tisdag 16 juni 2009

Varva med hopp. Hela tiden.

... För övrigt, det bara kliar i fingrarna att skriva.
Kanske för att jag vet att jag inte kommer att skriva så mycket resten av veckan.
Eller också är det helt enkelt bara någon konstig idé om att jag har en massa ord som jag måste göra mig av med för att kunna tillgodogöra mig nya.
Fan vet...

Jag har inget revolutionerande att rapportera om, förutom att solen lyser idag (igen!) och att vi nu snart, alldeles straxt, nästan om vilken dag som helst faktiskt går mot mörkare tider igen.
Det är inte utan att man undrar hur man står ut.
Ett halvår av regn, mörker och kyla.
Tre månader av hopp, hopp i regn, mindre mörker och kyla.
Tre månader till av mer hopp, i regn, ljus och kyla.
Varvat med solskenstider och varningar och löften och hot (allt beroende på hur man är) om värmeböljor och banta ner dig till sju storlekar mindre på en förmiddag och sand i håret och vatten som är på tok för kallt och syrener som blommar allt för fort och smultronplantor som konstrar i rabatterna, (detta trots min ömma omvårdnad) för att inte tala om rådjuren som tydligen är hängivna fönstergluttare och står i mina rabatter och trycker mularna (hmm? rådjursnäsorna? Nosarna?) mot rumsfönstret, för att inte tala om att de också då passar på att stampa ner mina luktärter i rabatterna, för att inte tala om getingarna som håller på att äta upp både mitt vindskydd och mitt farstutak och snart antagligen kommer att förevisa det mest gigantiska getingbo som någonsin skådats i mannaminne, för att inte tala om rapsen som håller på att blommma ut och sedan mitt i augusti så vaknar man till och undrar, vart tog sommaren vägen?
Sedan är det kräftskivor med stora månar (beroende på hur mycket man inmundigat till varje klo) som lyser på himlen och helt plötsligt är vi i september och luften blir kall och klar och alla drar en djup suck av lättnad och säger "Äntligen kan man ta det lugnt och slöa i soffan och inte ha krav på sig att flänga fram och tillbaka mellan fan och hans mormor och legoland och high chaparall och nu kan man äntligen begrava baddräkten och hu så skönt!"
Och så är vi tillbaka i mörker, regn och kyla, men inte länge förrän vi helt plötsligt i början av oktober står inför tomtarna som växer upp som karljohan-svampar i affärerna och så är det jul igen och här kommer nyåret och hur blev året egentligen?

Och på nyårsdagen har man tre löften som man redan hinner att bryta den första halvtimmen man är uppe och så suckar man och tittar ut genom fönstret och säger "Fan så mörkt och dystert och kallt det är!" och så kommer februari och mars luras genom att driva fram några hästhovar så att vi alla tror att det är vår på väg och vi slänger kläderna och försiktigheten all världens väg och så sitter vi där sedan med en grundlig förkylning.
Och det är lite mindre mörkt. Men regnigt och kallt.

Sedan kommer valborg och vi ylar mot snöflingorna att "nu har vintern rasat ut!" och Kung Bore skrattar allt vad han orkar och bjuder på lite mer flingor och vi går hem och fryser och det är lite ljusare, det regnar inte men det är kallt.
Och så kommer sommaren.
Ljus. Regnig och kall.
Varvad med sommardagar som är som tagna från någon reklamkatalog för Sol.Ab.

Och så där fortsätter det.
Varvat med hopp. Hela tiden. Tur det...

4 kommentarer:

Bitten sa...

Hoppet är det sista som överger människan.

hiertha sa...

Tänk, jag tänkte tanken imorse precis när jag vaknade ... snart är det midsommmar och sedan är hösten här.
Och här får jag det bekräftat. Att det faktiskt är så. Då är jag inte helt fel ute i min uppfattning om tidens gång och vilda framfart :)

Ha en trevlig midsommar ...

Shirouz sa...

Hej Bitten,
ja, och tur är väl det. Annars skulle man kanske inte ens göra sig mödan att gå upp om vintern överhuvudtaget.

Shirouz sa...

Hej Hiertha,
ja,visst är det något vilt över tidens framfart nu för tiden? Eller också är det jag som är så medveten om hur tiden går, hela tiden, jag tänker, när jag var barn så tyckte jag att tiden var evig, eller rättare sagt, jag tänkte aldrig på tiden.
Kanske det är tricket, att inte tänka på tiden, hur man nu gör det... :)
Och tack, ha en trevlig midsommar du med!