tisdag 5 maj 2009

Jag ska inte säga att det var bättre förr. Jag ska inte. Inte.

Helt otroligt förresten...
Jag var nere i tvättstugan förut (ja, det är den dagen idag, hurra!... Eller något sådant...) och tog ut ett linne ur tvättmaskinen.
Det står 38/40 på det och när jag är på bra humör och vill få folk att skratta så brukar jag dra på mig det, det är i en hiskelig gröngul färg och får mig att se ut som en korsning mellan ett marsvin och en övergödd grön mamba, eftersom färgen är så sinnrik att den färgar av sig till mitt ansikte.

Men i alla fall. Något har hänt. Jag tittar på gamla kläder i min garderob och jämför med 38/40, det ser normalt ut, vad nu normalt är, men vad man kan tänka sig att en vuxen kvinna har på sig, sedan ser jag på några kläder jag köpt utan att prova som är i dagens 38/40 och undrar när den storleken blev mer anpassad till barn.

Sedan ska vi inte tala om stretch i toppar och blusar och tunikor (även om jag som för ett privat krig mot tunikor alltid hävdar att mina tunikor är blusar, punkt, slut...), jag vill inte se ut som jag är fånge i mina kläder, jag vill inte att det ska smita åt överallt som om jag av misstag sprungit in i en resårfabrik och fastnat i spolarna och sedan släppts ut med något på mig som lika gärna kunde ha passerat som bandage åt mumierna om de hade funnits fortfarande och köpt sina bandage i butik!
Jag vill inte. Förstått?

Jag vill ha kläder som sveper omkring mig, inte som böljande shejktält, men det ska vara rymd och det ska vara vidd och det ska vara lite lagom böljigt och lite lagom stort.
Så vill jag ha det.
Såg en topp som påminde om en gammal ungdomsförälskelsetröja från förr, köpte givetvis den på stört, över postorder.
I storleken M.
Den kom.
Och dra ända in på trissor och ut på rullskridskor...

Jag såg ut som en rosa-och svartrandig polkagris. Jag bara väntade på att polkagrisfabrikörerna i Gränna skulle ringa och fråga varför jag rymt.
Det var otroligt fult.
Otroligt tajt.
Otroligt obekvämt.
Det var så mycket stretch i det hela att jag nästan tycker att postorderföretaget borde skickat med syrgas, eftersom varje andetag var plågsamt.

Så där är det jämt nu för tiden för mig.
Jag ska inte säga att det var bättre förr.
Jag ska inte.

Men så hågad jag är.
Men jag ska inte.
Inte alls.
Nej då.

6 kommentarer:

Cicki sa...

Visst är det konstigt vad vi kvinnor råkar ut för. En gång i tiden var jag en 34:a. Numera får man vända på de siffrorna och plussa på med en etta. I höstas skulle jag köpa ny baddräkt att ha på vattengympan. Jag letade på Tradera men det var nästan tji att hitta något över storlek 40. Men så hittade jag en svart fin sak i storlek 44. Det stod att den hade en inhållande effekt. Bra tyckte jag. Den budade jag på och vann. Baddräkten hamnade i min brevlåda och så var det dags för provning. Den inhållande effekten var så stor att jag inte ens fick den över låren. Jag skrattade så jag höll på att dö.

Jag la ut den på Tradera igen och fick tillbaka pengarna med råge. Och köpte en ny baddräkt i butik där man kunde prova.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jag sitter här och skrattar för mig själv, en sådan baddräkt råkade jag kliva i också en gång och höll på att aldrig ta mig ur! :)
Sedan hade jag en otrolig tur och hittade en helt vanlig svart baddräkt utan ben som är uppskurna till armhålorna och utan några konstiga blingattiraljer som jag, (för jag var ganska trött och irriterad och tjurig och varm) köpte utan att prova.
På vinst och förlust alltså, och, har man sett på fan, den satt som en smäck!!! Jag älskar den där baddräkten och hoppas den aldrig blir utsliten. :)

Cicki sa...

Tyvärr måste jag köpa ny baddräkt igen. Den förbaskade kloren äter upp tyget. Ska försöka hitta en som är klorbeständig. Det finns ju sådana men de brukar kosta skjortan.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
klor är ett rackarns otyg! Lycka till med nyköpet. :)

Bitten sa...

Men visst är det så att storlekarna har krympt. Det är de nya EU-anpassade storlekarna.

Shirouz sa...

Hej Bitten,
ja, det måste vara det som är boven i dramat. Å andra sidan, nu för tiden är jag aldrig säker på vilken storlek jag har. Ibland kan jag ha 36 och ibland så måste jag upp till 42, det känns jäkligt slumpartat på något vis och att bara köpa kläder utan att prova är som lotteri. Jag blir inte klok på det här.