tisdag 5 maj 2009

Jag blir så förbannad.

I morse diskuterade de huruvida bloggen var döende eller inte.
Ja, inte min, då, men rent generellt.

Jag tycker sådant är roligt, jag. Experter som tror det ena eller andra, allt medan vi andra, vanliga gräsrötter sitter och skriver så att tangenterna glöder och ger blanka fan i huruvida bloggandet är döende eller inte.

Jag tycker också det är roligt när de pratade om nyheter, att det är experter som väljer ut de nyheter som vi sedan ägnar kanske tio minuter åt vid frukosten.
Det är ju så. Det vet vi ju alla. Om vi ska generalisera.

Sedan finns det de av oss som också envisas med att söka egna källor, visst, tar det tid, som människorna på tvn sade, men är man lite lagom envis och motvalls vill man gärna ha helst två sidor av varje åsikt.

Som Burma till exempel. Man kan lätt få för sig mellan varven att det inte händer något speciellt därnere om man läser mediernas bevakning.
Men...
Om man söker på de burmesisk-engelska sidorna ser man att det rör sig. Det pyser. Det händer saker hela tiden.
Läser man de små nyhetsrutorna, c-boxes som de kallas kan man ibland vara mer uppdaterad än man egentligen vill vara.
Man går och lägger sig med ont i magen, man förbannar allt vad juntor heter och man är i största allmänhet ganska sur.
Det är bra, det.
Allt är inte som det ska, det ska man komma ihåg.

Lika så om man prenumererar på Unicefs nyhetsbrev. Man loggar in på datorn och ser att man fått ett mail. "Kul!" tänker man och så öppnar man det och läser och inser att "kul" är så långt i från man kan komma.
Det är bra, det också.
Då blir man förbannad, man förbannar allt vad krig och elände och sjukdomar heter, man pytsar in lite pengar och man känner sig inte nöjdare för det, men i alla fall, något gör man.

Det är bra att bli förbannad med jämna mellanrum, det är bra att ryckas ur törnrosasömnen, det är bra att inse att vi kan tjyvas som illbattiga rävar om vem som har den största bilen, det finaste huset och den smartaste telefonen, allt medan det faktiskt finns jävligare och viktigare saker på den här jorden.

WWF och UK's Burmakommité skickar mail till mig också ibland, jag blir lika förbannad av de mailen. Bra förbannad alltså, eller jag menar, förbannad på ett bra sätt. Det är upprop och det är petitioner och vykort och jag vet inte allt vad man kan syssla med.
Det har avsedd verkan, jag blir förbannad och sysslar med det. Det är bra.

Det gör inte att jag känner att jag har ett bättre samvete, men det gör att jag känner mig delaktig.
Det händer saker hela tiden. Överallt.


Strindberg, den gamle trivselgubben, sa någon gång att "Det är synd om människorna."
Det har han ju rätt i.
Han sa också att det är farligt att generalisera.
Det har han också rätt i.

Man kan lätt tro att allt är som det ska, eller inte, men hela tiden, i hela världen så är det någonstans, inte som det ska, men också ibland, precis som det ska.
Det tål att tänka på.

Inga kommentarer: