söndag 1 februari 2009

Kan Kim så kan jag.

När vi ändå vandrar längs minnenas boulevard...
Man möter folk med andra musikaliska preferenser i livet, vilket är en ganska skön grej.

Jag minns min musiklärare, i högstadiet.
Musik var inte ett av mina favoritämnen, normalt sett, eftersom jag inte såg någon mening med att gala som en tupp i kör eller spela triangel...
Men så fick vi en dansk musiklärare.
Han såg som sin uppgift att indoktrinera oss barn med dansk musik...

Ole hette han, och han spelade Gasolin' för oss.
Dubbel-lpn "Live sådan."
Om och om igen.

Jag missade inte en lektion.
Vi lärde oss "Hva gör vi nu, lille du?" och lyckan var total när SVT sände Luciarock med Gasolin'.
Jag visste inte riktigt vad jag väntade mig, men det jag såg överträffade mina vildaste förväntningar.

En reporter var utsänd för att intervjua bandet, det var inte svårt att märka att reporterns intresse av Gasolin' var lika med noll...
Kim Larsen märkte det också och ilsknade till mitt under intervjun och sa ifrån!
Och jag satt där som ett tänt ljus, de växte i mina ögon från den stunden.
Man behöver inte ta emot när folk beter sig idiotiskt.
Man kan säga ifrån.
Man bör säga ifrån.

Så det började jag också att göra. Jag sa ifrån. Att vara mitt i puberteten hjälpte ju också, då har man ju en viss fallenhet för att säga ifrån av bara farten.
Men att ha Kim Larsen som rollmodell hjälpte, kan man säga.
Tyckte jag att något var fel så sa jag ifrån.
"Kan Kim så kan jag!" tänkte jag...
Jag sa ifrån i skolan.
Jag sa ifrån hemma.
Jag sa ifrån bland kompisar.
Och jag gillade det.

Ytterligare några år, längre fram så väntade proggen och punken.
De sa också ifrån.

8 kommentarer:

Cicki sa...

Sambon och du skulle nog finna varandra musikmässigt. Ni är ju nästan jämngamla. (Ja, jag vet att jag förfört en ung pojke) Han är en riktig punkare. Ramones och Ozzi är några av hans stora idoler.

Ika sa...

Kokerskan på jobbet spelar ofta dansk musik (halvdanska som hon är). Vi har lärt oss att tolka hennes humör efter vad som ljuder. Kim Larsen spelas när hon ska ha koll på mycket och inte vill ha in någon annan som eventuellt ställer, enligt henne, störande frågor...

LordParzifal sa...

Den där skivan med alla bra låtarna spelade jag in av en kompis storebrorsa, det var också så man lärde sig gamla hårdrockband före sin tid; vi var ju Kiss, Sweet, Judas priest & Rainbow barn medans de
var Wrabbit och Ted Nugent och sådana "konstiga saker" tyckte man då, men lyssnade ikapp senare...för att inte tala om lyssna ikapp Hendrix!

Jag minns jag skrev av hela skivans texter med danska ord och allt (på ett block från 5:an tror jag det var)...hade alla texterna mitt i smörjan ungarna skulle lära sig...
Jag har Pär Ström länkad, han skrev en bok om mansförtryck vilken var viktig då FI kablade ut att det "minsann bara var kvinnor som var förtryckta" ett tag, den här handlade mindre om våld och mer om utfrysning av manliga sköterskor t.ex.
Nu har han skrivit en sak om Flytta på lärarna ungarna syns inte, han skriver dessutom om FRA eller emot, han är statistiker och har egen blogg med massa fakta. På tal om Gasolin man lyssnade på i 5:an alltså alldeles innan Kiss fanatismen...och sedan flöt jag bort på metalvågen från början 1980 men lyssnar även på annat, allrahelst 90-talet med ambient och techno då metal inte fanns knappt mer än kopior, den vanliga
hårdrocken kom ju tillbaks senare bla med Ozzys gitarrist Zakks egna band Black label Society så man slipper lyssna på kopior som Hammerfall och Poodles.

Anders Johansson (trummor) Hammerfall och Jens Johansson (keyboard) Stradivarious (FIN) är förresten Jan Johanssons barn (pianisten)
Sånt gillade man att samla på sig fakta om när det begav sig och
hoppades på ett hårdrock frågeprogram i stil med det gamla
10 000 kronors frågan...men vi "lekte" det på ungdomsgården
(denna institution för kids som knappt finns kvar längre i
Nedmonterar-Sverige, Sverige är känt för att bygga upp saker)

Bl.a. därför folk som P Ström som orkar bita ifrån som man själv
gjorde då under hårdrockepoken är viktiga...och inte bara följer
trend-bita-ifrånarna (fint ord)
så det ser ut som folk biter ifrån, att människor inte kan inse de tillåts bita ifrån på vissa mindre områden så de ska låta bli de stora...

