torsdag 21 maj 2009

Det finns många sätt att möta en gräsmatta på...

Dagens ord är "efterfråga", inte mycket man kan göra med det just nu.
Jag bläddrade vidare och kom till efterklok.
Det tycker jag om. Ordet alltså. Även om jag inte gillar betydelsen översig...

Jag tänker jämt på Janne Goldmans låt "Historien om grabben" där han säger efter att det gått åt skogen för pojken "Det kallas efterklokhet, det ger vi inte mycket för." när alla tanter beklagar sig i kör.

Efterklokhet är klokhet efter, vilket ibland kan komma åt helsike för sent.
Man vet och vad ska man göra med det man vet?
Dunka huvudet i en vägg?
Inse hur dum man kan vara ibland? Det är ju inte helt fel att ta lärdom, när jag tänker (just) efter...

Men i alla fall, förklokhet, det är fina grejer. Sällsynt och rart.
Händer mig ibland, inte ofta men ibland.
Som nu är jag förklok.
Jag ska ut till torpet och klippa gräs ity meteorologerna lovar regn hela helgen.
Så förkloka jag kommer att klippa gräset idag.
Såvida jag inte blir sittande på baksidan och bara glor, äppelträdet håller på att slå ut, de där ljusrosa knopparna får mig att själsligen gå ner i spagat.
Naturromantiker kallar Fimpen mig.
Hur skulle jag kunna vara något annat?

Det är kärlek att se, likaväl som det är kärlek att se syrenerna som börjar bli svagt lila, utom de vid farstubron som inte har någon färg alls, de är bara gröna knoppar.
Och jag får sitta och se dem, i lugn och ro, de gör sig ingen brådska att slå ut, jag gör mig ingen brådska, för allt hinns med, och det som inte hinns med hinns inte med.

Och sedan, vet du, när jag klippt mitt gräs så kan det hända att jag sätter mig på farstubron och öppnar en öl och bara njuter av ljudet av någon annans gräsklippare.
Igår, när Kia och jag var ute hörde vi en gräsklippare, trots att det kommit en störtskur.
"Är det en bra idé att klippa gräs när det regnat?" frågade jag och Kia sa "Hmm... Bra och bra... Man kan ju... Men..."

Sedan när vi åkte hem såg vi gräsklipperskan, hon marscherade fram som en furie över gräsmattan, gräsklipparen kördes som om den varit en jordvält och hon såg fruktansvärt förbannad ut.
Hon tog ut sin ilska över gräset, kämpade sig fram som en krigsherre och det var inte långt ifrån att man kunde se hennes näsborrar frusta som en ardenner.
Så kan man också göra. Ta ut sin ilska på gräsmattan, plöja fram tills man gått av sig all ilska och bara är svettig och trött, tänkte jag.
Det finns så många sätt att möta en gräsmatta på...

Inga kommentarer: