söndag 24 maj 2009

Korp? Nej, stor kråka. Stoooor kråka.

Nu är det mycket som ska ut.

Först, stor dramatik här utanför, en korp i gräset här utanför, kajorna och de andra fåglarna flyger som missiler ner mot honom, han skriker och jag står här uppe och säger "Neej! Är det något fel på honom? Varför flyger han inte? Varför?"

Jag är nästan på väg ner för att se om han är skadad, jag är nästan i telefon för att ringa min vilda far, han som alltid räddat djur, jag minns kajan som satt i rännstenen när jag var barn, min far tog honom under jackan och han fick bo (inte min far utan kajan) i samma rum som undulaterna, när hans vinge hade läkt gick vi ner till parken i vår stad och släppte honom, han cirklade lite, sedan flög han iväg.

Jag trodde vi aldrig mer skulle se honom, jag sörjde lite för han var så fin att se på, min far var så noga att vi inte skulle klappa på honom eller tämja honom, det minns jag...
Sedan, några dagar senare gick vi i den där parken igen, en skock med kajor flög över himlen och min far ropade "Kalle!" för det hade han kallat honom.
Ur skocken av svarta fåglar lösgjorde sig en, for ner mot min far med hög hastighet, satte sig på hans axel och kraxade lite mjukt för att sedan flyga upp och iväg igen till sina vänner.
Det var stort.
Både min vilda far och jag var helt tysta hela vägen hem. Vi sa inte ett ljud förrän vi kom in, då sa min far "Såg du?"
Jag nickade "Jaa..."

Det hände några gånger till, när vi gick i parken, att från ett gäng med kajor kom han, seglande i luften, satte sig på min fars axel en kort stund för att sedan flyga iväg.
Det var magiskt.

Men korpen...
Jag gick in en kort stund, när jag kom tillbaks till balkongen hade han flugit upp på en gren, lättnaden var stor här, vill jag lova...

Så jag sätter mig här för att skriva om korpen, slår upp i ordboken och där står:

1) kråkfågeln Corvus corax Lin. (känd för sin svarta färg, sin rovgirighet, tjuvaktighet o. klokhet, enligt äldre tiders folktro bådande ofärd l. död);

Och jag säger "Men vad fan! Denna stolta fågel, så stor, så svart, så klok... Inte kan folk tycka illa om korpar?"

Jag tycker om kajor, jag tycker om korpar.
Och jag tänker på en vän, som en gång förra decenniet hälsade på ute i en sommarstuga som ett ex och jag hade...
Vi satt där, tittade ut över kohagarna och hörde det omisskänneliga "Korp, Kooorp!" i skyn och jag sa "Korp!" och vännen sa "Nej. Omöjligt."
"Men det hör du väl, det är en korp!?"
"Icke. Det finns inga korpar här. Bara i Skåne."

Och korpen tjoade "Kooorp, korp!" i skogsbrynet...
"Hör du inte!?" sa jag.
"Jo. Men det är inte korp. De finns inte här, säger jag ju!"

Så var vi tysta en stund, korpen korpade och ett tu tre kom han flygande över oss.
"Men nu då, det såg du väl för fan att det var en korp!?" sa jag.
"Nej. Stor kråka. Väldigt stor, de finns." sa vännen.

Man måste dock på något sätt beundra hans istadighet, än till dags dato finns icke en korp som flugit inom hans synfält.
Stora kråkor har han sett många. Men aldrig en korp här i landskapet.
Jag å andra sidan ser många korpar, och gläds.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Fimpen undrar om korpen såg ut som den fågeln som vi såg när vi gick förbi skolan för ett tag sen. Den som hade en sån REJÄL näbb om du minns? För den korpen va nog en råka, tror jag. :o) Jag känner igen det där om att det inte finns några korpar här. Från brorsan... /F/

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
om du visste vilken aktivitet du utlöser här, jag springer mellan grönsaksbiffarna på spisen, balkongen för att kolla korpen och googlar för att se om det är en råka eller inte :)
Jag tror tamme fan det är en korp, dels "korpar" han och dels är han stor, svart, rufsig under näbben och är enorm!
Tittade på råkor med, och där har du nog tusan rätt, att det vi såg var en sådan.
Hmm, säger din bror det med? Nåväl, jag ger mig inte, visst finns det korp här. (envis som synden... ;)

Cicki sa...

Det där med kajan som din far räddade var verkligen stort. Otroligt, rent ut sagt. Häftigt! Har jag några fler förstärkande ord för det hela? Nä, det räcker nog så där....:-)

LordParzifal sa...

Boknördtest

http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/

Be well,
LPatrikWJ

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, det var riktigt jävla häftigt, jag glömmer aldrig känslan när Kalle kom störtdykande.
Första gången var det lite otäckt, sedan var det bara riktigt magiskt att se honom komma störtande genom luften, kanske därför jag aldrig tyckte "Fåglarna" av Hitchcock var otäck...

Shirouz sa...

Hej Lord Parzifal,
jag gjorde den härom dagen, erhm, det blev 82% om jag minns rätt, så, så nördig är jag. :)

badgear sa...

Många brukar förväxla Råka och Korp. Men inte på Hammenshögs Gästgiveri, där serveras det nog fortfarande Råka. Tror jag, nu har jag inte varit på gästgiveriet på säkert femton år.

Såg en stork igår. Kul omväxling mot alla kajor, råkor och glador.

Om du råka på en korp, gäller det att korpa lagom. Kajar du?

stella sweden sa...

gillar också korpar...och även dikter om de så stolt vackra fåglarna...tycker om alla fåglar...de fria utan bur...tycker om att studera hur de struttar fram U undrar vad de egentligen tänker...

Shirouz sa...

Hej Bad Gear,
hmm, råka, jag slår mig i backen på att Piraten någon gång i så fall testade det.
Tänk, stork har jag aldrig sett på riktigt, vi var i Ribe en gång, där finns (fanns?) ett enormt storkbo på ett gammalt hus, men storken som bodde där var ute på andra äventyr. Så det är så nära jag kommit. Jag har sett dess boning men inte mer...

Ja, råka man på en korp skulle man skat(t)a sig lycklig och sk(r)at(t)a.

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
jag med, jag försökte komma på god klo med kajorna på åkern igår, bjöd dem på rågbröd men de var synnerligen kallsinniga och bara skrattade åt mig. Väldigt kräsna kajor minsann. Nästa gång ska jag testa med vetebröd och kaffe, det kanske är melodin?

Baronessan sa...

Jag hade också en kaja när jag var liten men inte fan kom den och satte sig på axeln inte :(
Korpar har vi hos oss i skogen. Jag älskar kråkfåglar. Fåglar över huvud taget förresten. Sen kan man väl inte ta fel på att det är en korp. För, som du säger, den ropar ju korp, korp. Det skulle väl aldrig en råka göra.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
det var häftigt när han kom och satte sig på min fars axel, min satte han sig aldrig på, men bara grejen, att se en vild fågel komma flygande och slå sig till ro så där, den glömmer jag aldrig.
Ja, fåglar är fina, inte tu tal om den saken.
Nej, de jag hört som säger korp annonserar ju sig själva så att säga. Förresten, har du tänkt på att kajorna säger "kja" ibland, det är nästan deras namn :)