tisdag 3 februari 2009

Jag kräver klubbor och guldstjärnor åt tandläkarkunderna!

Ack, vilket förvirrat får jag är!
Igår kände jag mig ovanligt uppsluppen när jag vaknade, det borde ju vara ett säkert tecken på att något är fel, men funderade jag över det?
Nej då...

Satt här och läste, skulle skriva lite, tänkte jag och så började jag fundera på när jag egentligen skulle till tandläkaren...
"Torsdag..." tänkte jag. "Det var på torsdag, det vet jag bestämt."

Men något fick mig att gå och titta på det jättekäcka vykortet som tandläkaren skickat mig och hade jag varit med i en film så hade ni hört samma ljud som man hör i Psycho i dusch-scenen om ni sett mig just då när jag läste på vykortet...
Onsdag stod det!
"Åhh..." mumlade jag.
Sedan läste jag en gång till för man kan aldrig vara nog noggrann.

Jodå. Det stod onsdag. Hur jag än försökte vränga bokstäverna till torsdag nog fan stod det onsdag.
"Ojojoj..." suckade jag för mig själv.

Sedan stängde jag av datorn och suckade igen.
Det var så gardinerna fladdrade i köket.
Tänkte positivt "Men det kommer att gå så bra så."
"Självklart" sa min hjärna och passade på att spela upp tandläkaren och patienten i Little Shop of Horrors.
Funderade ett tag på varför folk väljer yrken som tandläkare.
Varför välja ett yrke som är som gjort för att frambringa rysningar vid varje party när de presenterar sig för intet ont anande medgäster?
Varför välja ett yrke som får en att tänka "Men gud, ser han att jag inte flossat?"
Varför välja ett yrke där man har att göra med kunder som hellre skulle vilja befinna sig tusen mil därifrån än i tandläkarrummet?
Varför?
Jag begriper det inte.
Varför välja ett yrke som innebär att se milt nervösa ansikten i väntrummet?
Inte får man en klubba heller efteråt när man varit duktig.
Nej då.
En tandborste.
Eller guldstjärna.
Inget att sätta tänderna i efteråt.

Ja, jag vet. Jag får vare sig tandborste eller guldstjärna nu för tiden och jag undrar varför då?
Ska inte vi vuxna premieras också?
Varför får inte vi en liten uppmuntran för att vi legat på deras britser och "Gapat STORT"?
Va?

Det är inte precis som det blir lättare med åren att gå dit. Herrejösses, nu ska man ju oroa sig för oral galvanism, tredskande visdomständer, blottade tandhalsar, implantat och fan och hans moster?
Va?
Men vad får vi?
Vi får betala och ett löfte om "Då syns vi nästa år!"
Tack för det.

Det är ungefär som att vara ett får på slaktbänken, släppas upp och sedan få höra, "Nej hörru, vi hugger huvudet av dig en annan dag."

Vi vuxna, vi borde ackompanjeras av ett karnevalståg när vi varit hos tandläkaren, när vi släpps från britsen borde de komma in, gungande och spelande på bensinfat och sjunga
"Du är klar! Du får gå hem!
Du är så jäkla duktig som kom hit!
Och vad du gapat stort! Större än ett lejon på savannen! Hurra vad du är bra! Och modig!"

Och sedan skulle de lyfta upp en på sina axlar och dansa i cha-cha-ton ut i väntrummet, betala räkningen åt en och sjunga
"Nu är vi färdiga här, nu går vi ut genom dörren där,
vi ska inte ses på ett bra tag,
nu ska vi festa i goda vänners lag,
vi ska minnas att borsta och flossa våra små tansebissingar som små ekorrar,
så att tandläkarna inte behöver använda sina borrar!"

Och utanför skulle det stå en hel flock med folk som jublar över oss, vi skulle lämpas in i en stor limousine och åka i triumftåg hem, bäras uppför trapporna, välvilligt vinkande till grannarna som skulle titta ut och säga "Hur var det? Åh, vad du är modig!"

Precis så där skulle det vara.
Eller hur?

6 kommentarer:

Baronessan sa...

Självklart skulle det vara så som du beskriver. Fast å andra sidan så tycker jag mig höra fågelkvitter och spelande orkestrar när jag går därifrån. Dessutom kvillrar det lite lustigt i bröstet - nästan som när man är kär.

