tisdag 24 februari 2009

En sedelärande historia om bananen och dess inflytande på människor.

Detta inslag i banan-debatten är helt och hållet inspirerat av banan-debatten
som har sitt ursprung på Stella Swedens blogg



Tänk att bananer kan vara så missuppfattade av folk.
Det är med sorg i hjärtat och bananskal på golvet som jag skriver denna lilla hyllning till denna lilla gula vackra ört.
Jag minns min första banan, den kom med bananbåten från Bananistan.
Min vilde far, som hade tagit hyra på bananbåten (för att lära Bananierna att spela lyra) förde hem bananen i triumf.

Hela familjen samlades och andäktigt såg vi hur den gula bananen lyste upp hela vårt vardagsrum med sitt milda gula sken.
"Kan den tala?" sade min vilda mormor.
"Nej, men den kan spå väder!" sa min vilde far.
"Må dä?"
"Jo, hänger man ut en banan i vindriktning syd, vinklar den åt höger när halvmånen är precis ny, så pekar den vilket väder som komma skall. Pekar den uppåt blir det storm. Hagel och bisvärmar. Pekar den neråt så blir det tropisk hetta och djungelbjörnar vaknar ur sina reden och hoppar ner för att dansa svärmisk vals på nätterna."
"Jag tror inte det stämmer här, va?" sa min vilda kusin.
"Det vet vi inte," sa min vilde far, "betänk, detta är den första bananen i Sverige."

Vi hängde inte ut bananen i vindriktning syd, eftersom min vilda mor hävdade att hon inte var begeistrad i vare sig bisvärmar eller djungelbjörnar som dansar svärmisk vals.
Inte ens min fars protest att hon inte visste hur vackert djungelbjörnarna dansade, i 7/5te dels takt kunde beveka henne.

I stället skalade vi bananen.
Vi delade den broderligt, systerligt, allmänneligt, släktligt alla vi tolv som just då ingick i familjen. Vi sände även en bit av skalet till morbror Grottfrid som var ute på sin pilgrimsresa, en resa där han tänkte lära pingviner att säga "A!" på Nordpolen.
Han har inte kommit hem än, ibland får vi kryptiska små brev vari det står "Ännu har icke en endaste pingvin skådats. Jag ger inte upp. Tack än en gång för bananskalet!"
Vi undrar så när han ska komma hem.

Dock, raskt tillbaka till vardagsrummet som lystes upp av den gula bananen, delningen hade skett, vi satt alla med tretton bitar var, för detta var bananernas banan, lika stor som en totempåle och lika grov som en telefonväxel modell äldre.

"Ja, men då smakar vi då" sa min far och skålade med sina bitar.
Så gjordes.
Vi sa inte ett dugg på tre och en halv dag.
Vi tuggade.
Vi åt.
Vi "mmmm-ade".
Tystnaden var så total att vår vilda hund, Karo gick till veterinären för att kontrollera om han förlorat sin hörsel, han kom hem med ett recept på hårdrock, men ity att hårdrocken icke var uppfunnen så fick stackars gamle Karo gå och tro att han var döv ända tills 1973 när en gitarrgnisslande grupp fann sin väg till vårt hem.

Efter tre och en halv dag harklade sig min moster Berta, den ljuva och kepsbeprydda och sade "Hmm.."
"Jo då." nickade vi andra.

Vi har ännu, till dags dato ännu inte yttrat ytterligare ord till varandra, därmed är vi, den enda släkten som är helt och fullt sams.
Se där, nu förstår ni väl hur god, nyttig, och släktbejakande och vänbejakande den gula glada bananen är?

12 kommentarer:

pappa B sa...

JAg tycker att vi omgående startar klubenn "Bananens Bevarande" och bjuder in Stella Sweden som föreläsare? Vore inte detta en bra idé. Sen lägger vi ut ett recept var,med bananer, varje vecka fram till sista mars?
kram
pappa B

Shirouz sa...

Hej Pappa B,
jag är med! Det är en strålande idé och jag ska rota efter bananrecept här, på något sätt ska vi väl kunna omvända befolkningen. :)

stella sweden sa...

...en sån heeelt underbar historia (sann eller ej) jag var inspirationskälla för gör mig såååå glad! Tjohoooo! Nu ska jag åtminstone kika på de små läskiga sakerna nästa gång jag passerar fruktdisken o ge de ett litet leende!

(men jag kommer aaaaldrig i hela mitt liv äta en banan...inte ens om jag blir heltokig o hamnar på hispan när jag blir gammal kommer någon att ens få i mig en enda fjuttig tugga av denna ört för minnet kommer ändå att finnas där U jag kommer att BITA den som försöker ens!)

Kraaaaaaaaaaaaaaam!

stella sweden sa...

Hahaaa!!!!! Nu först såg jag vad du U PabbaB smider för listiga planer! Ha! Det finns inga bananrecept! Det är en ört! Men kanske kan man koka te på den? Torka den o använda som kattsand?

;)

Cicki sa...

Nu förstår jag att världen har ännu inte upptäckt sagotanten som bor i Ulvstrumpa. Tänk sedan när hon sitter där i sin stuga i skogsbrynets kant, med glada, vackra trasmattor på golven. Då sitter hon där med en banan i handen och berättar sagan om den glada bananen för alla skogsbarnen. Efter det kommer hon att bli lika världsberömd som Pippi Longstockings mamma.

pappa B sa...

-Omvänd bananhatarna, lär dem älska bananer!
Nu kör vi så det ryker och stressar häcken av lilla Stella. Snart ber hon grannen om en banan *s*
Jag har kontaktat en del känningar i reklambranchen och rätt som det är så kommer det ett pkt med olika bananprylar som jag på något sätt skall få iväg till Stella, bara för att retas.
pappa B

Shirouz sa...

Hej Stella Sweden,
jag tänker som så, att det är ett första steg att ge bananerna ett leende när du passerar fruktdisken, innan du vet ordet av så har du köpt hem några :)
He he, ja, vi smider banansliga planer här, ack, lita på att det finns recept, ujujujuj!
Hmm... Banante låter gott, ju! Däremot kattsand, aldrig, även om både Asta Katt och Diesel sade att de inte skulle ha något emot att ha en katt-toalett med banandoft.... ;)

Shirouz sa...

Hej Cicki,
hmm, jag gillar det där med glada trasmattor definitivt, det kanske vore något, "skogsbarn" förresten, vilket härligt ord, jag ser de där små barnen med svamphattar framför mig (vad var det för saga nu igen?)

Shirouz sa...

Hej Pappa B,
Jajemen!!!
*ler* Åh, jag önskar jag kunde se Stellas min när hon väl packar upp paketet. ;)

Cicki sa...

Kan det vara Putte i blåbärsskogen. Det är något med Elsa Beskow i alla fall där det är barn med flugsvampar till hattar.

stella sweden sa...

Det kommer ALDRIG att hända!

:D

Shirouz sa...

Hej Cicki,
japp, där har vi det!



Hej Stella Sweden,
aldrig kan dyka upp när som helst i tiden, förr eller senare ;)