måndag 8 juni 2009

Jag kan tänka mig....

Dagens ord är "bofästa" och sedan står det:
b) om djur l. växt: göra sig bofast (se d. o. b) Dessa ogräs kunna .. (icke) utrotas å de or­ter, der de fått bofästa sig.

Jo tack. Mina tankar har gått ganska mycket åt torphållet ett tag nu, jag bävar smått för djungeln som antagligen tagit fäste där ute. Jag tänker på rabatterna som jag slogs med och tänker samtidigt att kvickroten antagligen låg långt nere i jorden och sedan fnissade och sa "Trodde hon verkligen att hon rått på oss, var är hon någonstans egentligen? Ska vi sticka upp huvudena och se?" och så spanade de upp lite försiktigt.

När de väl fått klart för sig att jag inte ens var i närheten så ringde de antagligen till alla sina kusiner och bryllingar på växtofonen och sa "Du, det var en tokig stadsbo här, för någon vecka sedan, hon rev och slet i oss, men vi är några kvar som klarade oss, ska du inte komma hit på ogräsparty? Jo, vi håller till i rabatterna framför torpet fortfarande, ta gärna med dig kusin maskros och bryllingarna."

Jag bävar som sagt. Inte är jag i skick heller att ge mig iväg och klippa gräs eller stå på huvudet i rabatterna... Men jag kan som sagt var tänka mig hur det ser ut... O ja. Jag kan tänka mig...

2 kommentarer:

Baronessan sa...

Ogräs har en förmåga att dra ihop sig när man kommer nära. Suga fast sig med sina rötterfötter så att dom gör sig helt omöjliga. Är det möjligen något sorts ogräs du inte har så säg till mig så ska du få en planta.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, fy sjutton!!! Det är helt sanslöst hur kvickroten verkar borra sig ner ända till Kina eller ännu längre bort. Jag är imponerad, minst sagt.
Jag tror att alla avarter av ogräs har hittat till mina rabatter, men tack för erbjudandet ;)