Visst är det underligt att man vill ha sådant yrke. Köra ner sina nävar i folks stinkande munnar och sen borra, borra, borra. Men när det gäller att gå på fest och presentera sig med yrke och allt så kan det vara snäppet värre att vara gynekolog. Kvinnorna står där, rodnande, framför gyndoktorn och funderar på om han känner igen dom eller om dom ska dra ner byxorna först...

Fast jag kände en gång en karl som glatt berättade att han "körde skitbilen". Han har alltid varit singel...

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, det gör det, det kvillrar väldigt glatt, hm, förra gången jag varit där så kom jag ut på trottoaren, så pass överlycklig att jag lyfte en näve i luften och ropade "Yess!" (precis som grabben i "Ensam hemma")
Tänkte inte alls i hastigheten på att det finns andra människor på den här planeten, men en som gick förbi tittade först på mig, sedan på tandläkarskylten på huset och log brett. Han förstod min känsla :)

Jag sitter här och garvar fortfarande åt dina rader om gynekologen och mannen som kör skitbilen. Ack ja, ett skratt förlänger definitivt både livet och munnen. :)

Anonym sa...

Om du känner att det räcker så kan jag stå utanför tandläkarn när du kommer ut å dra iväg en sån där "poff" som vi hade på nyårsafton :o)Nä, vänta. Det går inte för jag ska stödsova onsdag inför NATTPASS, buääähh! ;D

Cicki sa...

Själv lider jag inte av tandläkarskräck så jag struntar i det där med guldstjärnor. Däremot har jag svårt att förlika mig med dessa vidriga kostnader som hör till.

Men jag lever med en som verkligen har tandläkarskräck. Hur hans mun ser ut kan ni ju bara gissa. Tänk jag som alltid satte "fina tänder" som något viktigt när jag tände (vitsigt eller hur) på en karl. Så hittar jag mitt själs älskade med ett garnityr så kan skrämma bort vem som helst. Men nu är det på G. Vi har hittat en underbar tandläkare så till och med sambon kilar iväg, om inte på lätta steg, så kilar han iväg i alla fall.

Hon har humor och är som en kompis som bråkar lite på en för att man inte skött det där med tandläkare alldeles ordentligt. Så nu har hon fått det stora förtroendet att helrenovera sambons mun och han tycker faktiskt det känns bra.

Shirouz sa...

Hej Fimpen,
ja, det skulle inte vara utan att det skulle kännas bra, fast sedan kommer jag att tänka på att kanske poffen skulle få tandläkarna inne i huset att rycka till med borren på intet ont anande patienter och det vore ju inte önskvärt. Sedan skulle både patienter och tandläkare (plus tandsköterskorna) komma ut och jaga oss över kullerstenarna rakt ner i parken, förbi china-restaurangen allt medan de skriker att de "ska ge oss för att smälla raketer i närheten av tandläkare"...
Ack ja. Så vill vi ju inte att det ska gå. ;)
Aha, stödsovning, du kan stödsova för mig inatt också, jag lär inte sova speciellt gott. Om jag känner mig själv...

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, det är baske mig inte gratis att gå dit, jag funderar nu på om den där tandvårdsreformen har gjort så det blir något billigare, man kan ju alltid hoppas.
Tänk, det är ju så kul egentligen, man har en idé om hur den man ska se ut som man vill ha, och sedan kommer han och ser ut precis som han vill och man står där som slagen av blixten ändå. Man tänder (hupp, jag snor vitsen av dig där ;) på saker man inte ens visste om. Det är märkligt men fascinerande. :)
Jag kan förstå tandläkarskräcken, när jag gick i skolan var jag så rädd för tandläkaren. Jag kunde gå dit, sätta mig i väntsalen, och sedan resa mig och gå där ifrån.
Jag minns fortfarande hur fåtöljerna såg ut, hur det sa "ding-dong" i högtalarna och sedan hur det kändes som någon hällde isvatten nerför ryggraden när någon sa mitt namn. Hemskt.

Glad att höra att din sambo fått tag i en bra tandläkare, det är så viktigt att man får ett förtroende för dem.