tisdag 26 maj 2009

Med god styrfart mot åttiofjärde himlen...

Det här måste jag komma ihåg!
Sak att skaffa till torpet:
SPEGEL!

Visserligen har jag en liten uschlig makeupspegel därute, den hänger på en krok på hatthyllan men vem fan går till hatthyllan för att beundra sig själv?
Med eftertankens kranka blekhet och ett ganska generat leende så tänker jag att, igår borde jag ha gjort det.

Saken var nämligen den, att efter väl förrättat värv, med gräsklippning och syrendoftning, plantering av smultronplantor och så vidare så satte jag mig äntligen, äntligen, äntligen, på farstubron.
Eller inte direkt på den, det finns bänkar på den nämligen så egentligen skulle jag vilja kalla den för något annat. Veranda är det inte, den är för pytteliten för det, men ändå, två bänkar ryms, varav den ena står mot syrener som snart ska slå ut. (Ja, det är en massa syrener att stoppa huvudet i där.)

Men, raskt tillbaks till ämnet.
Jag satte mig på bänken på farstubron, med rågbrödsbaguetter och en stor tub kräftost samt kaffe.
Det är något med kräftost som får mig att vilja spritsa varje bröd som råker komma flygande förbi mig fullt med kräftost, nästan som en gräddtårta.
Så gjordes också denna gång.
Sedan tog jag en tugga.
Rakt upp förbi sjunde himlen seglade jag, med god styrfart upp mot åttiofjärde för dra mig ända in i skogen och tillbaks över logen vad in i helvete gott det är!!!

Tänkte i mitt stilla sinne att, jag ska ha ännu mer kräftost på, så där så att det känns som man får mustach när man äter, och sagt och gjort, fram med tuben och spritsande som en berusad bagare klämdes ännu mer kräftost ut.

Och jag åt. Och vad jag njöt.
Himlen var inte nära, som sagt, jag var raketfarande genom alla himlar du kan tänka dig.

Sedan efter att jag ätit ungefär hundratjugo baguetter med ungefär en hel tub kräftost och dragit i mig en balja kaffe satt jag så lugnt och stilla och slickade mig om munnen.
"Man vill ju inte ha kräftost runt hela ansiktet" som jag tänkte så förnumstigt.

Sedan blev jag upptagen av ogräset, eller rättare sagt, ogräset blev upptaget av mig.
Jag ryckte och jag donade, jag for på baken med jämna mellanrum när ogräset satt som cement i jorden, efter någon timme var jag ganska trött, så tillbaks till bänken på farstubron.

Då kom en granne förbi, en grabb som jag pratat några ord med, han har en stor hund som heter Jack, (vilket bådar för att det är en dels trevlig hund och trevlig grabb, eftersom vi alla som läst Lundell vet att en av hans böcker heter, ja, vad då?) vi pratade husmanskost, dåligt lokalsinne och ogräs och lök i någon timme.

Sedan kom jag hem.
Gick in i badrummet för att tvätta av mig.
Tittade lite snabbt i spegeln.
Ryckte till.
Tänkte "Vad fan var det?"
Tittade igen.
Mer noggrant.

Jodå.
Du vet redan, va?
Jepp.

Så fina kräftost-mustacher har aldrig skådats förr.

6 kommentarer:

Cicki sa...

Jag ser framför mig en rund spegel, kantad med en veckad grön hyllremsa i plast, med vita prickar. En sån visar alla kräftostmustacher och lite till.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
hmm, det är ingen dum idé, fast blå med vita prickar, (om jag ville vara stilig skulle jag kunna säga att hallen går i maritim look, men både du och jag skulle nog förstå att det betyder att det är helt enkelt ljusblå tapeter där. :)
Spegel ska jag definitivt skaffa, det är en sak som är säker. Det där med hyllremsan var smart!

Cicki sa...

Okej´rå med blått. Undrar om det där är ett förträngt barndomsminne för helt klart ser jag spegeln framför mig. Men inte var den suttit.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
lite kul hur man kan helt plötsligt kan komma ihåg saker man glömt bort att man minns. :)

Baronessan sa...

Ha ha haaaaaaaaa så underbart!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jo du... Och något säger mig att det inte var sista gången jag kommer att uppenbara mig med dylika mustacher... ;)