onsdag 20 maj 2009

De vill för mycket? Och omelett utan krossat ägg...

Nu har jag hakat upp mig igen...
Jag stod på balkongen nyss, tänkte på riskakor, ity att de lämnar mig inte riktigt ifred, sedan slog mig tanken på omelettsmeten i tetra som jag såg härom dagen, vilket får mig att inse att man kan sälja precis vad fan som helst.
Han eller hon som sa "Man kan inte göra omelett utan att krossa några ägg" är numera överbevisad.
Det kan man visst det. Det är bara att köpa omelettsmet på tetra.


Men sedan slog (ja, det är mycket slåss i tankarna, som tur är har jag utrustat alla mina tankar med mjuka fluffiga boxhandskar annars skulle jag behöva ha hjälm på insidan av huvudet.) mig tanken på en recension jag läste härom dagen...

Det var om ett band och recensenten sa "De vill för mycket."
Vilket får mig att undra, "Hur vet han det? De kanske ville precis så mycket som det låter?"
Hur vet man om någon vill för mycket om man inte hör det uttalas?
Och är det inte som så, ibland i alla fall, att de som vill för mycket, rent kreativt sett också är de som lyckas ganska bra, just för att hungern driver dem vidare?
Just för att de aldrig är nöjda, de vill lite till, lite mer, lite annorlunda?

Inga kommentarer: