tisdag 2 juni 2009

Odrägligt drägligt gott och nöjd.

Jag vet inte om jag är liknöjd eller vad det är, riktigt.
Men gårdagens sol och värme registrerade jag i bakhuvudet precis som den gamle stinsen som gått i pension och satt på perrongen allt medan han sa "Där kommer ett tåg. Det ger jag fan i. Och där kommer ett till. Det ger jag också fan i."
Sådan är jag idag också.
"Se, där är solen och här är värmen. Det ger jag fan i." tänker jag och hostar och nyser och vänder ryggen till och går in i skuggan här och känner mig förbaskat nöjd mitt i allt.

Sådan är jag, mellan varven. Odrägligt nöjd.
Nu när jag nyss proklamerat att allt gnäll och tråk är bannlyst i min värld, nu när jag sitter här som en Nalle Puh med en tass i honungskrukan och känner mig odrägligt nöjd så kommer en tanke.
Jag borde ha glass.
Varför har jag ingen glass?
När jag är så hes? Och matt? Och odrägligt nöjd?
Det är vid sådana tillfällen det är tur att man har vänner man kan ringa in.
Rossla i telefonen att "Jag behöver glass. Massor med chokladglass. Stora fat och hinkar med glass."
Så där. Nu är det gjort.
Nu är allt odrägligt gott igen.
Jag kan gå och lägga mig och försvinna in i Yorkshires värld, sätta mig vid spisen med Tristan, Siegfried och James och vara odrägligt nöjd.

Fast kanske borde jag också se till att jag får chokladsås. Och mandelspån.
Det skulle vara odrägligt drägligt gott.

Inga kommentarer: