaa... Kanske..." skrev jag och sedan kom sms och frågade om vi hann dit innan åskan och jag skrev "Hmm... Åskan? Det var ju fint?" och hon ringde och talade om att "Det är svart runt bergen!" och sedan bröts samtalet och vi for in i det värsta regnväder jag varit med om på den här sidan 2000-talet...

Framför oss åkte en jänkare och bakom oss kom en annan, nercabbad, jänkaren bakom hade tydligen riktiga vikingar i bilen, för även när regnet drogs på som om någon helt plötsligt öppnat alla himlens slussar så kom de efter oss, fortfarande med taket nere.

Jag var grymt imponerad och sa "Se, det där är riktiga raggare, de bangar inte ens för en störtskur!"

Men sedan...
Sedan visade det sig att himlen hade ytterligare slussar som de bara glömt att skruva på.
Regnet öste inte ner.
Regnet regnade inte.
Det forsade. Det var som att åka bil i en älv!

På andra sidan vägen låg en sjö, den såg vi inte förrän vi åkte tillbaka.
Bilen framför satte på dimljusen och det lyste så milt emellanåt när regnet lät oss se skimret.
Det var mäktigt som fan...

Raggarna bakom oss gav upp och stannade för att cabba upp, hur mycket raggare man än är så vill man inte ha baksätet förvandlat till pool, så är det bara.

Men, det avtog och vi kom upp till parkeringen där äldsta vännen stod dyngsur och väntade, vi rusade ur bilen och på den korta biten till huset, ungefär fem meter så blev jag lika dyngsur, jag.
Kläderna klistrade på kroppen och håret var slickat längs huvudet.
"Första doppet utomhus!" som jag belåtet anmärkte.

Det blev en hel del folk till slut, och på tal om festiviteter, äldsta vännens bror ska fylla de mäktiga 50 i Augusti, det är tal om båtkryssning och kalas och jag vet inte allt, men nog tusan är det roligt att det rör på sig...

Inga kommentarer: