lördag 13 juni 2009

Jag kan ju inte bli arg...

Jag försökte bli rättmätigt kärringaktigt arg igår.
Men jag kan ju inte.

Grannen hade fest, antagligen firade de att de möter en arbetslöshet som är något i hästväg, det tjoades, det pratades och det spelades musik högt som bara den.
Och jag försökte bli lite sur.
Lite förbannad.

Men saken är väl att mina minnen ibland är lite för levande.
Jag minns ju.
När jag själv var ung. Och kanske lite äldre eftersom livet jag lever nu fortfarande har sina fester med glada kamrater och musik och band och poker och jag vet inte allt.
Jag har själv varit där.
Och musiken var inte dålig.

Grannen har inte förfallit ner i technoträsket utan höll sig till musik som jag kunde stå och sjunga med i på balkongen.
Till och med lite hårdrock fick han till, vilket alltid glädjer ett gammalt hårdrockshjärta.
Så inte kan jag bli arg.

För att inte tala om att jag känner ju mig själv väl nog att veta att jag aldrig riktigt vet vad jag kommer att hitta på.
En vacker kväll, eller regnig, så är det kanhända jag som står på en balkong någonstans och ylar mot månen som gömmer sig bakom regntyngda skyar.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg.

6 kommentarer:

Cicki sa...

Du kunde ju gått över och bjudit in dig själv....:-)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
det skulle vart görskoj, tänk att vandra in där bland kidsen och sätta sig fredligt i soffan och säga att man minns hur det var förr. :)

Järnflickan sa...

Sen finns det ju vi som aldrig varit där och klagar på våra grannar så fort de gör fel?

Shirouz sa...

Hej Järnflickan,
sant, jag bor faktiskt i just ett sånt hus med sådana grannar. Ibland har man tur.

Baronessan sa...

Jag är glad för din skull att dom inte spelade techno. Det kan ge en nervskador för livet!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag med,det är en fröjd att ha musikaliska grannar :)