Bla därför fotboll startades en gång då pyramidbyggena behövde nåt för dem som byggde som tack så de inte klagade så mycket, (och försökte störta Cleopatra det gick ju inte för sig, klarade ju inte ens Caesar "den vänliga sängvägen" ) fotbollen föddes i England? som de säger på helgerna jämt då man letar efter Zlatans matcher i det goda Italia
...knappast, de spelade med stenkulor och drack egyptiskt öl långt innan dess därnere...

Men Kim Larsen gillade vi "Ja ja ja" på släpig danska

Var det inte en som hette strengelegen, strengelegen strengelgen spill för maj...(excuse moi parle non danish) som var min favorit, bandade den LPn på gult BASF som nu är borta för de innan 'hårdrockstiden' med melodifestival och så rensades (var nog bara ca 15 band från radio) jag tror det var första albumet nånsin jag bandade...tror tom albumet var gult, och passade med mitt band tyckte jag väl då.

tack för din långa kommentar...
Long Enough?
Den här boken finns att köpa i 5 sidors pocket kallad Gasolinerna bland Svea Rikes 12 åringar (ist f karolinerna och kalle dussin då)

=)

Be well,
LPWJ

Shirouz sa...

Hej Cicki,
nåväl, vi som är gamla rävar vet ju att ålder är bara en siffra som enbart trångsynta personer hänger upp sig på och använder som stöd för hur folk ska bete sig, eller hur? :)
Och... Jag måste erkänna en sak. Men det är bara mellan dig och mig...
Jag har aldrig kunnat med vare sig Ozzy eller Black Sabbath, de talar till det lägsta inom mig och jag vill bara så långt ifrån den gapstaren som möjligt... Ibland så kör Fimpen dem på klubben, jag lider alla helvetets kval, jag ryser av obehag. Jag vet inte varför, men så är det. Andra gapstarar kan jag med. Men inte Ozzy. Absolut inte.
Ramones däremot, underbart. Och Clash, hurra! Eller AC/DC eller Priest. Deep Purple. Vad som helst utom Black Sabbath, jag tror jag är allergisk mot dem...

Shirouz sa...

Hej Ika,
det låter som din kokerska såg samma Lucia-rock som jag. Det är så jag använder Kim Larsen också ibland. :)

Anonym sa...

Jag är chockad. Men nu vet jag och jag vill ju inte att du ska "lida alla helvetets kval" så när det ska bli Ozzy får jag väl förvarna så du kan gå ut på gårn en sväng. /Fimpen/

Shirouz sa...

Hej Lord Parzifal,
det är ju det jag misstänkt hela tiden, man skulle ha haft storabröder i bekantskapskretsen, nu när jag tänker på det så verkar det som alla storasyskon som fanns i min bekantskapskrets inte var speciellt inne på musik. Det fanns en storebror till en kompis som lotsade in oss på Lundell, men annan musik lyste med sin frånvaro. Så jag har en hel del luckor bakåt i historien om musiken, å andra sidan, mer bra musik att upptäcka för mig.

Det här med kidsen och skolan av idag, jag tror att det är så mycket svårare att vara liten idag än det var på min tid. Det var tufft då med, men inte på det här sättet. Jag vet inte, men jag läser om att kidsen mår dåligt och jag tänker "När gick det så här fel?" Man blir både förbannad och ledsen... Det blir inte bättre när man inser att det nog är svårare att vara människa överhuvudtaget idag. När det borde vara så lätt, att visa att man bryr sig, till och med om folk man inte känner.Men nu flyter jag iväg från ämnet...

Tillbaks till ämnet, alltså.
Det låter som du också gillar att samla på dig onödigt vetande, jag vårdar sådant onödigt kunnande som att Verves "Bittersweet Symphony" har toner av Stones, (jag vet, det är något alla borde veta) (och nu när jag funderar vidare kommer jag inte på något mer jag vet, vilket bevisar att måndagar är utmärkta för vaakum i tankekontoret.)

Strengelegen är en favorit med bamsedyret som dansade den hele lange natt med spelemanden i sin famn.
Och absolut, tack för kommentar, det är härligt! :)

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
jag går gärna ut på gården en sväng då, ja... :)