fredag 20 februari 2009

Jag som bara ville ha choklad...

Det var ju det här med svärord.
Vissa svärord kan bara förstås om man själv varit med om dem.
När det är riktigt trångt, stressigt och folk bökar som om de vore tryffelsvin och man själv råkat ställa sig helt harmlöst på tryffeln så brukar jag säga "Fan, vad Askersundare det var här idag då..."

Ingen mer än en till här på jorden förstår vad jag menar. Ingen mer. Men nu ska jag berätta för er andra också. Och kom ihåg, ta det här med en nypa salt. Eller peppar. Eller ingefära om du nu vill det.... Jag vet att det finns trevliga Askersundare. Jag vet det. Men var var ni då? Kanske var ni klokare än jag och tog er tillflykt till hemmets lugna vrå...
Och ja, jag är medveten om att alla inte kan ha varit från Askersund. Det vore helt omöjligt att den staden skulle rymma så mycket "tramp-på-tå-människor", det inser till och med jag...

Det hände sig som så en gång att jag och exguben skulle bege oss på chokladfestival.
Jag såg fram emot det mycket! Som en sann chokladvän såg jag i andanom hur folk skulle strosa omkring, smaka en chokladbit här, lyssna på något där, allt i full och sann gemenskap.

Ja, jag vet. Jag är ett förvirrat får med jämna mellanrum. Det är bara att inse det.
Chokladfestivalen tog plats i Askersund.
Redan när vi kom på vägen insåg vi att det här kunde bli tufft. Folk som promenerade förbi oss såg målmedvetna ut. Ingen såg ut som om de hade en 70% chokladbit som de njöt av.
Vi parkerade på torget och klev ut bland tälten.
Där under tältdukarna rådde djungelns lag...
Bakom diskarna stod expediterna med samma min som om de var satta till att utfodra tigrar på en savann.
Framför diskarna cirklade otåliga chokladgottegrisar som hungriga vråkar.
Det var vassa armbågar och välplanterade skosulor för den som inte flyttade på sig illa kvickt.
Det var väldigt lätt att få för sig att majoriteten gått i wrestlingskola på fritiden och nu ämnade begagna sig av den kunskapen om de bara fick ett skäl till det.

På vissa diskar fanns smakprov i skålar, händar som grävskopor böjdes ner i skålarna och kom upp med sin last som sedan transporterades till fickor i jackor och kappor.

Jag försökte få in huvudet mellan två damer för att åtminstone få titta på pralinerna och det är första och sista gången som jag prövar på hur det är att känns att vara i en mänsklig giljotin.
Jag ryckte tillbaks huvudet och snurrade ner halsen till normalläge och försökte sedan kila in mig mellan folkmassorna. Det gick finfint.
Lugnt och tryggt som ett spädbarn vaggade jag fram och tillbaks där på ytterkanten. Jag såg inte ett dugg. Inte ett dugg mer än guben som stod på trottoaren och klentroget beskådade den mänskliga vaggan.

När jag väl kilat mig ut igen och kollat att alla organ satt kvar där de skulle begav vi oss ner till hamnen. Det fanns choklad i fler affärer och tyvärr var det samma sak där.
Folk klev på varandras fötter, ingen sa "Ursäkta!", ingen log utan allt var som en veritabel huggsexa.
Jag ville inte ens ha choklad till slut. Så trött var jag på folk till slut.
Men där, och då myntades uttrycket som lyder "Fan, vad Askersundare det var här idag då!"
Det passar utmärkt på marknader, reor, överallt där folk kommer och tränger sig, kliver på en eller sätter armbågarna i öronen på en. Eller i sidan. Eller var de nu väljer att placera sina armbågar. Som för övrigt skall vara längs med den egna kroppen. Ingen annanstans. Förutom om man dansar. Då kan man sträcka ut på dem och vifta med dem som glada tranor på Tåkern. Annars inte.

8 kommentarer:

Bitten sa...

Chokladfestival i Askersund?
Du har ett par utmärkelser att hämta hos mig.

Anonym sa...

En som bladdrar bredvid mun å urskillningslöst för vidare vad andra sagt i förtroende är väl en typisk "glappkäft", "lösgom" eller varför inte en stor j-vla "svikers" helt enkelt. Könsneutralt å bra. Först tänkte jag på "sladdertacka" men det är ju OXÅ en kvinna, jag menar tackan alltså. Ett fru-får. Sen har jag löst mitt problem med plastkassen i affärn som jag vill ha till soporna sen. Coop har bytt ut sina vanliga plastkassar till miljövänliga dito (undrar om dom inte va av majs t o m, som Cicki sa tidigare). /Fimpen, som nu sitter här i vill ha CHOKLAAA!!

stella sweden sa...

