tisdag 21 juli 2009

Hej och hå, fjorton gastar!

Det slår mig att jag har inte sett Fimpen sedan i slutet av juni, och imorgon ger hon sig ut på de sju haven, (nåja, kanske inte, men nästan) för att segla (åka fin träbåt, menar jag) så när vi lär ses vete gudarna.
Ibland slår mig saker så där, att det är tid och evighet sedan jag träffade mina vänner och jag vet inte var tiden tagit vägen, vad jag gjort (eller visst vet jag vad jag gjort men jag vet inte hur det kommer sig att tiden sprungit iväg bara sisådär.)

Nåväl, kanske får jag för mig att se när Fimpen far fram i full fart längs böljan den blå på lördag, allt medan jag själv står tryggt på kajkanten och piper av förtjusning.
Jag har alls ingenting emot att se på när andra åker båt, bara jag själv slipper.

Bara jag själv slipper, skriver jag och i samma stund glider tanken upp som jag knuffat undan så gott det går ända sedan jag sade "Ja, det låter kul!" till frågan om jag skulle med och fira äldste vännens bror som ska begå det där stora vuxna 50 år...

Saken är den att ibland vet jag inte vad som tar åt mig. Jag tackar ja till saker som jag mot bättre vetande borde säga "Njaa... Vi får se... Kanske" eller helt enkelt "Nej, för bövelen!"

Nu har jag lyckats tacka ja till en kryssning med en ångbåt.
Jag som avskyr sjöliv.
Jag som blir sjösjuk på bryggor.
Jag har tackat ja till minst tre timmars kuskande på en orolig stormig sjö.
Antagligen kommer det att blåsa småjävlar, åskan kommer att dundra och jag själv lär hänga över relingen allt medan jag offrar både frukost- och lunchmat åt Neptun.

En strimma hopp verkade lysa över mig när äldsta vännen sa "Jag pratade med kapten och han sa att om det var dåligt väder så var det givetvis inget tvång med att hyra båten i tre timmar."

Åh, härligt, tänkte jag för mig själv. Kanske tjugo minuter ut till någon förgäten ö och sedan raskt tillbaks till landbacken!

Hon fortsatte, "För är det dåligt väder så räcker det ju med ett par timmar."

Ridå.
Ett par timmar.
Tack.
Tack. Tack.
Tack så mycket.

Ett par timmar på dålig sjö i dåligt väder, oh, så jag kommer att må som ett svin i bur.
Svin förresten. Kölsvin finns det något som heter, va?
Jag kommer att må som ett kölsvin.

"Vill man ha alkohol så får man ta med sig det själv" kvittrade hon vidare, varvid jag tänkte för mig själv "Ja, ja! Där är lösningen! Hej och hå, fjorton gastar och en flaska rom och allt det där! Jag ska dricka rom som en sjörövare, en i ena benet, en i andra och sedan kommer jag att ha sjöbjörnsben och stå längst förom masten (huruvida en sådan finns annars täljer jag till en från någon liten gudsförgäten ö vi passerar) och jag skall yla sjömanssånger, kanske rentav ha ögonlapp och piratmössa! Det ska jag!"

Så. En flaska rom och fjorton gastar och en i ena benet och en i det andra. Nog ska väl jag klara sjön....


Förresten...
Läser att kölsvin är:
1) till förstärkning av ett fartygs skrov avsett o. vanl. av flera längder sammansatt timmer som vilar ovanpå bottenstockarna parallellt med o. midt över kölen o. som förenas med denna o. bottenstockarna medelst långa bultar; på järn­fartyg, om motsvarande förstärkningskonstruk­ bottenstocksplåtarna; äv. om på bottenstoc­ karnas (resp. bottenstocksplåtarnas) ändar an­ bragt timmer (resp. plåtförstärkning), sido­kölsvin.

Så, kan jag må som ett sådant?
Säkerligen.

2 kommentarer:

hiertha sa...

Åh, havet, sjön, vatten i alla dess former ... vilken lycka! :)
Jag kan vara din stand-in?
Så kan du stå på stand-by så länge.


Men visst, super du dig dyngrak kommer du iaf att bli en utmärkt förstärkning av skrovet :D
Skojar bara lite ... önskar dig en fin båtupplevelse. Du har ju åtminstone inte så höga förväntningar så det kan väl inte bli annat än ... bra? :)

Shirouz sa...

Hej Hiertha,
ja, för sjutton, jag står så gärna på stand-by på en strand!
Jag gillar havet enormt mycket, från landbacken sett, det är det där att ge sig ut på det (okay då, i det är också lite marigt om man ska vara en sådan badkruka som jag är.)

Ja, jag tänker att jag absolut kan tillföra något som förstärkning till skrovet, kanske om jag är riktigt i form kan agera galjonsfigur, den första i historien som både sjunger och fäktar med armarna samtidigt som båten går sin gång...
Hmm, det är nog rätt sätt att se på det, att det inte kan bli annat än bra, jag ska försöka tänka positivt, kanske göra en Stig-Helmer och intala mig "Jag kan åka båt, jag kan åka båt!" :)