torsdag 4 juni 2009

Förbannat!

Smekmånaden är över.
Nu är jag tjurig som fan.

Jag hade glömt hur det går till när jag blir förkyld. Andra människor får en "liten förkylning", de nyser två gånger, hostar tre, får en liten pust av feber och sedan är det bra.
Jag hör inte till den sorten.
Jag blir riktigt jävla förkyld. Jag blir golvad. Jag blir ilsken. Jag blir folkilsken om vi ska vara riktigt bestämda.

Jag nyser så att skallen håller på att flyga av, min hosta börjar så fort jag lägger mig ner och slutar inte förrän jag kliver upp, vilket innebär att jag är som en jäkla gökklocka om nätterna, jag lägger mig, far upp, vandrar omkring i lägenheten, blänger på alla mörka fönster och i natt när jag såg att en granne vid tretiden fortfarande såg på tv så sa jag (i ganska ovänlig ton för mig själv) "Gå och lägg dig för fan, du som kan!" och så tyckte jag ohärdligt synd om mig själv.

Jag får feber och blir matt, jag svettas och jag fryser och tiden går så långsamt och jag sitter i soffan och morrar för mig själv.
Blir ilsken på alla så kallade tappra som envisas med att gå omkring och sprida sina baciller omkring sig när de borde vara hemma och se till att jag slapp att bli drabbad.
När jag blir frisk, om jag möter någon som kommer halvförkyld, då ska jag jaga iväg den personen ända till Korpilombolo och sedan sätta upp ett staket runt hela Korpilombolo, för att sedan säga "Visa dig inte hemmakring förrän du är smittfri, ditt ärkefä!"
Precis så ska jag göra.
För jag blir inte "lite förkyld" som alla andra, jag blir FÖRKYLD.

Visst, det finns folk och forskning som säger att det smittar innan det brutit ut.
Men just nu, i min sagolika partiskhet, tjurighet, folkilskenhet så bryr jag mig inte om vare sig fakta eller forskning.
Jag är sjuk.
Jag är ynklig.
Alla andra glassar omkring i junivädret och jag sitter här inlåst i min lägenhet, halvt försmäktande och med ett lidande som inte ens Kameliadamen skulle kunna föreställa sig.
Allt händer därute.
Och här inne sitter jag och är FÖRKYLD!
Förbannat.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Du kan inte tro så jag lider med dig. Själv får jag inget dunder men jag drar ut på det istället. Denna gång börjar det gå upp mot ettochetthalvt år. Kronisk snorhosta. Men jag låtsas som ingenting. Nu du vännen, eftersom jag inte varit inne och läst på länge (och jag måste faktiskt läsa alla inlägg du gör!) så har jag nu läst och kommenterat några dagar tillbaka. Hoppas du mår bättre idag. Ta en whisky. Man blir inte frisk men det känns bättre. Själv avskyr jag whisky men dricker det i medicinskt syfte vid förkylning. Men tro för all del nu inte att jag druckit whisky i ettochetthalvt år. Nä det är bara vid tillfällen när man känner sig väldigt äääämlig. Kram

Cicki sa...

Hjälper det om man klappar dig på huvudet och tycker jättesynd om dig?

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jo, jag ser att du varit inne och läst och jag tackar för kommentarerna, det är så kul att du tittar in :)
Ettochetthalvtår!? Dra åt pipsvängen, då kanske jag inte har så mycket att klaga över, mitt kommer hårt och obarmhärtigt men brukar gå över på några veckor. Å andra sidan, lida i tysthet har aldrig varit något för mig, jag lider högt och ljudligt tyvärr ;)

Det där med whisky var inte en dum rekommendation, jag gillar whisky så det vete tusan om jag inte tar en lille en här i kväll för att jaga bacillerna på flykt.
Och något bättre är jag nog allt, inte så jag kan sjunga arior, å andra sidan har jag aldrig kunnat det, när jag tänker efter...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, om man tycker riktigt riktigt jättesynd om mig. ;)