fredag 6 mars 2009

Det är därför jag gör det.

Första orden jag yttrade imorse var varken "God morgon små pälsdjur." eller "Åh, det är fint väder." utan helt sonika "Åh, fy faaan!"

Att vakna och känna att hela kroppen värker efter ett motionspass, att nästan välta sig själv ur sängen och sedan försiktigt leda upp sig som ett gammalt träd och sedan stulta på timmerstockar till ben ut i köket för att brygga kaffe är en inte helt angenäm upplevelse.

Tänkte för mig själv att de där sextio situpsen efter cykelturen definitivt var att gå till överdrift.

"Vad fan ska jag med platt mage till? Är det inte dags för mig att få knubba till mig ordentligt så här mitt i medelålderns vår? Varför vill jag mig själv så ont att jag utsätter mig för något sådant här?" tänkte jag.
Såg istället framför mig en behaglig vår och sommar där jag inköper en moped och tuffar fram i staden, till torpet.

Men så mindes jag igår.
När hela kroppen fullständigt vrålade om nåd, mitt i en av uppförsbackarna på väg hem, när jag var nästan säker på att jag inte orkade ett tramptag till...
När jag flåsade som en utsliten känguru.
Då.

Då kickade endorfinerna in.
Då var allt möjligt.
En meter till.
Och så en till.
Och hela kroppen fullständigt bytte ut sin klagosång till en jubelsång.
Det är därför jag gör det.
För de stunderna när allt känns möjligt.
En meter till. Och en till.
Jag vet. Jag är en endorfin-junkie.
Därför ska jag ut idag igen. En meter till. Och en till.

8 kommentarer:

Gubben sa...

Vilken beundransvärd inställning! MEN det går över :)

Cicki sa...

Jasså, det knarkas endorfiner. Fast det är bra, tror jag. Jag tänkte också så där att nu har jag rätt att bli lite mullig. Speciellt när man inte är riktigt frisk och behöver lite extra hull. Det är bara det att det blev alldeles för mycket extra hull och nu otrivs jag med det. Så ett gott råd är att tänk inte alltför mycket på samma sätt som jag gjorde.....:-)

David sa...

Men du ... här läste man halva inlägget och blev alldeles glad och skulle just föreslå att vi skulle starta en ny livsbejakande stödförening för folk som bestämmer sig för att "knubba till sig" ... men sedan när jag läste vidare så spårar inlägget ju ut alldeles förfärligt! ;-)

Shirouz sa...

Men hej Gubben!
Vad kul att se dig!
Och.. Jo.. Du har nog rätt i att det lär gå över :)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
jo, det görs ju det. Den känslan när jag känner att det går lite till, för att inte tala om att jag blir så förbannat GLAD (Och ja, det ska vara stora bokstäver för jag blir otroligt glad efter ett pass) gör det hela värt det...
Och...
Sedan måste jag komma i form så jag kan susa som en annan Hedvig (Från A till Ö, minns du det? En av världens bästa barnprogram.)fram och tillbaks till torpet. Det är en morot bara det.
Det jäkliga är ju att komma igång med träningen, få rutiner på det igen, så det blir lika naturligt som att kamma sig på morgnarna. Sedan går det nästan av sig själv. Fast, nu låter det som jag är en träningsfanatiker. Det är jag inte. Men jag gillar det. Det är bara de här första veckorna jag avskyr.

Shirouz sa...

Hej David,
ja, det spårade ur med besked där... :)
Fast, jag kan glädja dig med att när hösten kommer så kommer jag att gå i spetsen för knubbighetens bevarande för då går jag som vanligt i ide och morrar ilsket bara någon andas om stretching, motionerande utöver skogspromenader. Då kommer jag att bifalla alla önskningar om mer grädde på tårtorna, större öl vid barserveringar och fnysa ilsket åt alla som pratar om mager ost. Så, den tiden kommer också. Var lugn för det :)

Jackan, i endorfintankar sa...

Ska endorfinkicka igång mig på måndag. Hellmonday som jag redan i tanken döpt den till. Experten är bokad för översyn av ett styck cykel på söndag. Sån där skit man ska göra, olja in kedja, spänna kedja, spänna bromsvajrar och sist men inte minst pumpa cykeljäveln.

Fast jag tänkte att han får peka och jag får göra. Kan inte hålla på att konsultera så här i evigheter.

Återkommer nästa vecka och svär över cementerade muskler och värkande tankar. Dock gör jag inga 60 sit-ups utan jag håller mig till 3x10 av sånt där efterarbete. Fast jag kör sit-ups, armhävningar och de där .. du vet.. knip övningarna *s*

Shirouz sa...

Hej Jackan,
hellmonday it is... Det är fullkomligt vidrigt att komma igång igen. Nästa vinter köper jag en träningscykel och har inomhus. Det har jag iofs sagt förr.
Jag skulle behöva lära mig sånt där med.Fick ju en kurs i somras hur man lagar däck, men tro inte jag minns det särskilt väl...
Väntar med förväntan på att få höra dig svära över cyklandets o-väl och o-ve!
Heh, armhävningar avskyr jag. Det är så jobbigt så hälften kunde vara nog, jag håller mig till situps och kniiiip (som Lanefeldt sa) :)