..vet int om jag fattade men menar du att de som är från Askersund är som galna kamphundar när det gäller choklad i vilken form som helst eller rent allmänt? Jooo jag veeet...jag är fan feberyrslig igen u det beror på all skit som kommer i min väg (inte hårdrockare) utan de som inte gillar just den sorten (om du begriper?) Näää nu flurrar jag in mig i nåt jag inte vet hur att ta mig ur men det var läääääängesen du var på min blogg o jag saknar dig!

Ika sa...

Jag tänker sno uttrycket rakt av! Det kanske kan dämpa min frustration som kommer lik en uppdämd damm vid såna här tillfällen.

Nu sticker jag ut hakan lite och säger; kan det här vara typiskt svenskt? Vi som ska vara så tysta, ordningssamma och normala hela tiden. Så nalkas det provbitar och VIPS så blir vi till de djur vi faktiskt är.

Jag vet inte. Jag kanske bara är nyvaken.

Shirouz sa...

Hej Bitten,
ja, eller "Chokladsalong" som det egentligen heter.
Jag såg att de fortfarande håller på, det kan vara mycket trevligare nu för tiden, när vi var så var det första gången de höll en sådan, nu har de säkert fått vana.

Och oj, tack! Jag kommer över så fort jag bara kan. :)

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
nej, jag menade nog att det var kombinationen gratis och helt nytt evenemang som gjorde det hela. Det finns askersundare över hela världen, det är bara ett nätt samlingsnamn som föddes just där och då, och har klistrat sig fast. Ungefär som en chokladpralin kan klistra sig fast under sockorna om man har en Asta Katt som hittat en överbliven pralin och sedan slickat på den hela natten. (hände häromdagen. Mycket kletigt. Men Asta var glad och nöjd. Hon luktade choklad hela hon.)

Hmm, jo, jag tror jag förstår vad du menar, och vad tusan, jag hoppas de hoppar ända in i pipsvängen och låter dig göra precis som du vill snarast möjligt och att feberyrseln tar adjö lika fort den och försvinner i riktning bort mot Mallorca å det snaraste!
Sen tänker jag så här, ibland har folk synpunkter på hur jag framlever mitt liv också, jag brukar fundera över om det är för att:
A. De ser något som jag inte ser och är rädda om mig.
eller
B. De ser att jag gör något som de inte tycker om, utan önskar att jag gjorde något som passade dem bättre.
Om fallet är A, så brukar jag fråga mig om jag mår bra av vad jag gör, gör jag det så kör jag vidare på det spåret. Har mina vänner trots allt rätt (vilket faktiskt har hänt, till min stora förvåning) så kan jag ompröva mina beslut.
Är fallet B däremot... Att det enbart är för att andra skulle må bättre om jag gjorde som de ville så brukar jag köra på så det ryker och lämna dem trollen långt bak i ett moln av damm och grus. Men visst fan är det svårt ändå,och lättare sagt än gjort, men kom ihåg, bara du vet vad som får dig att må bra. (På tal om flurrigt, jag vet inte om jag får fram vad jag menar, men vad fan, kort sagt, man är sin egen härskarinna och kunginna och allt det där) Tror jag att jag menar.
Jag susar över till din blogg, ta hand om dig nu :)

Shirouz sa...

Hej Ika,
ja, för fasen, sno det rakt av och begagna det, det hjälper ibland faktiskt... :)
Hmm, jag tror det kan ha med det att göra, att när någonting som normalt sett inte händer och till råga på allt är gratis, då jädrar i min låda så släpper fördämningarna som en vårflod.
Själv så blir jag tvärtom, jag går undan och vet inte riktigt hur jag ska tackla en sådan folkmassa. Mer än att jag blir förbannad, dock inte så förbannad att jag vill tränga mig in och vara en del av hopen.

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
(svaren kommer i oordning här men jag skyller det på min brist av organisationsförmåga...)
Glappkäft eller svikers är bra!
Jag ska se om jag kan få in det nästa gång jag blir arg. Svikers ligger bra i munnen. Glappkäft också.
Sladdertacka, ja, det är ju också feminint, hmm, undrar varför ingen säger sladderbock (det lät bra dumt kände jag nu direkt) eller sladderbagge(nej, det låter som de har någon djursjukdom.)
Bra med plastkassarna, då vet jag också var sådana finns! :)
Hoppas du hittade någon choklad hemma, jag har två stooora chokladkakor här hemma, apelsincrips och mjölkchoklad. Bara så du vet... ;)
Jag kan också meddela att jag är lätt att övertala i kväll om du mot förmodan vill sänka en öl. Eller en liten whisky till en chokladbit kanske...